tisdag 22 mars 2016

En smärtfylld dag


Vissa dagar är mer smärtfyllda än andra. Detta var en sådan dag. Då önskar man att man kunde lämna den här världen ett tag och och drömma sig bort till en värld utan smärta. Tidigt i morse började det. Det var svårt att stiga upp ur sängen. Ryggsmärtan högg till och det var som om hela kroppen låste sig i kramper. Maken fick verkligen jobba hårt för att få upp mig ur sängen och ner på toaletten. Värktabletterna hjälpte bara delvis.

Sen satt jag på en stol och försökte ta mig igenom smärtan. På tv kunde jag följa andra människors smärtfyllda dag. Så många människor har skadats och till och med dött i terrorattackerna i Bryssel. Jag lider med dem och alla över vår värld som drabbats så hårt p g a onda och grymma människor. En del vill ge Gud skulden för ondskan, men det kan inte jag göra. Det var inte han som utlöste de otäcka bomberna. Det var onda människor som gjorde det.


Igår kom de beställda tabletterna till apoteket i Värnamo och min kompis Katrin hade lovat att hämta ut dem åt mig. På eftermiddagen kom hon ut hit med burken. Det är skönt att ha vänner som ställer upp när man inte kan fixa saker själv. Maken jobbade ju och sonen har inget körkort än. Han har anmält sig till körskolan och nu väntar vi bara på tillståndet. Katrin stannade en stund och pratade. Det var roligt att få lite besök. Våren kan bli seg och trist om man inte har så mycket att göra eller inte klarar av så mycket. Jag fick trevliga kort med posten från några andra vänner. De värmde också liksom andra hälsningar och telefonsamtal.

Medicinen är inte billig. Det var nästan jag satte i halsen när jag läste priset på förpackningen. Vilken tur att jag bor i Sverige där man inte behöver betala allt själv eller ha egna dyra försäkringar för att kunna få rätt vård. En enda kapsel kostar nästan 2300 kr. Det kommer att bli åtskilliga tusenlappar som jag sväljer ner i halsen. Men jag betalade bara drygt en tusenlapp.


På dagens program stod ett läkarbesök i Värnamo. Maken hade tagit ledig idag och följde med liksom sonen. Bilresan är inte så farlig för jag sitter ganska bra i framsätet på Kian. Den är rätt lätt att kliva i och ur dessutom. Men en rullstoll behövdes när jag väl kom till sjukhuset för jag orkade inte gå korridorerna bort. Det är bra att det finns att låna i foajén.

Vi var ganska tidiga till dagsjukvården och blev visade in på ett rum.En sköterska skulle första ta blodbrov och sedan ge mig min andra spruta med cytostatika. Eftersom jag hade så ont (och det såg de) fick jag lägga mig på en säng medan de gjorde vad de skulle. Min läkare kom också och pratade med mig. Hon förklarade alla mediciner och när jag ska ta vad.Sen skrev hon ut lite starkare värktabletter åt mig så jag förhoppningsvis ska slippa denna hemska smärta. Jag fick nya tider för återbesök och provtagning. De håller koll på mig.


Sjukgymnasten och hennes elev kom och pratade om hjälpmedel och övningar jag kunde behöva. De hade med sig mitt nya vrålåk. Han har inte fått något namn än men han har hjälpt mig att gå lite smidigare här hemma.

Solen sken när vi åkte hem. Jag satt kvar i bilen medan de andra handlade. Sen åkte vi hem och vilade. Det är ett helt dagsverke att besöka sjukhuset. De nya tabletterna hjälper nog en del för kvällen blev lite mindre smärtsam. Vi får hoppas att de fortsätter att sudda ut smärtan.


När jag åkte till Linköping, önskade jag att jag kommit ihåg att ta med min frälsarkrans, men den glömde jag hemma. Nu när jag är hemma, kan den få vara med och samla mina tankar. Den första och största pärlan är Gudspärlan i guld. Det är från honom som allt utgår och som allt landar i. Vi börjar när han ger oss liv och återvänder till honom när livet är slut. Gud är ljus. Gud är kärlek. Många undrar varför han tillåter att vi drabbas av allt elände som finns på jorden. Det vet jag inte heller. Kanske finns det inget bra svar på den frågan. Jag vill inte gräva ner mig i frågor om varför. För mig är Gud kärleksfull och följer mig genom svårigheterna. Mycket av det som drabbar oss i livet är ren otur. Visst kan vi förvärra situationen genom vårt sätt att leva och vara, men många gånger har vi bara otur. Gud kan säkert ta bort eländet, men då skulle han reduceras till en curlingförälder. Det vet vi ju att det inte är bra varken för barnen eller föräldrarna. Gud vår Far curlar inte men han finns där vid vår sida när vi tar oss igenom det svåraste i livet. Och han möter oss på andra sidan.

1 kommentar:

  1. Så ont det gör att läsa om dina smärtor. Man förstår ju inte hur det känns, när man aldrig varit med om något liknande. ( Och naturligtvis hoppas att man ska slippa) Lite irriterad kan man bli på sig själv, då man gnäller över den där lilla, vanliga ryggsmärtan som återkommer då och då och har gjort i massor av år. Inget att bry sig om, egentligen! Hoppas nu verkligen att tabletterna tar bort smärtan oh de dyra kapslarna jagar iväg de elaka cellerna. Önskar dej en dag utan svåra smärtor. ( Kommer gärna och besöker dej en av påsklovsdagarna... kollar via mail om och närd et passar dej)

    SvaraRadera