lördag 26 december 2009

En annan dag med snö

Igår regnade det så jag förväntade mig nästan att snön skulle vara borta när jag vaknade i morse. Men det var den inte. Tvärtom, det snöade. Igår blev jag blöt om fötterna när jag var ute och gick. Idag kunde jag ta en skön promenad till skogen medan de vita flingorna dalade ner mot marken. Det är vackert. Jag var tvungen att samla ihop en del av mina bilder på snön i december och göra en liten film av dem.

video

För övrigt har detta varit en slappardag. Det brukar annandagen vara. Efter två dagars intensivt julfirande med familj och övrig släkt är det skönt att inte göra så mycket utan bara vara. Man behöver inte laga mat för det finns rester från julbordet att äta. Godisbordet står där och lockar liksom böcker och tidningar. Om inte de passar, kan man alltid slötitta på TV.

Juldagen brukar vi alltid äta lutfisk. Det är inte någon av mina favoriter på julbordet, men en liten bit brukar jag äta. Det är ju trots allt bara en gång om året. Däremot finns det flera i släkten som gillar lutfisken. Maken och en av sönerna är några av dem. Dessutom brukar vi bjuda in min svärfar och min mamma. De tycker att lutfisken är en delikatess. Min syster tar också gärna av lutfisken men svågern avstod helt. Det fanns ju en hel del annat att välja på. Vi dukade upp alla rester från julaftonen på bänken i köket. Sedan kunde var och en välja sina favoriter. Som efterrätt blev det ris a la malta med blåbärskompott och en fruktsallad som sonen fixat till. Vi blev mätta den dagen också.

Vi såg många spår i snön när vi var ute och gick. Andra hundar och framför allt rådjur hade lämnat sina avtryck. Dock såg jag inga vargspår. Annars har en varg varit synlig här i närheten för bara några dagar sedan. En del människor hetsar upp sig och blir oroliga bara de hör ordet varg. Men vargar är ju skygga djur och håller sig undan från människor. Om jag hade haft får, kanske jag varit oroligare för dem. Nu tycker jag att det är vackra djur som också bör få ha en plats i vår fauna.

Vi lämnade också spår efter oss där vi gick fram. Ibland är de spår vi lämnar efter oss tydliga, ibland blir de suddigare och otydligare. Så småningom kommer spåren efter oss att försvinna. Så är det i våra liv också. Vi lämnar alla spår efter oss, en del tydliga, andra mer otydliga. Med tiden bleknar spåren efter oss, men de finns kvar i minnet hos de som mött oss. En del människor som vi möter på livets vandring gör djupa intryck, andra går mer spårlöst förbi. ibland undrar jag vilket intryck jag gör och hur många av de som jag möter som kommer att minnas mig. Alla vill vi väl lämna något spår efter oss.

Spår kan följas av andra. Alla har vi säkert några ledstjärnor som vi följer. Det kan vara människor vi mött personligen eller sådana som vi mött genom litteraturen eller andra medier. Det finns många som ropar: Följ mig! Det är inte alla som är värda vår uppmärksamhet. Men för mig finns det en som verkligen gjort djupa avtryck. Jag menar förstås Jesus. Ingen annan har lämnat så djupa avtryck som han. Han sa också: Följ mig! Det har många gjort och gör än idag.


2 kommentarer:

  1. Härlig snöfilm. En del foton var riktigt läckra. Julafton var ju en fin vinterdag, ett riktigt julkort. Igår blev jag genomsur i Värnamo.... men det torkade ju... bara SÅ tråkigt med regn.
    Spår.....ja, man vill ju gärna sätta sådana... men kanske är det bara önsketänkande. Dessutom vill man ge positiva avtryck..... och så är det nästan alltid de negativa som folk kommer ihåg.... Eller vill komma ihåg.

    SvaraRadera
  2. Härligt att ha en snöfilm att titt tillbaka på när den försvunnit...och kommit tillbaka ,kanske =) Det är så rent med snö, som nyss har fallit ned i alla fall. Men jag är också intresserad av spåren man kan hitta i snön, det syns så tydligt vilka eller vad som gått där tidigare.

    Man hoppas, som du säger att man sätter spår, positiva sådana hos andra.

    Den tiden jag har läst era bloggar, din och A-L:s, har jag förstått att ni med all säkerhet sätter positiva spår hos många, både i ert yrkesliv och privat. Ni får människor att växa, genom kloka ord och handlingar.
    Hoppas att jag får fortsätta att läsa era bloggar under lång tid framöver...

    SvaraRadera