Vårtecken och vinterväder

Snödroppen kämpar sig upp

På förmiddagen var vi ute, hunden och jag, på en skogspromenad. Jag är visserligen sjukskriven men feberfri. Så en promenad gör bara gott både för mig och hunden. Plötsligt hörde jag ett bekant ljud som jag först inte kunde lokalisera. Sen tittade jag upp och där var de - de första svanarna på väg norrut i plogformation. Vi räknade till tio stycken. Det är väl ett vårtecken om något. 

Tillbaka hemma kollade vi lite i rabatterna nära huset. För ett tag sedan såg jag att några lökar ville tränga sig upp. Nu hade de kommit lite lägre och några visade färg. Det var snödropparna som är på väg upp ur marken. Det är också ett härligt vårtecken. 

Vi återvände dock snabbt till stugvärmen för ute är det ingen värme. Solen håller sig borta. Vi gick in och fixade fika med semla. Vi hoppade över den igår när det var fettisdagen. Det fick bli idag i stället, askonsdagen till trots. Vi får klä oss i säck och strö aska en annan dag, eller vad man nu gör på en askonsdag. Jag förmodar att fastan ska börja idag. Det blev det inte här. Aptiten är inte så stor, men vi håller inte igen. Jag läste annars på Kyrkkaffebloggen om modern fasta. Fasta innebär ju att avstå från något. Alltså kan man fasta på många olika sätt. Man kan avstå från kött om man brukar äta det, eller TV-tittande, eller facebookande, eller bilkörning, eller.... Det finns hur mycket som helst för oss att avstå från. Vitsen med att avstå är att ge plats för annat viktigt i livet som att umgås med vänner, läsa en bra och uppbygglig bok, samtala med Gud m.m. Fasta ka alltså handla om att balansera livet. Det är nyttigt att göra det ibland. Själv avstår jag, som ni förstår, just nu från att jobba.

Snöflingorna yr i luften

Säg den glädje som varar. Under eftermiddagen börjar det först att regna. Sedan övergår det till snöflingor som yr i luften. Nu ligger det ett tunt lager snö på marken. Det ser ut som om marken likt semlan har fått lite florsockergarnering.

Inomhusvår i alla fall

Här inne är det vår i alla fall. Tulpanerna på bordet påminner om våren. För några veckor sedan satte jag in ett fång björkris. Nu har de små gröna bladen börjat slå ut. Den finns där inne i knopparna - våren. Trots alla bakslag så kämpar den på. Ibland får vi också kämpa med svårigheter som aldrig tycks ta slut. Det kommer hela tiden nya bakslag. Den här förkylningen jag drabbats av nu är ett sådant bakslag för mig. Ska jag aldrig bli frisk igen? Jag hoppas på våren och sommaren. Läkaren ringde idag och berättade att proverna var bra trots allt. Då är det väl inget allvarligt fel på mig även om jag inte har märkt någon förbättring än. Nästa "checkpoint" är på fredag. Det finns roliga saker jag missar när jag måste vara hemma, men det må vara hänt bara jag blir frisk. 

Det finns en som är glad att jag är hemma. Takko är helnöjd. När jag är trött och bara ligger på soffan och vilar, då kryper han intill mig så nära han kan. Ibland vill han nästan ligga på mig. Det är som om han förstod att jag inte är ba och vill ta hand om mig och värma mig. De är för härliga, de små djuren.

En stund senare...

Kl 16.45
Snön fortsätter att vräka ner. Nu är det vitt på marken. Det går inte att titta på TV för parabolen kan inte ta emot signalerna. Det knastrar och man ser bara pusselbitar av bilderna på skärmen. Men det är ändå dgs att göra något annat.