Nu är de här!

Årets första blåsippa

Måndag igen. Jag har lektioner fram till lunch. Sedan är det projektarbete. Idag sköt jag fram lunchrasten och jobbade undan en del. När hunger började kännas i magen, åkte jag hem och fixade lite soppa. Solen sken och lockade ut mig på en runda med hunden. På hemvägen sneddade vi över kullen med ekar bakom huset. Där var den. En liten knallblå sippa hade tagit sig upp genom eklöven och lyste i solskenet. Vad glad jag blev!

Ett annat vårtecken som vi längtat efter är tranorna. Jag har hört dem ute på mossen, men inte sett dem. Igår spatserade de omkring nere på åkrarna. Tyvärr var de för långt borta för att bli fångade på bild. De kommer säkert närmare en annan dag. Men nu har jag i alla fall fått se dem. man glömmer från år till år hur stora de är. För några år sedan var vi vid Hornborgasjön och tittade på tusentals tranor. Det var en maffig syn. Vi är glada för vårt enda par. Ibland har vi sett några tranor till och längre fram kommer ungarna.

Nu rusar tiden iväg. Snart är det påsk och sen är terminen snart slut. Åtminstone känns det så. Kommer vi att hinna med allt vi vill? Förmodligen inte. Vi får som vanligt prioritera. Livet rymmer inte allt. Därför måste vi välja vad vi vill fylla det med. Jag måste väl erkänna att ibland kunde prioriterat bättre. Men det är lätt att vara efterklok och önska att man utnyttjat tiden på ett annat sätt. Då får man tänka på att när valet gjordes, såg man inte allt som man ser i efterhand. Då kanske det bästa valet var det man gjorde utifrån vad man visste då.  Ibland är vi snara till att döma tidigare generationer. Nu lågt senare med facit i handen skulle vi kanske valt annorlunda. Men det valet kan vi inte göra. Vi får leva med det valt vi gjorde.

Nu väljer jag i alla fall en kopp te med en äggmacka. Sedan blir det nog en tidig nattning. Imorgon är en ny dag med fler utmaningar.