Sjukhussöndag

Ytterligare en dag avklarad på sjukhuset. Tack för alla kryapådighälsningar och alla uppmuntrande ord. Jag kan förstå att detta kan ha varit överraskade för många. Allt har ju förändrats så fort. Men jag känner ert stöd genom tankar, kramar och böner. 

Det var grått utanför fönstret i morse. Nu är det grått igen. Vi får hoppas att vårsolen vill komma fram som de lovat. Jag vill gärna se lite vårblommor när jag kommer hem igen. Det kan nog dröja ett tag så den har lite tid på sig. 

Idag mår jag bättre. Jag har inte ont längre. Medicinerna gör sitt jobb. Det gäller bara att hitta den rätta dosen. Jag har fått ytterligare dropp mot uttorkning. Här är jag ute och går med min kavaljer som han kallas här. Provsvaren var inte lika upplyftande. Det var värre än jag trodde. Nu kan man förstå att de vill skicka mig till Linköping så snabbt i morgon bitti. Men alla försäkrar mig att de är skickliga där och det får jag lita på.

Maken och sonen kom på besök även idag. Dessutom har jag pratat med äldste sonen i telefon. Pastorn kom också och hälsade på mig en stund. Vi samtalade om lite av varje och när maken och sonen kom tillbaka efter en inköpsrunda, hade vi en liten bönestund tillsammans. Ikväll, om en liten stund, är det avslutning på våra 40 dagar i Guds namn i församlingen. Det var visst jag som hade skrivit det sista bidraget i andaktsboken. Vi läste det tillsammans och bad. 

Matlusten har också kommit tillbaka så idag har jag nästan länsat tallrikarna. Tomtegröten till kvällsmaten var god. Den lilla desserten har sparat för att ätas om en stund. 

Vi hörs igen men då blir det nog från Linköping. Vi får hoppas att det finns wi-fi där också. Ha det så bra alla vänner!