Indiana Johansson och granens hemlighet

Gretas novemberkaktus

 Nu har blommorna som jag fick på min födelsedag slagit ut för fullt. Det ser så trevligt ut med novemberkaktusar och orkidéer i full blom. Många knoppar finns det också. Då finns det hopp om en lite längre blomning. Jag får förstås inte glömma att sköta om dem. Båda sorterna är trots allt tacksamma för de behöver inte så mycket omvårdnad, bara lite vatten då och då.

Orkidéer från styrelsen

 Idag skulle jag åka in till stan efter jobbet för att ta min tredje vaccination mot TBE. Tyvärr gick inte meddelandet från sjuksköterskan fram i tid. Det visade sig att numera finns det inte vaccin på vårdcentralen utan jag måste få ett recept  från en läkare och själv gå och hämta ut det på apoteket. Receptet gick bra att få men apoteket hade inte vaccinet i lager. Så nu får jag vänta till nästa vecka.

Sedan gick jag till skomakaren för att se om han kunde laga min läderstövlar som börjat läcka. Tyvärr var de för dåliga för klara operationen. Så det blev inget med det heller. Skomakaren avrådde lagning och tyckte jag skulle satsa på ett par nya. Jag klarar mig bra med graningekängorna men de matchar inte finklädseln så bra.

Inte byxad, men kjolad gick lika bra

 Efter två misslyckaden tänkte jag att nu blir det väl tredje gången gillt. Nästa punkt på agendan var att leta reda på en ny geocache, Prostsjön #2. Fast under dagen hade Prostsjön #3 också blivit publicerad. Den låg närmare parkeringen så jag satsade på den först. Den kom på förmiddagen och loggades av Virrepinnen på lunchrasten. Tyvärr hade jag inte en chans att ta den på min lunch. Dels har jag lite längre sträcka att åka dit, dels är min rast bara 30 minuter lång. Så även om jag  förmodligen har rast tidigare så skulle jag inte klara av uppdraget. Eleverna hade fått vänta länge på nästa lektion.

Prostsjön #3 skulle finnas i en gran och jag anade vad som krävdes för loggning. Burken lokaliserades efter några minuters undersökning av granen. Dagens outfit var inte riktigt lämplig för trädklättring, men jag behövde inte fundera så länge innan Indiana Johansson tog över. Jackan åkte av och hängdes över en gren. Den skulle bara vara i vägen. Kjolen var visserligen en Fjällrävenmodell, men den var väl snäv i snittet. Som tur var finns det dragkedjor i sidorna så man kan fixa en lite högre slits. Det räckte för att ge bättre rörlighet. Granen hade många ganska stadiga grenar att klättra och det gick bättre än jag trodde. Snart var jag uppe i cachehöjd och kunde plocka fram loggremsan för signering. Återvägen var någon aning knepigare, men det gick bra det med. Jag kom ner på Terra Firma igen. Sedan fick jag borsta av mig alla kvistar som hamnat bland kläderna. De stora gick bra att få bort på platsen, men en massa småkvistar följde med ända hem. De satt ända in på kroppen innanför tröjorna. Medan jag stod där och borstade av mig kom några tjejer med en hund och promenerade förbi. En av dem tittade lite konstigt på mig. Hon undrade nog vad jag gjort inne bland buskarna. Det var förmodligen något helt annat hon tänkte på än vad som var sant.

Liten bro i mörka skogen

 Efter den lyckade loggningen fortsatte jag promenaden till Prostsjön #2. Den skulle ligga lågt så här var det ingen risk att jag skulle behöva klättra. Det fanns gott om stigar kors och tvärs men de var nog mest djurstigar för de tog slut här och där. Jag vandrade vidare genom en skog med mossbeklädd mark. Där var det lättare att ta sig fram. Så kom jag fram till ett dike eller en liten bäck som slingrade sig fram i kringelikrokar. Jag följde den och hittade en gammal bro helt i Indiana Johanssons stil, hal och murken med lösa stockar. Jag tog mig över och när GPS:en väl stabiliserat sig hittade jag gömman. Det var två bra fynd denna novembertisdag.

Hela Värnamo bebos återigen av gula gubbar

Då var Värnamo åter helgult på kartan. Alla gula gubbar är de cacher jag loggat. De gula stjärnorna är mina egna gömmor. Som ni ser på kartan är det inga ologgade burkar kvar ute. Men imorgon kan det ha kommit en ny.

Frälsarkransen

Ikväll var det sen dags för vår gemenskapsgrupp att träffas. Jag har inte kunnat vara med de senaste gångerna. Det kändes som väldigt länge sen. Först fikade vi och det satt fint. Sedan läste vi och pratade om Jagpärlan i Martin Lönnebos Frälsarkrans. Vi konstaterade att det var sex år sedan vi använde den vid våra andalkter på scouterna. Jag missade Gudspärlan och den första Tystnadspärlan. Vårt samtal handlade mycket av vår bild av oss själva i förhållande till de krav som omgivningen ställer. Det är trevligt att samtala om viktiga saker och dela erfarenheter med varandra. Det blev en bra avslutning på den här dagen.