tisdag 19 maj 2009

Vägen hem

Vägen hem kan vara en smal stig. Det här är min väg hem, när jag varit på min dagliga skogspromenad med hunden. Det är inte den väg jag tar med bilen, kanske med cykeln. Det finns en annan lite bredare grusväg fram till vår gård.

Det är knappt en månad mellan de båda bilderna på stigen. Det händer en hel del på några veckor så här års. På den första bilden ser man längre bort mellan trädstammarna. Man skymtar nästan vårt hus bakom kullen. På den andra bilden har grönskan tagit över både bland träden och på marken.


Jag tycker om att vandra längs stigar. Det är väl bra med motorvägar också, man kommer fort fram. Men man ser mer och upplever mer när man vandrar långsamt längs en stig. En motorväg vet man att vägverket har byggt där man snabbast tar sig fram mellan olika orter. En stig bygger man inte, den skapas av de människor eller djur som vandrar där. Om man inte går där på ett tag växer den igen. Naturen återtar utrymmet. Man kan se på vår stig att vi går där flera gånger varje dag.

Om många människor går samma stig, kan den också bli flerfilig. Jag kommer ihåg att på Kungsleden kunde man se både tre och fyra filer på sina ställen. Jag vandrade delar av den på 70-talet. Men på de mindre kända och mindre trafikerade lederna fanns bara en fil. Där fick man stiga åt sidan, när man mötte några andra vandrare.

Ibland kommer man till en korsning även på en stig. Då gäller det att välja rätt stig. Vi kommer till många vägkorsningar i livet. Vi ställs inför olika val hela tiden. Ibland väljer vi fel och vi får gå tillbaka tills vi hittar rätt väg igen. Om vi ska nå målet, måste vi välja rätt väg.

Någon har sagt: "Om du inte vet vart du är på väg, är det stor risk att du hamnar någon annanstans." Det kan vara skönt ibland att inte ha någon plan, bara strosa omkring, men man vet aldrig var man hamnar då. Vill man komma till en speciell plats, måste man följa vägen som leder till den platsen. Det gäller att vara målmedveten.

I skolan finns många mål, ibland tycker jag för många. För många mål skapar förvirring. Då är det bra att fokusera på ett mål i taget. Nu är det det här jag jobbar med. Jag brukar prata med eleverna om att fokusera. Jag brukar jämföra skolarbetet med en idrottstävling. Man vinner inte, om man inte är fokuserad. Det finns så mycket som stör runtomkring oss. Vi kan inte alltid hitta en tyst vrå utan störande moment. Därför behöver vi lära oss att fokusera på uppgiften vi har att utföra och att hitta lugnet inuti oss själva.

Så kan det vara här hemma också. Jag rusar runt och plockar lite här och dammar lite där. Sen ser jag en annan hög jag måste ta itu med. Jag sätter mig och sorterar tidningar. På så sätt blir jag aldrig klar med städningen. Därför brukar jag ta ett rum i taget och arbeta mig uppifrån och ner eller inifrån och ut. När jag kommer till köket, brukar maken ta över. Köket är hans städområde. Då kan jag nöjd sätta mig ner och pusta ut.

När man vandrar på okända stigar, kan man behöva en karta eller en vägvisare. För mig är bibeln en sådan hjälp att hitta rätt i livet. Där upptäcker jag ständigt nya stigar.

"Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare." (Ps 25:4-5)

Foto: Inga M Johansson, Vägen hem

2 kommentarer:

  1. Visst har du rätt i detta med "livets stig" vi vandrar och vandrar och stöter många gånger på vägskäl, utan att tänka på det. men valet av vilken väg vi väljer kan ha stor betydelse för fortsättningen i livet. Vi gör fler val varje dag, en del avgörande men tack och lov ganska banala och utan större betydelse.

    Nu tänker jag på valen mina nior gjort för kommande år, de är unga och så har valen kan vara så avgörande för hur de kommer att uppleva fortsättningen av livet. Just nu är de upptagna av dessa tankar som berör nästa skola, de är så inne i sina val så de glömmer nästan allt annat som är viktigt runt omkring, t.ex. de sista lektionerna i respektive ämne. Och just dessa som kan vara avgörande för högre eller lägre betyg, om man ligger på gränsen.
    Det känns skönt när de lämnar oss och har börjat vandra på en ny stig helt och hållet. Denna splittrande tid är jobbig för dem, ett ben på varje stig gör att en del nästan går ned i spagat och har svårt att ta sig upp igen.

    Vistt är vår/försommar promenaderna härliga. Det är tur man har hund så man kommer ut i naturen så ofta =)

    SvaraRadera
  2. Igår när jag var ute på en av mina stigar fann jag det mest fantastiska blommande äppelträd. Jag hade aldrig tidigare lagt märke till det. Det gäller att gå tillbaka och njuta av det snart igen, blomningen är ju så kort!

    SvaraRadera