Filmmys och kreativitet

Med den värme som kom under påsklovet kännes det som att sommarlovet är nära förestående. Det är trots allt ett antal veckor kvar på terminen, men den första är snart slut. Det är ju bara en dag kvar på kortveckan. Det är roligt att träffa elever och kollegor igen och höra vad de gjort på lovet. Vi delar ju faktiskt en hel del tid tillsammans.

Igår stannade de flesta i kollegiet kvar på jobbet. Vi brukar träffas ibland och ha det lite trevligt ihop. Det var vårt arbetslag som bjudit in det andra arbetslaget till mat och film. Vi började med pajbuffé. Det var gott och vi fick smaka på tre olika sorters pajer. Sedan tittade vi på film nån timme innan vi pausade för att hämta kaffe. jag hade bakat kakan till kaffet och den blev väldigt uppskattad. Det är tur att det lyckas ibland när man försker svänga ihop något.

Filmen vi tittade på heter Mitt namn är Khan. Det var verkligen en sevärd film som berörde oss. Jag kan absolut rekommendera den. Den hade så många bottnar. Vi fick följa huvudpersonen  från barndomen i Indien till livet  som vuxen i USA. Han var annorlunda och så småningom får vi veta att han har Asbergers syndrom. Men den största behållningen av filmen är den känsla av kärlek och gemenskap över alla gränser som den förmedlar. Det är en Bollywoodfilm, men den har ett fantastiskt budskap som berör. Den borde alla se, inte minst de som jobbar eller på annat sätt möter annorlunda människor. För vem bestämmer egentligen vad som ska vara normalt? Alla är vi unika varelser. Är vi inte alla normala?


Jag kan inte låta bli att reflektera över detta med normalitet när jag läser kunskapskrav och kunskapsmål i de nya kursplanerna. Finns det egentligen något utrymme för de som inte faller in i ledet? Jag säger inte att det är fel med varken mål eller krav, men vad gör vi med dem som inte når målen och inte klarar kraven? Grundinställningen måste ändå vara att alla har rätt att vara sig själva och bli bemötta med respekt av andra.

Det var många tankar som surrade i huvudet igår kväll. Inte underligt att det var svårt att somna. Dessutom hade jag huvudvärk. Så i morse var det betydligt svårare att stiga upp och ge sig iväg till jobbet. Huvudet klarnade lite efter en lite kyligare promenad med hunden, men tröttheten fanns kvar hela dagen. Det blev inte bättre av att jag ställde min matlåda på altanbordet. Det är tur att affären har matlådor att sälja. Men det blev lite stressigt för lunchrasten är kort på torsdagar.

Efter lunch startade vi ett nytt arbetsområde i teknik hos mina sexor. De fick i uppgift att konstruera/rekonstruera, designa eller hitta ett nytt användningsområde för en klämma typ gem eller klädnypa. Alla verkade gå in för uppgiften med liv och lust. I varje fall efter ett tag när de funderat och resonerat med varandra. Det ska bli spännande att se deras kreativa idéer när de ska redovisa för varandra. Några ville tillverka prototyper fast jag sa att det räckte med skisser och muntliga eller skriftliga beskrivningar. Det är härligt med kreativa och engagerade människor, stora som små.