söndag 20 november 2011

Åter till brottsplatsen

Milsten  vid den gamla vägen
 Nu är det snart fyra månader sedan jag halkade och bröt armen. Jag har fortfarande ont ibland och klarar inte av att bära för tunga saker. Det hela hände vid Kvarnagården utanför Forsheda när jag var ute och geocachade. Idag tyckte jag att det var dags för revansch.

Egentligen hade jag tänkt gå på gudstjänst på förmiddagen, men jag försov mig och vaknade precis när den började. Maken jobbade så det var alldeles tyst i huset. Jag vaknade tidigt på morgonen av att Takko hade en massa ljud för sig. Det visade sig att en av katterna hade gömt sig i min garderob. När jag släppt ut katten, återvände jag till sängen och somnade lätt om.

På eftermiddagen gav jag mig ut på en liten cachingrunda i grådasket. Innan jag gav mig kast med olyckscachen, tänkte jag ladda upp med att leta reda på en multicache ute vid väg 27. Jag har varit där en gång förut, men då blev det för mörkt och GPS:n irrade runt. Idag gick det bättre och efter en liten stund kunde jag plita ner min kråka i loggboken.
Hala klippor, jo, jag vet
 Nu kände jag mig redo att återvända till brottsplatsen. Det var med lite blandade känslor, viss spänning och stor försiktighet som jag närmade mig de hala klipporna där jag åkte kana och landade på armen i somras. Det visade sig att jag varit bara någon meter ifrån cachen när det hände. Det gick mycket bättre idag och nu finns mitt namn i loggboken.
Kvarnen vid Storån
 Bilderna från kvarnen och Kvarnagården tog jag i somras på väg till brottsplatsen. Då var det både ljusare och grönare än idag. Maken kom just hem och tittade på bilderna. Här lekte han mycket som barn. Hans bästa kompis bodde här. De brukade klättra vid kvarndammen. Roligt men livsfarligt.
Kvarnagården från i somras
 Efter mitt andra fynd för dagen fortsatte jag promenera längs cykelvägen mot Forsheda. Här skulle det finnas ytterligare en multicache gömd. Båda multicacherna har lagts ut under hösten och fanns inte när jag letade här i somras. Jag hade ju inga multicacher i min statistik. Vi hittade några när vi var på FAD i floda men de var ju bara delsteg till sektorsfinalen och syns inte i statistiken. En multicache består av flera steg. Vi får koordinaterna till första steget, som sedan tar oss vidare till nästa. ibland är det många steg innan man slutligen når finalsteget där loggboken finns. De här båda är tänkta för nybörjare och innehåller bara två steg.
Här brann det
 Cachen heter "Tänt var det här!" och finns i ett område vid cykelvägen där det brann våren 2011. Därför är träden svarta av sot. Jag blev lite sotig om händerna när jag letade efter första steget.
Brända marker
 Vid första steget hittade jag koordinaterna till slutsteget. Det var alldeles i närheten. Jag knappade in koordinaterna i GPS:n och gick i pilens riktning. Plötsligt pep GPS:n till. Det betyder att jag är 10 meter från gömman. Det var jag inte. Jag stod precis bredvid den. Den skymtade bakom grenarna och kunde loggas med en gång.
Vem bor här?
 På väg till gömman stötte jag på detta gömsle. Från gömslet hade man utsikt över våtmarkerna ner mot Storån som slingrar sig fram genom skogen en bit bort. Jag gissar att det är jägarna som byggt gömslet. Jag fick passa mig vid fotograferingen för bakom mig stupade det brant neråt.
Dimman började stiga upp ur Storån
 Efter tre lyckade loggningar vände jag tillbaka mot Kvarnagården där jag parkerat bilen på andra sidan ån. Vid Storån började dimman stiga och snart skulle mörkret falla. Det var riktigt skönt att komma ut på en runda i friska luften.
Vägen tillbaka mot Kvarnagården
När jag kom hem var jag hungrig och lagade mat. Det blev torsk med bacon och ris. Det var riktigt gott. Både jag, maken och hunden uppskattade rätten. Det blev inget kvar till katterna. Ikväll ska vi bara vila. Det blir möjligen en vända ut till pannan. Jag började elda när jag kom hem. Men jag kanske kan överlåta den rundan till maken.

Det känns riktigt bra att ha klarat av den här geocachen som indirekt var orsaken till min olycka. Ibland måste man ta tjuren vid hornen. Det är så när man varit med om något obehagligt. Det kan vara svårt att återvända till platsen där det hände eller möta den personen som var orsaken till obehaget. Någon gång måste man utmana sig själv och oftast går det mycket lättare än man trodde. Ibland kan det vara bra att ta någon med sig som stöd. Men jag är glad att jag klarade detta själv. Nu har jag loggat alla geocacher i Forsheda och Rannäs också. Nästa cache som publiceras kanske blir min letterbox, som jag berättade om igår. Det drar ihop sig till den.


1 kommentar:

  1. Du är en tuffing du. Skulle nog lagt av helt efter brottet. Multicache låter kul. Får testa fram i vår. Ha en bra arbetsvecka!

    SvaraRadera