onsdag 16 september 2009

Leva i tidlöshet



Tiden går. Hösten är här. Det får vi väl erkänna även om jag hörde på TV idag att det fortfarande är sommartemperaturer här i södra Sverige. Jag gillar hösten. Den innebär inte bara regn och rusk som många tycks tro. Den innebär ofta vackra soliga dagar när luften är hög och det känns skönt att leva. När de kalla, blåsiga och regniga dagarna kommer, kan man med gott samvete kura ihop sig i soffan med en god bok och en stor kopp te.




Ibland står tiden stilla. I varje fall känns det så. Det händer inte så mycket som styckar upp vår tid och får den att rusa fram i raketfart som den brukar. När man som jag just nu mest sitter hemma i soffan, läser lite, löser några korsord eller sudoku, kanske tar en fika, blir dagarna ganska långa. När jag jobbade, rusade tiden fram. Jag hann aldrig allt jag ville eller planerade. Nu lever jag nästan tidlöst.




Ta vara på den här tiden, säger de jag pratar med. Javisst, det vill jag också. Det är skönt att inte behöva stressa iväg till jobbet eller andra åtaganden. Jag kan hänvisa till mitt tillfälliga handikapp. Men ju mer tid man har till förfogande, desto lättare är det att skjuta på det man tänkt att göra. Ibland är det faktiskt bättre att ha lite ont om tid. Det är lätt att tänka att det där hinner jag imorgon.




Är det så här det ska bli sen, när man blir pensionär, undrar jag. Jag har ju några år kvar innan jag är där. Just nu vill jag inte sluta. jag ska gärna lämna plats åt yngre förmågor, men inte än. Jobbet är både roligt och inspirerande. Det kan vara krävande också, men det är kanske därför som man känner att det man gör är värt något. Det jag gör, gör skillnad för någon. Det är väl också därför man orkar engagera sig på fritiden. Det finns de som behöver min insats.




Alla behöver känna oss behövda. Det måste vara oerhört jobbigt att känna sig överflödig. Det är också förödande för självkänslan att ingen frågar efter en. Jag har som tur är de som ringer och frågar hur jag har det och som håller mig någorlunda uppdaterad.




Jag tänker i alla fall ägna min tid åt att försöka bli lite visare. Därför har jag börjat läsa Stefan Einhorns senaste bok "Vägar till visdom". Jag har läst hans tidigare böcker med stor behållning och räknar med att denna också har mycket att ge. Den nya boken är den sista delen i en serie om fyra böcker som handlar om människans uppgift i världen. Han sammanfattar redan i boken "Den sjunde dagen" vår uppgift med fyra ord: sanningssökande, etik, kärlek och visdom. Tidigare har han skrivit om de tre första orden. Nu har han kommit till visdomen. Jag tror att han har rätt i att visdom är en egenskap som man kan utveckla. Jag ser fram emot att läsa vad han har att säga om hur man kan bli visare.




I en del biblar med den nya översättningen finns även de apokryfiska böckerna med. Där finns en bok som heter Salomos vishet. I den kan man också läsa om hur man blir vis. "Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Ty han är vägvisaren till visheten, och det är han som leder de visa rätt." (Salomos vishet 7:15) Där beskrivs också hur visheten är: förnuftig, klarsynt, lättrörlig, skarpsinnig, okränkbar, vän till det goda, oemotståndlig, välgörande, människovänlig, fast, orubblig, med uppsikt över allt. Det här är några ord som beskriver vishet. Vem vill inte vara sådan? Vem vill inte vara vis? Jag tror att för att kunna bli vis behöver man också de andra tre. Man behöver också söka sanningen, leva etiskt och älska sina medmänniskor. Världen behöver mer visdom och mindre dårskap. Den är nog en tidlös sanning.




Foto: Inga M Johansson, Rönnbär i solen

3 kommentarer:

  1. Har också läst flera av Einhorns böcker och dessutom hört honom föreläsa. Och visst är hans tankar genombra - och skapar nya funderingar och tankebanor.
    Att vara behövd är viktigt. Att vara ombrydd är ännu viktigare..... Ibland kan jag känna dåligt samvetet för att jag inte bryr mig om tillräckligt. Man är sig själv och sin dagliga gärning nog.....
    Ibland skulle det vara skönt om tiden gick lite långsammare.... Fast min erfarenhet av långsamhet är att när tiden går sakta, då är livet inte så kul.

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt. Att bry sig om varandra är viktigt. Och visst är livet härligare när det händer saker.

    Imorgon åker vi till Malmö. På lördag är det bröllop. Det ska bli jättekul.

    SvaraRadera
  3. Jag har också läst Einhorns böcker och det har gett mig mycket. Om jag sedan talar om de föreläsningar jag haft förmånen att vara på kan jag bara säga att han är som en nallebjörn, man vill krama honom och verkligen ta till sig varenda ord och tanke =))

    Visst är det tråkigt när tiden känns dryg, men jag tror att man behöver återhämtningstid också. Är man van att vara i farten hela tiden tänker man inte på att man kanske skulle ta det lite lugnt ett tag. Men som i ditt fall nu när det inte finns så mycket annat att välja på, får man nog bara tacka för det och försöka göra det bästa av situationen.

    Hoppas att ni får ett trevligt bröllop och att du kan gå utan att det gör för ont =)

    SvaraRadera