tisdag 23 november 2010

Hög puls

"Snöängel" vid min dörr
Ikväll är jag glad att jag är hemma igen. Man ser och hör om så många som fastnar i diket och måste få hjälp att ta sig därifrån. Maken var ute i morse med traktorn och öppnade vår lilla väg. Nu har den drivit igen. Den gör gärna det när det blåser.

Nordöstan kändes i kinden när vi tog eftermiddagspromenaden, hunden och jag. Den har legat på ett tag. Alla trädstammar var vita på den sidan. Sammanlagt har det kommit en hel del snö. Lite åt gången under lång tid ger några decimeter i alla fall. Hunden fick hoppa på den oplogade vägen för snön gick upp till magen på honom. Högt pulsande med hög puls. Konditionen är inte vad den har varit efter höstens hostbekämpning. Men vi tog oss runt i alla fall.

Maken hade personalmöte ikväll. Han har inte kommit hem än. Det är typiskt att det infaller just den kväll när jag inte kan få igång fläkten till pannan.Temperaturen sjunker både ute och inne. Men man får väl glädja sig åt att han  tillhör personalen någonstans och att det finns varmt te, stearinsljus och dunjackor.

Nu kom han visst hem. Det är alltid skönt när familjen är hemma särskilt i sådant här väder. Katterna håller sig hemma också. Snöflingorna dalar fortfarande ner. Snön lägger sig tung på buskarna. Det är vintern som är här. Återstår att se om det blir en vargavinter eller inte.

Pulsen kan vara hög på många håll. Livet är hektiskt och alla går på högvarv. Så har det varit ett tag nu på jobbet. En del av oss har varit sjuka. Då får andra jobba mera. Andra är aldrig borta. Det blir de som drabbas. Förr hörde jag till dem, men inte nu längre. Egentligen är det väl skönt att man är en vanlig dödlig människa och ingen superhjälte. Fast ibland beter vi oss som om vi vore det. Min kollega gick hem idag. Hon är sjukskriven på halvtid fram till jul. Det tycker jag är helt rätt av henne. Hon har kämpat länge och kan behöva ta det lugnare ett tag. Jag återvänder till Tomas Sjödins ord: "Livet rymmer inte allt." Ibland kan det vara jobbet som inte får plats. Ibland är det något annat vi måste välja bort. Det vi inte får välja bort är oss själva.

2 kommentarer:

  1. Ja, det hade varit skönt att fått vara hemma igår. Jag startade tidigt ned till Falkenberg, inte var det röjt någon snö inte. Väl i stan var det inte ett snökorn, men när hemresan kom på eftermiddagen mötte jag snöfallet 4 mil hemifrån, det var tufft båda vägarna. Sedan dags för bilen att ge sig ut igen, nu var det kyrkoråd. Sådana resor kan ge hög puls, bilen vill åt ett håll och jag åt ett annat.

    Håller annars med dig, vi har alldeles för hög puls i vårt yrke, vi ställer upp för varandra för vi vill ju alla elevernas bästa. Klokt av din kollega att vara hemma att förstå det.

    Ha en fin och jullik dag =)

    SvaraRadera
  2. Jag hade väl tur ute på vägarna. Helt OK väglag till Ullared - över Danhult.
    Pulsen i jobbet? Jag är väl för tillfället stark, det går mycket bättre än vad jag trodde, utifrån de förutsättningar vi hade inför hösten. FAst till helgen får jag avsätta tre-fyra timmar till bedömningsarbete. Det hinner/orkar jag inte under veckorna. Så jag får dela upp det arbetett på tre helger. Det ä då jag önskar att vi hade semsetertjänst, och möjlighet att jobba med sådant på elevers lov.

    SvaraRadera