söndag 6 december 2009

Julstämning i Apladalen


Jag hade inte riktigt landat i advent innan den här helgen. Det kanske beror på att det mest liknar höst ute. Vi hade lite rimfrost några dagar, men den försvann snabbt och det varma vädret återkom. Det är knappt man behöver mössa och vantar när man promenerar i skogen. Det skulle vara för blåstens skull.

Julkonserterna har väl hjälpt till att skapa julstämningen. Det är alldeles speciellt att sjunga de vackra julsångerna. Vi har ju övat dem ett bra tag, men det är inte förrän man sätter ihop allt i programmet som man ser helheten. Jag tycker att vi fick ihop det bra i år. Det var både en bra inledning och en härlig avslutning på konserten. Vi började med trummor som avlöstes av elpianot och texter ur bibeln. Sedan kom kören in i ett rivigt arrangemang av "Hark the herald angels sing." Resten av programmet innehöll en blandning av julsånger på svenska och engelska, solosånger och körsånger, barnkör och dansare. I avslutningen sjöng vi en riktig gospellåt, "The king" skriven av Jonas Sellin som ledde kören i år. Det sista numret var "Så stor är vår Gud", en riktigt stark lovsång där sångens budskap förstärktes av dansarnas rörelser. Flera av sångerna har jag gått och nynnat på hela dagen. De sätter sig i huvudet och man blir inte av med dem. För mig får de gärna sitta där året ut.

Idag sov jag länge. Sedan gick hunden och jag en lång runda i skogen. Det var riktigt skönt att promenera i rask takt. eftersom jag åt frukost ganska sent, var det lagom att ta en fika innan vi åkte till stan. Middagen fick komma lite senare.

Först åkte vi till Blå Huset i Alandsryd. Där håller konstnärsfamiljen Bennedahl hus. Det var roligt att träffa dem. Christine hade som vanligt underbara tavlor att visa. Jag fastnade mest för några små som hon kallade "Mossa" och några underbara målningar av rosor. Stefans gubbar är också härliga. Claude visade en rolig film som han gjort. Man kände igen hans stil även om det är några år sedan han och hans syster gick hos mig på mellanstadiet. Tyvärr var varken Claude eller marie där när vi var där. Det hade varit roligt att träffa dem.

Efter Blå Huset fortsatte vi till Apladalen. Det började bli mörkt och alla marschallerna lyste och kantade vägarna mellan bodarna. Det fanns mycket att titta på, mycket att både smaka och köpa. Jag köpte inte så mycket. Det blev lite lingarn från Eks lilla bod som ska bli stickade disktrasor. Sedan kunde jag inte motstå en liten ängel som man kan hänga i ett halsband. Det fanns en liten kabinhake att sätta fast den med. Annars gick jag mest och tittade. Många av föremålen kan man hämta inspiration av till att göra egna alster. Mosstomtarna att sätta utanför dörren kan jag tänka mig att göra en variant av.
Imorgon ska vi pyssla i skolan. Vi ska stöpa ljus och göra figurer av cernitlera. Slöjdlärarna har varsin station som de ansvarar för. Jag och några till ska ta hand om lite blandat pyssel. Det blir julkort, ljuslyktor och tändsticksaskar. Dessutom kan eleverna få göra pärlhjärtan som man kan sätta som dekoration i blomkrukor. När jag undersökte ståltrådarna och pärlorna i fredags insåg jag att det krävdes starka nypor för att klara det. Därför har jag engagerat min man i tillverkningen. Han har inget jobb just nu så han kan vara med och böja tråd. Idag har vi gjort några prototyper och en fixtur, tror jag det heter. Det är en sorts form som man använder för att böja till tråden till ett hjärta. Jag hoppas det ska funka imorgon när 95 elever i trean till sexan ska pyssla. efter de tre pysselpassen kommer vi säkert att vara helt slut. Det är tur att vi inte ska ha pyssel på scouterna på kvällen som vi hade planerat. Vi bytte dag när vi insåg att scouterna skulle pyssla hela dagen i skolan. Scoutpysslet var förra veckan.

Jag brukar älska att julpyssla och julpynta, men i år har jag inte riktigt orkat engagera mig. Visst har jag plockat fram en del här hemma men inte alls så mycket som andra år. Det får bli så den här gången. Advent och jul finns inte bara i allt yttre. Det är egentligen viktigare att ha dem inombords, i tanke och hjärta. Det är viktigare att kunna glädja andra med julsånger än att julstäda hela huset eller baka allt julbröd själv och göra köttbullar. Men min egen senap och min egen sillsallad vill jag inte vara utan. I år firar vi jul hos min bror och svägerska i Växjö. Det blir knytkalas och jag har fått listan på vad vi ska ha med. Det blir säkert ett bra julbord i år också. Det viktigaste är ändå att få träffa släkten och fira Jesu födelses fest. Höjdpunkten är inte maten, inte heller julklapparna, utan julevangeliet som vi brukar läsa tillsammans. Det är då vi förflyttas tillbaka i tiden till Betlehem en vinternatt för 2000 år sedan, till stallet och herdarna på ängen och hela himlen full av änglar.

Foto: Inga M Johansson, Hyacint och Pärlhjärtan

2 kommentarer:

  1. Fina pärlhjärtan. Sådans skulle jag också kunna tipsa mina kolleger om ..... eller kanske,om jag börjar förbereda hjärtanen i sommar, att jag kan vara delaktig.... Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  2. Jesu födelses fest, ja se DEN firar vi också
    Ewa C

    SvaraRadera