måndag 5 maj 2014

Oslo - Here we come!


Helgens norska äventyr är över. Dags att försöka summera. Det får bli lite i omgångar.

När Katrin frågade om jag ville följa med till Oslo på Megaevent, ville jag gärna tacka ja. Det var ju vid helgen efter första maj och fredagen borde ha varit en klämdag för oss som för många andra. Någon på förvaltningen hade visst räknat fel på läsårets dagar, så vi skulle ju jobba på fredagen, när resan var tänkt att anträdas. Till sist fick jag klartecken att jag kunde ta tjänstledigt.

När resten av arbetslaget hade friidrottsdag, satt jag alltså på tåget till Oslo. Maken skjutsade in mig till Värnamo, där vi hoppade på göteborgståget kl. 06:47. Framme i Göteborg hade vi 20 minuter tills nästa avgång mot Kil. Då passade jag på att logga en cache på perrong 7 - Swerail #01 Göteborg. Den hade Katrin hittad vid sitt förra norgebesök så jag hade lite hjälp. Hon hade fått hjälp av en lokförare att hitta den.

Nästa byte skulle ske i Kil. Där fanns också en cache på stationen, men vårt tåg var lite försenat så vi hann inte rusa dit och logga den. Tåget från Stockholm mot Oslo kom på andra sidan plattformen och det var bara att kliva på om man ville med.


Det blev några timmars tågresa den här fredagen. Vi skulle komma fram till Oslo S kl. 14:24. Jag hann sticka några varv på ett par sockar, läsa lite, lösa några korsord, äta medhavd matsäck, slumra lite och prata. Pratade var det andra som gjorde också och det hela resan. Tänk att man kan ha så mycket att säga och ändå inte säga så mycket. En del människor måste tydligen låta munnen gå hela tiden. Utan att så mycket vettigt blir sagt. Det är tur att man besitter förmågan att stänga av öronen och sålla bland allt man hör. Jag kan förstå, att de elever som har svårt att sålla alla intryck, blir frustrerade och trötta.


När vi kom fram, mötte Katrins dotter oss på stationen. Hon jobbar i Oslo och det var hos henne och hennes kompisar som vi skulle bo. Det tog bara 10 minuter att gå från stationen och hem till dem. Där blev vi bjudna på fika och fick installera oss i de rum vi skulle låna. Alla tre tjejerna jobbar på restauranger och hade sena arbetstider så efter en stund var det dags för dem att börja jobba.


Vi gav oss också ut på en liten promenad. Vi bodde ganska nära moskén och hade utsikt mot minareten, men vi hörde inga böneutropare. Det var ett invandrartätt område. Vi mötte många olika nationaliteter på gatan.


Vi gick mot centrum. Oslo är en väldigt trevlig stad med gemytlig stämning. Trots att det är en storstad, känns den inte stor. Ett bestående intryck av staden är också alla skulpturer man ser överallt. De här dykarna var riktigt häftiga.


På vägen stötte vi också på den här skulpturen som sköt upp ur trottoaren med en ros i handen. Den var också häftig.


Karl Johan har ju alla hört talas om. Inte minst om några veckor kommer vi få se bilder från paradgatan. Det är nog 35 år sedan jag var här i Oslo senast. Staden har förstås förändrats sedan dess.


Vi strosade omkring lite och kände på stämningen. Det var en hel del folk ute och vi började väl känna oss hemma.


Storstadscaching har aldrig varit vår favoritform av geocaching, men några gömmor måste man ju leta upp när man går förbi dem. Tordenskiold blev mitt första fynd i Norge. När vi svängde runt hörnet till denna, stod där redan tre andra geocachare med GPS:er i händerna. Det var tre norrmän som också skulle till Megaeventet nästa dag. De kände inte varandra tidigare, men hade träffats under dagen.


Vi gjorde en paus i vandringen och hälsade på Katrins dotter Helena på hennes jobb. Hon arbetar på Amundsen Bryggeri & Spiseri. Där var det fullt ös denna fredagseftermiddag/kväll.


Sen fortsatte vi och hittade en gömma vid Stortorvet. Som många andra stadscacher var det en mikro som bestod av en intejpad zippåse fastsatt med magneter. Det blir lite plattare paket, men ofta tycker jag att det hade varit bättre med ett petrör.


Vi tog trikken, alltså spårvagnen, mot Ekeberg, där det skulle hållas ett kvällsevent kallat
Solnedgang før Megaevent. Vi kanske steg av en hållplats senare än det var tänkt och fick gå tillbaka, men vi slapp de häftigaste uppförsbackarna. 


I stället gick vi på stigar genom ett naturreservat. Där blommade det i buskarna. Det doftade sött av honung. Fåglarna kvittrade för fullt.


Vi kom fram till en utkiksplats där vi kunde se ner över Oslofjorden med alla öar och staden längst in. Det var en vacker utsikt här uppifrån.


Det var det också från eventsplatsen, när vi kom fram dit. Många hade redan samlats för att umgås en stund och prata om geocaching med likasinnade. Det fanns en cache på platsen sedan tidigare. Ehrenfriedhof hette den och den berättade att tyskarna hade haft befästningar här på höjderna under andra världskriget. Det hade funnits en kyrkogård för fallna tyska soldater här, men på 50-talet flyttades den till ett annat ställe. Nu hade det skapats en ny skulpturpark i området som tydligen öppnats förra året. Man får veta mycket intressanta saker genom att läsa cachebeskrivningar.


På eventet träffade vi både gamla och nya bekanta. Det fanns fler smålänningar på plats. Aurora 10 och Pia Potter från Växjö har vi träffat förut liksom några andra, men de flesta var nya, trevliga bekantskaper.


När solen börjat dala mot horisonten, gick vi ner till närmsta hållsplats och tog trikken tillbaka till centrum. Det hade varit en lång dag, men en trevlig sådan. Vi hittade tillbaka till lägenheten och kunde lägga oss att vila inför nästa dag då det skulle bli fler event och mera geocaching. Fortsättning följer....

1 kommentar:

  1. Kul läsning. Nyfiken på er resa. Ser ut att vara väldigt fint i Oslo. Det är lite pinsamt att erkänna att jag aldrig besökt denna stad. Bara åkt förbi. Spännande att lära känna nya människor på plats. Sådant är jag urdålig på. Däremot lider ( eller mest andra är det väl som lider) av det här med att under stundom mest låta munnen gå. Kul tågiakttagelse av dej: ).Ser fram emot fortsättningen.

    SvaraRadera