torsdag 16 april 2009

Imago


Nu har det blivit lite kallare och blåsigare hos oss. Solen är framme ibland, men luften är kyligare. Så är det på våren. Det växlar mellan värme och kyla.
Ett av vårens tecken, som jag blir riktigt glad av, är de första citronfjärilarna. Det kanske är för att de lyser som solen, när de fladdrar från blomma till blomma.
Fjärilen har en speciell livscykel, som är intressant att studera. På skolan brukar vi studera den på hösten i tvåan. Då får vi en temalåda från NTA som heter Fjärilars liv. Vi följer en tistelfjäril från larv via puppa till fullt utvecklad insekt. Eleverna får sköta om var sin larv. Larverna kommer från England. De älskar sina fjärilslarver och om någon skulle förolyckas är det en katastrof. Sedan en vacker dag släpper vi ut dem i det fria. Det är ett underbart tema att arbeta med.
Mina citronfjärilar har börjat som små ägg på ett blad någonstans. De utvecklas till glupska larver. Efter ett tag förpuppas de och hänger som "torra löv". Plötsligt en dag spricker puppan och ut kommer den färdigutvecklade insekten, imagon. Ja, den heter faktiskt så. Första gången jag hörde det namnet blev jag fascinerad av själva ordet - imago. Det lät så vackert - som ett namn på en vacker kvinna. Det fick mig att fundera på min egen utveckling, mitt eget liv. Jag börjar också som ett litet ägg och kommer ut som en glupsk liten larv. En gång kommer jag att läggas inte i en puppa utan i en urna eller en kista i jorden. Men en dag, så tror jag, har jag utvecklats färdigt och är redo att befrias från det skal som omger mig. Jag träder fram som en fullt utvecklad människa, en imago. Mina tankar om detta resulterade i en liten dikt.
Imago
En dag ska jag vakna upp
till ett nytt liv.
Imago
Jag bryter mig ut ur mitt skal
och lämnar det här livet
bakom mig.
Jag övergår till nästa stadium.
Det som startade som ett litet ägg
blir en larv,
en puppa
och till sist
imago.
Det började i ringhet
och utvecklades
till fullkomlighet.
En dag ska jag till slut
vakna upp
fullkomlighet.
Imago
Jag har läst den här dikten för andra människor några gånger bl a vid min svärmors begravning. För mig är en begravning inte bara något sorgligt. Ofta ser vi bakåt och berättar minnen som vi har av den bortgångna. Men som kristna kan vi också se framåt och glädjas åt det hopp vi har.
"Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." ( 1Joh 3:2)
"Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning. Och i honom, som är huvudet för alla härskare och makter, har ni nått er fullhet." (Kol 2:9-10)
Foto: Inga M Johansson

3 kommentarer:

  1. En så fin dikt! Den kommer jag att gå tillbaka till. NTA -lådor har jag bara sett - från Gislaved. Verkar jättebra! men dyrt!

    SvaraRadera
  2. Du skriver och förklarar fjärilens liv så man blir riktigt rörd. Jag förstår att eleverna tycker att det är ett roligt tema att jobba med. Tänk vad mycket de lär sig om livets gång på det.

    Dikten är bara helt ljuvlig, och det är sant som du skriver om vårt liv och begravning. Måste vara härligt att läsa den dikten vid ett sådant tillfälle.

    Tack för att vi får läsa den.

    Nu sitter jag på altanen och längtar ut på en härlig tur med motorcykeln, men eftersom maken är på kurs får det bli vanliga cykeln i stället, men det ger ju mer motion =)

    Hoppas att du får en fin helg och kan njuta av damm och sol.
    Bodil

    SvaraRadera
  3. Jag menar naturligtvis dammen ni skapat inte damm som bör dammsugas upp, för de njuter man inte av precis =)
    Ha en bra helg/ Bodil

    SvaraRadera