Förväntan vid Första Advent

Första Advent! Det är något speciellt med denna helgen. Vi plockar fram alla adventsljusstakar och adventsstjärnor. Vi kanske köper några hyacinter och en julstjärna. Vi äter hembakade saffransbröd och pepparkakor, köpta. Vi tänder det första ljuset i adventsljusstaken. Vi går till kyrkan och sjunger adventspsalmerna.

Vi tjuvstartade adventsfirandet med skolan. Hela skolan tågade iväg till Svenska kyrkan för en adventssamling redan i fredags. Det var deras tur i år. Förra året var vi i Missionskyrkan. Det brukar vara en trevlig samling.

Det var mycket som skulle hända den gångna helgen. Vår värdgrupp skulle städa Missionskyrkan på lördag förmiddag. Eftersom det var just den här helgen måste vi utöver den vanliga städningen även plocka fram alla ljusstakar och nya dukar m.m. Sedan var vi mötesvärdar vid söndagens adventsgudstjänst, tog upp kollekt och hade vi hand om kyrkkaffet. Jag var nog inte hemma förrän kvart i ett när vi väl diskat klart. Klockan två skulle jag vara tillbaka i kyrkan för körövning. Det var sista övningen innan julkonserterna. Den tog fem timmar. Man blir trött av sådant.

I lördags hann vi dessutom med en förlovningsfest. Min syster har nyligen gift sig. Hon var den sista i vår generation. Nu börjar nästa generation förlova sig. Först ut blev min andra systers äldsta dotter. Det blir väl bröllop med så småningom. Ett tag var vi bjudna på många bröllop, men sedan tog det slut. Nu kanske det börjar en ny period. I så fall har vi en trevlig tid att se fram emot.

Innan festen hann jag sätta upp mina ljusslingor i äppelträdet och lägga ut ljusnäten över buskarna. Det blir så fint när man tänder dem. Det lyset så vackert i kolmörkret här ute på landet. Jag längtar alltid till den här tiden när alla ljusen tänds. Men jag vill inte tjuvstarta. Tidigast på fredagen innan första advent tänder jag dem. Och det ska vara ofärgade ljusslingor. Kulörta passar bättre på tivoli.

Advent innehåller så mycket av förväntan. Vi räknar ner eller trappar upp inför julfirandet. Oftast har vi alldeles för mycket att göra för att njuta av adventstiden. Så är det i år också. Arbetet hopar sig och engagemang på fritiden tar också mycket tid. Då är det lätt att glömma vad advent egentligen handlar om, att förbereda sig för att ta emot Jesus som Guds gåva till oss människor. Ibland tror jag att vi är alltför upptagna med att köpa saker som vi ska ge bort att vi missar att ta emot den gåva som ges till oss. jag håller inte helt med om att "det är saligare att ge än att få". Det kan finnas glädje både i att ge och att få. Den som ger, ger något av sig själv i gåvan. Förhoppningsvis kan den som tar emot se inte bara själva gåvan utan också den som ligger bakom den, givaren.

Foto: Inga M Johansson, Adventsljuset och Vita rosor och vide