fredag 30 september 2016

Där kom infektionen


Höstvädret är verkligen omväxlande. Det har blåst och regnat. Björkarna gungade i den kraftiga vinden och släppte ifrån sig fler och fler löv, som virvlade bort. Regnet har smattrat på rutorna på nätterna. Det behövs ju regn så det är väl bra att det kommer.


Sen tittar solen fram och hela bilden förändras. Träden lyser verkligen upp och gnistrar i guld och andra vackra hösttoner. Då kan man sitta vid fönstret och bara njuta av skapelsen utanför. Ibland orkar jag inte så mycket mer. Kroppen är ju i krig, som överläkaren sa till mig, och då är det inte så konstigt om orken tryter snabbt. Mina värden är fortfarande på botten och kommer förmodligen vara så tills slutet på nästa vecka. Ingen vet när det vänder, så om det kommer tidigare är det en bonus. Men det kan dröja längre också. Jag hoppas och ber att vändningen ska komma snart.


Infektioner är bara att vänta och den första har redan drabbat mig. Jag har fått en halsinfektion som gör det svårt att svälja. Igår kom en delegation från öron- näsa- halskliniken för att undersöka mig. Jag kan ju inte komma till dem så de fick komma till mig. Det var en läkare, en läkarstudent och en sköterska som dök upp med sina instrument. De undersökte både öron, näsa och svalg. Det jobbigaste var väl när de förde ned en kamera genom näsan ner till svalget. Men det gick bra. De hittade inga bölder. Det är tungroten som är lite förstorad. Det är väl det som gör det svårt att svälja.

Jag får försöka pilla i mig det som går. Hittills har det inte varit så stor variation på menyn. Nyponsoppa, glass och kräm med mjölk är det som gått lättast att svälja. Jag kan nog få äta så mycket glass jag vill. Det är bara att ringa på tjejerna så fixar de en tallrik. Buljong och te funkar också bra att dricka. Men jag längtar efter att kunna äta andra saker. Smaksinnet är ju ganska förändrat och kommer att vara ett bra tag. Banan smakar inte längre banan. Det kan sitta i ett par månader.

Mot infektionen har jag förstås fått antibiotika. Kroppen behöver inte kriga ensam. Det finns ju mediciner som kan hjälpa till. Men till sist är det ändå kroppen som måste återhämta sig och bli stark igen.

1 kommentar:

  1. Tänkte på dej alldeles extra idag då vi var vid vackra Källundasjön och loggade dina mystar. Brevlådecacherna får vänta tills du blir pigg och kan hjälpa mig tänka. Hoppas kroppen din skyndar sig att vinna kriget. Kram! Anna-Lena

    SvaraRadera