söndag 20 december 2009

Julfrid mitt i julbrådskan


Julen närmar sig med stormsteg. Äldste sonen kom hem igår kväll. Så nu är hela familjen samlad. Imorgon och på tisdag är det bara jag som går till jobbet. De andra kan njuta av ledigheten.

När det som i år bara är en ledig dag innan julafton, skulle man kunna stressa runt och försöka hinna med julstök och allt man brukar göra så här års. Men konstigt nog så känner jag inte någon stress. I vanliga fall brukar jag göra listor på allt som ska göras och allt som ska köpas. Inte i år. Jag tar dan som den kommer. Visst har jag planer för de dagar som ligger närmast framför mig, men det jag inte hinner får vi vara utan eller fixa senare.
Imorgon ska jag åka och handla mat efter jobbet. Jag måste nog göra en inköpslista trots allt. Annars får jag väl plocka fram en gammal från min julpärm. Ja, jag har en sådan. Där finns recept och pyssel och lite av varje. Egentligen skulle jag behöva skaffa en större pärm för det börjar bli trångt i den, men det blir inte av.

På tisdag ska vi försöka hinna med vårt traditionella julbad i familjen. Varje år sedan pojkarna var små, alltså i drygt 20 år, har vi åkt till simhallen och badat. Då brukade en vara med grabbarna i simhallen och den andre gå på stan och köpa julklappar. Vi hade fika med oss och sedan byttes vi av. På senare år har pojkarna hellre åkt till Rosenlundsbadet i Jönköping. Fast nu för tiden handlar alla julklappar först och sedan badar alla. Så blir det kanske i år också.
Onsdag blir min stora julmatsdag. Då ska jag fixa skinkan och hacka alla ingredienserna till min fantastiska sillsallad. Den är så god. En janzon måste jag ha också. Förr när vi alltid doppade i grytan hos svärmor, brukade vi ha ett litet julbord här hemma på kvällen före dopparedagen. Men nu doppar vi i grytan hos oss på julaftonen tillsammans med svärfar. På kvällen ska vi på knytis med min del av släkten. Som ni märker, har jag rätt bra koll på läget.

Idag har jag hunnit med mycket. Den hemgjorda senapen är snart slut. Två nya omgångar har jag rört ihop, en grov med honung och en slät med apelsinsmak. Jag har bakat saffransbiscotti och en ny omgång av mitt goda julbröd med saffran. Sedan kokade jag knäck och de blev jättefina. Ikväll har jag gjort mozartkulor. Det brukar jag göra varje år, även om det bara är jag som gillar dem. De påminner mig om åren på 70-talet då jag bodde i Österrike. Med åren har jag förenklat
tillverkningen. Nu rullar jag kulor med nougat med mandelmassa runt. Sedan smälter jag mörk choklad och häller en liten tesked i botten på formar. Jag trycker ner kulan i chokladen och vrider lite på den så att chokladen åker upp längs sidorna. Därefter öser jag lite mer choklad på kulornas ovansidor så att hela kulan täcks av choklad. Om jag har så dekorerar jag dem med silverkulor eller något annat. Så är det klart. De får stå i skafferiet och stelna tills det är dags att duka upp godisbordet.

I kväll var vi också på gudstjänst. jag hade lovat att spela orgel till psalmerna för organisten var upptagen. Annars slutade jag som organist för ett år sedan. Ungdomarna spelade och sjöng jättebra. Vår förre ungdomsledare Johannes, numera pastor i Törestorp, predikade om två kvinnor i bibeln, Maria och Rut. Båda hörde till de små i landet som ingen lade märke till, men båda vågade lämna sin invanda undanskymda vrå och ta klivet ut i det okända. När de sa ja till Guds tilltal, stängdes en del vägar för dem, men det öppnades andra. Så är det för oss också. När vi säger ja till något, innebär det kanske att avstå från något, men också att bejaka något annat. När man ser tillbaka på saker som hänt, ser man tydligare att ett visst val som man gjorde någon gång påverkade hur livet utvecklade sig. Om jag inte hade valt att ta det steget, hade aldrig det andra hänt. Ibland kan man undra var man hade varit idag om man inte hade gjort de val som man gjort. Vi kan aldrig börja om. Vi får leva med de val vi gör. Det var så här livet blev. Visst finns det val som jag ångrar, men i stort sett är jag ändå nöjd med det liv jag levt hittills. Så mycket jag har fått vara med om. Så mycket som finns kvar att göra och uppleva för livet går vidare. En dag kanske jag också blir nöjd på livet som min mormor blev. Men hon levde tills hon var 101 år. Om jag blir så gammal, kanske jag också blir mätt på livet och känner att jag har gjort mitt. Det är fortfarande spännande att leva och möta nya dagar med nya upplevelser.


3 kommentarer:

  1. Vissa delar av detta inlägg skulle kunna finnas att läsa i min blogg.
    Jag känner inte heller den där stressen som alltid tidigare.
    Jag tycker att det ska bli skönt att få äta his döttrarna istället. ;)
    De senaste 30 åren har jag fixat mat och annat för både vår familj och för mina föräldrar.
    Nu går vi in i en annan fas i livet. *ler*

    Hoppas att stressen håller sig borta från oss även i fortsättningen.

    Tack för alla dina fina inlägg på bloggen. Mycket tänkvärt hittar man här hos dig.

    SvaraRadera
  2. Håller med Ingela - hon säger nästan allt jag ville säga. Utom att döttrarna kommer hit - de respektive åker till sina föräldrar. Ska ha knytkalas hos C-Es syster. Vi blir bara sju - alldeles lagom. Bröd och godis är tänkt att fxas i morrn. Knäck blir det + nå´n fudge.
    Tror du att man gör val.... jag tror att ofta valen väljer åt en.... andra väljer ... slumpen väljer.... jag tror faktiskt inte att man aktivt väljer så ofta. Eller kanske är jag den jag är och där jag är, för att jag inte vågat välja...

    SvaraRadera
  3. Jag håller med de båda tidigare skribenterna...jag känner inte heller någon stress. Det får bli som det blir=) Idag har jag varit i Växjö hos Hannah, vi har handlat julklappar till henne. Det är en väldigt fin stad att handla i..allt finns på plats =))

    Nu är det dags för juldukarna att komma på plats innan jag ska titta på sista delen av Livet i Fagervik, oförarglig svensk serie.

    Tack så jättemycket för ditt fantastiska kort!!! Så fint det är =))

    Sådant värmer =)

    SvaraRadera