Geoscoutturen

Måndag är det UV-scoutmöte. Den här veckan var det jag som ansvarade för programmet. De hade önskat att få geocacha en gång och så blev det förstås. Vi samlades vid grillplatsen vid lilla elljusspåret. Först hade vi en andakt. Jag berättade lite om geocaching och om GPS:en. Den är bra att ha av olika anledningar. Den kan visa var man är, vart man ska och hur man tar sig dit. Den innehåller en karta och kan visa vägen. Ibland brukar vi jämföra bibeln med en karta, livets karta. Där kan vi läsa om många saker. Vi kan se var och vad vi är, vart vi är på väg och även hur vi ska komma dit. Men en GPS kan inte fungera om den inte har kontakter uppåt med flera olika satelliter. Det behöver vi också, kontakter uppåt. Det ger oss bönen. Vi får be till Gud att han visar oss den rätta vägen.

Sedan delade vi in oss i små grupper och gav oss ut att leta upp burkarna längs Hanahöjspåret. En del fick låna någon av mina tre GPS:er. Andra hade laddat ner en app i mobilen. De var duktiga och hittade minst en, kanske tre geocacher. Det var kul tyckte flera.

Några fick vänta en stund på att någon apparat skulle bli ledig. Vi satte igång att grilla vid eldplatsen. Alla fick korv med bröd när de kom tillbaka. Utom ett gäng som kom försent.

Det småregnade lite, men det ska ju en scout klara. Scoutmötet håller på till kvart över sju. Då var nästan alla tillbaka. Vi delade ut lägertidningar så att de kan anmäla sig till sommarens scoutläger. Jag ska inte vara med hela veckan men kanske nån dag.

De andra scouterna gick hem, ledarna åkte ner till missionskyrkan för att ha ledarssamling, men jag och några till fick stanna kvar och vänta på den sista gruppen. De dök upp trekvart för sent. De sa att de gått vilse och råkat stänga av GPS:en. Sen fick de inte igång den. De kunde ju ha stannat på elljusspåret, men de försökte gå tvärs igenom skogen. En ledare gick hela spåret utan att se dem. Ingen av motionärerna som passerade hade sett dem. Till slut hörde vi några i skogen som ropade "Äntligen!" Där kom de ut ur skogen. Äntligen kunde vi åka hem.

 Jag åkte raka vägen hem. Nu var jag jättetrött. Det berodde nog mest på att jag inte sovit på hela förra natten. Det gick bara inte inte att somna. Till slut började det ljusna och fåglarna satte igång att sjunga utanför fönstret. Hela dagen har jag gått liksom i dvala. Nu hoppas jag och tror att jag ska sova gott den kommande natten.