måndag 20 maj 2013

Nu doftar det av vår och nya burkar


Det kom ett rejält åskväder i eftermiddag när vi satt i skolan. Måndag betyder konferens och sen eftermiddag. Men nån gång tar konfererandet slut och vi kan åka hem. Hunden blir som vanligt glad och vi gav oss ut på äventyr, som jag berättar mer om längre fram. Ikväll dansade älvorna på ängen. Det ångade om gräset efter dagens regnskurar. Det var fortfarande varmt i luften.


Mina älskade liljekonvaljer har slagit ut och doftar himmelskt. Det hände nog redan i lördags men då var vi inte hemma. Igår såg jag de första utslagna. Idag var jag hemma på lunchen och plockade några att ta med tillbaka till skolan. Ikväll blev det en bukett till vårt eget bord.


För ett par år sedan planterade jag en doftolvonbuske vid knuten. Det var en kompis som hade en. Den doftar något ljuvligt och en sån ville ja också ha. Jag har sett knopparna ett tag och idag hade bollarna slagit ut. En underbar doft sprider sig nu alldeles utanför dörren.


Jag tog ett varv runt trädgården med kameran ikväll. Många av träden blommar vackert. Blodhäggen har rosaskimrande klasar av små blommor och rödskimrande blad.


Körsbärsträdet har sina vita blommor. Det satte vi också för ett par år sedan. Vi kanske kan få några bär i år. Det trodde jag inte i vintras när jag såg hur illa åtgånget det var av rådjuren. Det var tydligen starkare och tåligare än jag trodde. Det finns sådana människor också. De kan vara illa tilltygade, men det är överlevare.


Så har vi äppelblommorna i vitt och rosa. Den gamla vildapeln brukar bli alldeles översållad med blommor men den ger ingen god frukt. Träden med de goda äpplena har inga utslagna blommor än. Jag hoppas de kommer senare.


Det är inte så många buskar kvar av häcken med häggmispel. Vi har väl inte skött om den tillräckligt. Även buskar behöver omvårdnad. Men pilarna har vuxit till sig. De är tåliga bara de tar sig.


Primulan blommar i stora ruggar. Den vilda kusinen är lite spensligare, men den har sin plats på kullen och kommer tillbaka varje vår.


Smörbollarna vid knuten har gott om knoppar. Äntligen! jag kommer ihåg de vilda smörbollarna vi plockade när jag växte upp. De fanns bara på ett ställe. Jag satte en planta när jag kom hit, men den första överlevde inte. Detta är ytterligare en planta och en verkar ju klara sig bättre.


Det börjar synas i krukorna också. Fuchsiorna överlevde vintern i potatiskällaren och har fått nya blad. Dahliorna och gladiolerna kikar upp ur jorden. Jag hoppas begonieknölarna också lever. Hängpetuniorna har jag köpt för att plantera i mina hängande korgar, när jag nu hinner det. Det är värre med rabatterna. Det värker fortfarande i armen efter ogräsrensning så det lär bli övervuxna.


När jag kom hem från skolan, kollade jag mejlen innan jag tänkte ge mig ut med hunden. Då upptäckte jag att 1000sjöar släppt en ny cache på Store Mosse, min favoritplats. Jag anade att det kanske skulle komma något eftersom jag sett att han gått vandringsleden runt Kävsjön i helgen. Svänö har inte haft någon gömma och det har jag länge tyckt att där borde det finnas en. Det är en så fantastisk plats att visa upp. Nu finns där en. Jag laddade förstås in den och så hoppade vi in i bilen och drog iväg. Svänö ligger på andra sidan Store Mosse så det är en bit att åka runt. Vi åkte över High Chaparall och Hillerstorp. Sen fortsatte vi norrut innan vi svängde mot Stråkeved. Sista biten var vägen smal och gick över mossen ut till Svänö. Där möttes vi av ett gäng ungdjur. Det är tur att vi inte har koskräck, men de var snälla och väldigt nyfikna.


Det här är oas i nationalparken. Det var längesen jag var här nu. Men det var ett kärt återseende. Vi letade först upp gömman förstås. Vi var snabba, men det var några som var ännu snabbare. Stampis och Gurran82 kom först och han norpa FTF:en 23 minuter före mig. De hade varit på väg till fågeltornet så de befanns sig lite närmare. Det blev i alla fall en STF för mig. Omgivna av de nyfikna kreaturen loggade vi cachen. Sen gick vi en runda och såg oss omkring på platsen.


Där finns mycket som påminner om gamla tider. De gamla störarna lutande mot eken, jordkällaren och resterna av körbron är några minnen från tiden då människor bodde här och brukade jorden.


jag tror det fanns flera gårdar här. De hus som finns kvar hörde till Norrgården. Det stora huset kan man hyra för övernattning. Det mindre huset var brygghus men fungerar numera som raststuga för vandrare. Runt husen finns ett vackert staket så att inte djuren går ända fram.


Vi klarade oss från regnet idag. Medan vi var där sken solen. Så vi behövde inte söka skydd. Vi mötte en dansk besökare som vandrat runt Kävsjön under dagen. Han hade hamnat i åskvädret och fått vänta ett tag på Naturum medan det drog förbi. Det var ju tur att han var nära ett så intressant ställe. Vi pratade en stund med honom innan vi åkte hem igen.


Vi får nog återvända till Svänö någon gång under sommaren. Där är så vackert och så rofyllt. Ekarna och hasselbuskarna hade slagit ut. De växte på kullarna tillsammans med ett sort antal fina enbuskar. Vitsipporna hade nästan blommat över, men violerna lyste i blått och utsikten över Kävsjön var underbar. Det var roligt att den nya cachen kom idag så att jag fick en anledning att åka hit. Den kom väldigt passande för jag hade en tom dag i kalendern och funderade just på vilken gömma jag skulle försöka mig på. Nu ska jag bara njuta av kvällen och vårens alla dofter medan jag smakar på makens rabarberkaka.

1 kommentar:

  1. Gick långa rundan runt Store Mosse för ett natal år sedan, innan det att det blev vanligt att åka förbi mossen på väg till Värnamo. KOmmer ihåg Svanö som en idyll. Ens sådan massar blommor du har blom. Tydligt att ni ligger någon vecka före oss vad det gäller vegetationens grönskande och blommande.

    SvaraRadera