fredag 11 december 2009

Mitt inre lugn


Varje dag i skolan är en påminnelse om vilken stressig tid vi lever i. Ja, det inte bara decemberstressen jag tänker på. Hela livet verkar nu för tiden vara ett evigt skyndande från det ena till det andra. När vi precis lärt oss en sak så kommer det något nytt. Jag gillar när det händer saker, när inte varje dag är sig lik, när vi går framåt och utvecklas. Men ibland tycker jag inte att vi har hunnit landa det som vi påbörjade för ett tag sedan.

Det är nog så det är för våra elever också. De kastas hela tiden mellan olika arbetsuppgifter. Först är det matte, en stund senare engelska. Många blir aldrig riktigt klara med det de håller på med. Och nästa gång är det något nytt som introduceras. Arbetena samlas på hög precis som på mitt skrivbord i skolan. jag kan förstå om eleverna blir stressade och oroliga av detta. Det är kanske därför som vi många gånger upplever att de inte kan slappna av och fokusera på sin uppgift.
För att kunna fokusera krävs att man kan sålla bort ovidkommande intryck, att man kan avskärma sig. Det är inte alla som kan. Man måste ha koll på allt som händer, allt som sägs och vad alla andra gör. Då kastas man hit och dit mellan olika intryck. Den som kan sålla bland intrycken, har lärt sig något oerhört värdefullt. Då kan man fokusera och till och med uppslukas av en uppgift. Det är samtidigt skönt att se att många elever kan bli helt uppslukade av en bra bok till exempel. Det här läsåret läser vi varje dag ungefär 20 minuter. Det är skönt att sitta och känna hur lugnet lägger sig. Det är tyst. Bara bladen som vänds prasslar. För en bokälskare är det ett underbart ljud.

Själv har jag inte haft samma lust att läsa den här hösten som jag brukar ha. Visst har jag läst böcker, men inte så många romaner och deckare. Det har mest blivit andra intressanta böcker. Förr kunde jag ligga och läsa inpå småtimmarna. Det orkar jag inte just nu. även om hösten inbjuder till mysiga lässtunder, är det kanske på sommarlovet jag plöjer flest titlar.

Jag har nog alltid uppfattats som en lugn person. Det är jag väl också. Jag hetsar inte upp mig i första taget. jag kan tänka att det mesta ordnar sig om inte till det bästa så till det näst bästa. Varifrån kommer mitt lugn? Jag tror att det kommer inifrån. Mitt inre lugn kommer nog från den trygghet jag kunnat känna i livet ända sedan jag var liten. Jag hade en trygg uppväxt som gav mig tilltro till människor och till livet. Det fanns människor som såg mig och brydde sig om mig. Det fanns de som trodde på mig. Det fanns en barnatro som fick växa till en medveten tro. Den har följt mig genom både de ljusa stunderna och de mörka och jobbiga. Den har burit mig igenom allt.

Jag tror att man kan öva sig i att hitta sitt inre lugn. En del söker det genom yoga och andra tekniker, men det har aldrig lockat mig. Jag har redan att sätt att slappna av och lugna ner mig som på sätt och vis påminner om yoga och meditation. Det är bönen. När jag ber kan jag stänga ute ovidkommande intryck och fokusera på kontakten med Gud. När jag stänger för den fysiska världen runt omkring mig, kan jag öppna min inre värld för den himmelska verkligheten. Det är så jag möter Gud.

"Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus." Fil 4.6-7

Foto: Inga M Johansson, Kökskatten, Lugnet vid vägkanten, Takko

4 kommentarer:

  1. Vilka UNDERBARA bilder. Man bara känner hur lugnet lägger sig över en.
    Jag håller helt med om att skolan är en orimligt stressig arbetsplats. Och värre och värre tycks det bli.
    Nu kom solen precis och lussedegen står och väntar.Måste stressa iväg till deg för att hinna sol - och pepparkakor i eftermiddag - och blogga i eftermiddag ...om igår... : ))

    SvaraRadera
  2. Vem är kökskatten!
    Han ser ju ut att kunna vara släkt med XP
    Bara en liten undran.

    SvaraRadera
  3. Visst är det XP:s släkting. Bror, morbror, kusin, vem vet.

    SvaraRadera
  4. Stress är ett väldigt vanligt förekommande ord just nu. Jag minns förra året när jag hade nior som stressade i slutet på terminen för att få ett bra betyg. I år har jag det lugnare, sätter bara betyg i hkk inget i svenska. Det tar mycket på krafterna när man ska sätta betyg i ett kärnämne. Man vill verkligen känna att det är rätt betyg man sätter. Nu har vi utformat en matris på skolan som vi alla har och kan titta på, tillsammans med eleverna om vad de klarat av eller inte. Det underlättar betydligt, kan jag säga. Jag kommer redan till nästa termin att använda den i årskurs sex, det man kan pricka av är ju klart redan då.

    jag känner ingen stress i år, inte hemma heller. Jag gör de saker jag tycker är roliga och försöker ta dagen som den kommer.

    Hoppas att du haft en skön tredje advent/ Bodil

    SvaraRadera