söndag 3 maj 2009

Vägen till livet

Dagens tema ibland kyrkoårets texter var "Vägen till livet". Jag predikade över en av dagens texter idag. Det var envagelietexten i Joh 16:16-22. fast jag läste till kapitlets slut. Det händer att jag predikar ibland, när pastorn är borta. Inte så ofta, men då och då.


Här är en annan väg. Den går jag nästan varje dag med hunden. Just nu är det liljekonvaler, kärrviol och andra vilda violer som jag blir glad av när jag går längs vägen. De små söta violerna är så små och oansenliga där de växer i graset. Men om man böjer sig ner och studerar dem, kan man se de små vackra linjerna.

Ibland när man går där och tittar upptäcker man intressanta former och mönster. Igår hittade jag några intressanta tallrötter.

Om ni undrar vad min predikan handlade om, kan jag ge er en snabbversion. Jag hade tre punkter:


Finns det en mening med allt som sker?

Ibland förstår vi inte varför vi drabbas av olika saker. Vi vill gärna att det ska finnas en mening med allt. Men det finns inte någon mening med allt lidande. Jag tror att det finns en annan makt som också verkar i världen. Kalla den djävulen om du vill. För mig står Gud för det meningsfulla och djävulen för det meningslösa i tillvaron. Samtidigt tror jag att Gud har en mening med mitt liv. Gud vill inte allt som sker, men han kan använda det meningslösa och vända det till något gott och meningsfullt.

Finns det en glädje bortom sorgen och bedrövelsen?

I texten säger Jesus att lärjungarna ska sörja, men att deras sorg ska vändas i glädje och ingen ska kunna ta deras glädje ifrån dem. Evangelium betyder ju "ett glatt budskap". Ibland får man höra att det är så tråkigt att vara kristen. Det tycker inte jag. Det finns en djup glädje i min kristna tro. Den hänger ihop med att Jesus har uppstått och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Där Jesus är med finns glädjen.

Finns det en frid mitt ibland vardagens oro och stress?

Vi oroar oss så mycket. Det finns så mycket som kan skrämma oss. Mycket kan vi inte göra något åt. men att oroa sig har aldrig löst några problem. Tvärtom skapar oro nya problem, inte minst med hälsan. Jesus säger: "Detta har jag sagt till er för att ni ska ha frid i mig." På ett annat ställe säger han. "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig." Vi behöver inte oroa oss så mycket som vi gör. Min tro ger mig en grundtrygghet i livet som gör att jag kan känna ett inre lugn även om det är oroligt och stressigt omkring mig.

Vägen till livet vill jag sammanfatta så här:

  • Var inte oroliga - hos Gud finns det frid
  • Var inte bedrövade - hos Gud finns glädjen
  • Ge inte upp - hos Gud får livet mening

Foto: Inga M Johansson

2 kommentarer:

  1. Fina bilder ...
    En gång tänkte jag bli präst - det var på gymnasiet --- men så blev det inte. Det finns säkert någon mening med det också.

    SvaraRadera
  2. Du blev lärare som jag. Det är fint det också. jag gick faktiskt en teologisk utbildning på 70-talet och jobbade några år utomlands innan jag läste på Lärarhögskolan. Jag har haft nytta av de erfarenheterna också.

    SvaraRadera