onsdag 30 december 2009

Fryst verklighet

Ännu en lovdag randades. Jag pälsade på mig de varma kläderna och de grova kängorna innan jag gav mig ut på en morgonpromenad. Det var bistert kallt i luften men så vackert när solens strålar lyste på trädens toppar medan resten av landskapet ännu låg i skugga. Vi var nog ute drygt en timma, hunden och jag, innan vi återvände in till värmen och en god frukost.

Vid kanalen låg isen med ett tunt lager nysnö ovanpå. Spåren avslöjade att Bambi hade varit ute på hal is. Synd att vi missade den föreställningen.


Jag har nog sagt det förut, men jag hör till de som älskar skogen. Det är där jag känner mig hemma. Det är där jag trivs bäst, inte i de öppna landskapen. Sorry, Lundell, jag håller inte med. För mig är skogen så vacker och omväxlande. Där finns de stora, grandiosa träden. Där finns också de små, intressanta lavarna, mossorna, svamparna, blommorna och allt däremellan. Det händer att man möter de stora praktfulla älgarna, men ännu oftare skogens små invånare, myrorna, skalbaggarna, fåglarna, ekorrarna och allt däremellan. Det finns så mycket att se och så många ljud att lyssna till. Man hittar ständigt nya vackra motiv.


På tal om motiv, så har jag idag slagit till och införskaffat en ny kamera. Min lilla digitalkamera har ju fått sina törnar. Halva skärmen är svart. Men den har varit en trotjänare och gett mig många fina minnesbilder. Det blev en digital systemkamera av märket Nikon som fick följa med hem från affären. Så nu återstår det roliga jobbet att lära sig hur den fungerar. Först måste batteriet laddas och handboken studeras. Sedan kan de första bilderna knäppas.

Att fotografera är att frysa verkligheten. Varje bild sparar ett ögonblick. Men kameran kan bara frysa en liten del av helheten. I vårt minne kan vi frysa så mycket mer av våra upplevelser, inte bara en bild, utan också ljud, lukter och smaker, tankar och känslor. Tänk så fantastisk vår hjärna är. Visst går många minnen förlorade med åren. Men det gör kamerans foton också. Med åren förlorar fotona sin fräschör. Färgerna bleknar. En del foton försvinner av olika anledningar på vägen. Minnets bilder förändras också på gott och ont. Jag ser det mest som positivt. Jag vill inte att min hjärna ska belamras av för många gamla bilder. Det måste finnas plats för många nya spännande intryck.

4 kommentarer:

  1. Härliga foton!
    Grattis till den nya kameran!
    Nu lär man få se ännu fler underbara foton. :)

    SvaraRadera
  2. Kul att du köpt ny kamera och KUL med reklamen som du fick på köpet. Jag tyckte att dian bilder för dagen var jättebra. Trodde att du tagit dem med nya kameran.
    Intressant det du säger om bilder som fastnar för evigt. För det inns ju sådana bilder. Men vi får inte med dofter och ljud. Skulle vara intressant att få fram en kamera som kunde fånga och återge dofter. Kunde man det, så behövde an nog inte göra så mycket mer. Tänk vilken storsäljare det skulle bli.
    Lycka till med nya kameran! Och om vi, mot förmodan inte skulle träffas på bloggen i morrn, Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  3. Du har ju tagit mycket fina bilder med din gamla kamera idag. Tänk vad kul det ska bli att ta fina bilder med den nya. Nu kan jag känna ett litet uns av längtan tills jag får köpt en liknande kamera.

    Sant det du säger om bilder som fastnar...men om de inte är positiva bilder är det nog tur att de bleknar så småningom, men de har extra svårt att blekna, konstigt nog...

    Gott Nytt År om vi inte hörs av i morgon.

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Grattis till ny kamera! Det var just det jag hoppades att du skulle införskaffa. Den är du värld, Lycka till med den härliga tiden av att lära känna den och pröva sig fram!
    Även jag har en ny kamera förresten, blev förärad den som julklapp, dock rejält försenad sådan.

    SvaraRadera