Betyg i Växjö

Skolverkets betygskonferens

 Det är segt nu när klockan ringer på morgonen. Jag öppnar ögonen och rummet är fortfarande kolmörkt. Vill det sig illa hör jag regnet smattra på fönstret. Jag vill helst krypa ner under täcket och sova vidare. I stället tänder jag lampan och försöker komma upp till ytan. Idag steg jag upp lite tidigare än vanligt för att hinna hela programmet innan jag måste åka. Med frukost i magen och lite frisk luft från hundrundan i lungorna gav jag mig av mot Värnamo. Därifrån skulle buss avgå till Växjö och Skolverkets betygskonferens.

När vi kom fram, visade det sig att vi skulle till Konserthuset trots allt. Adressen på biljetten var en annan, men de hade väl ändrat lokal. Min kollega åkte bil hemifrån sitt och gick förstås till den andra adressen. Hon fick fråga sig fram. Till slut var vi alla på plats. Konferensen var bra. Det brukar vara bra när Skolverket håller i det. Det var fyra föreläsare med lärarbakgrund som höll i dagen tillsammans med en informatör. Det bästa med den information vi fick om betyg och bedömning i årskurs 6 var att den var tydlig och strukturerad. Vi blev nog lite klokare efter den här dagen.

Lärarjobbet har ju förändrats en hel del inte minst genom den senaste läroplanen även om förändringen börjat tidigare. Gradvis har innehållet i vår arbetsdag mer och mer förskjutits mot ett ständigt bedömande och dokumenterande. Många lärare känner att det blir mindre och mindre tid för undervisning och mer och mer administration. Kanske analyserar vi sönder både elever och verksamhet och har inte tid att bygga de relationer som också behövs för att kunna utveckla både det och det andra.

Fikapaus

Vi fick sms:a frågor, som de svarade på under dagen. Oftast fick vi raka och tydliga svar. Det enda vi inte fick svar på var hur vi ska få tid för allt detta som rör bedömning och betyg. De menade att de inte fick säga något om detta därför att det var huvudmannens område, alltså kommunen i vårt fall. Det är de som ska se till så att vi har tid och resurser för detta. Från Skolverkets sida hade de förståelse för att vi hade en hög arbetsbelastning. Den andra frågan som vi egentligen inte fick svar på, eller i varje fall inte fick ett svar vi var nöjda med på, handlade om varför inte Skolverket producerar nationella matriser i alla ämnen. Nu sitter vi alla och konstruerar våra egna matriser för bedömning. Vi fick veta att det skulle ta för lång tid. Mumlet i salen handlade då mest om att det måste väl ta för lång tid för oss också då. Vi har inte heller tid med detta.

Det mesta som sades var dock bra och gav många tankar och reflektioner som vi nu skulle behöva få tid att bearbeta tillsammans på skolan. Så blir det förmodligen inte. Redan imorgon eftermiddag ska vi samlas och diskutera något annat. Då ska vi prata om kvalitet och värderingar.

Innehållet i konferensen var i alla fall bra. Det fanns några andra bitar som jag tyckte mindre om. Jag avskyr sådana här storsamlingar. Föreläsningarna går bra. Vi både såg och hörde tydligt. Men det är pauserna emellan som är så fruktansvärt jobbiga. Det var fika med fralla vid registreringen, fruktpaus på förmiddagen, lunch och eftermiddagskaffe. Allt serverades i den stora foajén i Konserthuset. Den lokalen är inte gjord för att husera så många pladdrande lärare på en gång. Sorlet var öronbedövande. Jag får nästan panik. Redan efter första frallan, mådde jag dåligt av ljudnivån. Frukten hämtade jag och sedan tog jag mig tillbaka till föreläsnngssalen igen. Där var det betydligt tystare. Vid lunchen valde min kollega och jag att inte äta gratismaten. Vi gick till en salladsbar där vi åt en god salladsbuffé i lugn och ro trots lunchrusningen i Växjö. Det kostade mig 89 kr men det var det värt. Fikat tog vi med oss och gick ut efter att ha blivit avvisade från en lite mindre lokal.

Det finns säkert ett värde i att samla så många lärare på ett ställe. Men alla klarar inte det lika bra. Det är förstås likadant för våra elever. Vi har allt fler som inte klarar av att arbeta i den stora gruppen. Hos oss verkar inte elevantalet i klasserna minska. Jag förstås dessa elever som har svårt att koncentrera sig när det är många människor runt omkring dem. Hur vi ska lösa detta på våra skolor vet jag inte. Vi har de elever vi har och de lokaler vi har. Så länge dessa inte anpassas till varandra får vi leva med situationen. När det gäller Skolverkets konferenser däremot har jag ett förslag på lösning. Sänd konferenserna via podcast. Då kan arbetslag sitta tillsammans och titta på sändningen. Det behövs inga resor och andra kringarrangemang. Delaktigheten behöver inte bli mindre. Sms-frågor funkar även hemifrån, om man följer sändningen live. jag tror fler skulle kunna delta dessutom. Vi var lite förvånade över att inte fler var med från vår kommun. Idag finns det många nya sätt at sprida information och vi behöver inte alla vara på samma ställe för att kunna mötas.