Hundarnas kamp

 Får man vara hemma för vård av liten hund? Tror inte det, men önskar att man fick. Min stackars parson russell terrier ligger här hemma i sin bädd alldeles utmattad efter dagens eskapader.

På morgonen var allt som vanligt. Maken åkte före mig idag. Takko och jag gick vår lilla morgonrunda. Sedan åkte jag till jobbet. När jag kom till skolan , fick jag veta att klass 4 skulle åka på teaterföreställning inne på Kulturskolan. Det blev alltså varken matte eller engelska som jag hade planerat för. Det kan ju vara trevligt att se en föreställning med kulturskolans teaterelever som byggde på Jan Löws bok Morfar är sjörövare. Vi kom tillbaka och fick en senare kafferast. Lunch åt jag med femmorna i matsalen innan jag åkte hem på lunchrasten för att gå ut med hunden. Både maken och jag jobbade längre idag. Men jag hinner ju hem på min rast så jag kan ta ut hunden en liten liten runda.

Takko blir alltid överlycklig när jag kommer och tar med honom ut på promenad. Vi gick stigen över kullen för att ta oss ut på grusvägen upp mot skogen. Precis när vi skulle svänga ut på vägen dök det upp en jättestor schäfer. Det var de nya grannarnas stora hanhund. Jag tror både han och Takko blev så överraskade av att se en annan hund. Ingen av oss hade lagt märke till de andra. Inte mattarna heller. Hundarna rök ihop och började slåss. Det är klart att min lilla kaxiga parson inte kunde klara av en bautastor schäfer, som satte sina käftar över nacken på honom, även om han gjorde ett tappert försök. Schäferns matte kastade sig över sin hund och jag slet i min som var kopplad. Med gemensamma ansträngningar lyckades vi slita isär dem. Takko stod där och darrade medan jag undersökte honom. Det såg inte så farligt ut.

Schäfern kopplades och vi kunde fortsätta vår promenad. Lite skakade var vi, men ändå på benen. När vi kom hem undersökte jag såren. Det fanns tre märken efter schäferns tänder som blödde lite. Jag var tvungen att återvända till skolan och ytterligare en lektion i sexan.  Efter den ringde jag för att rådfråga veterinären. Vi har ju veterinärmottagning i Forsheda, nära och bra. De tyckte att jag skulle komma in med honom. Det kan bli stora bölder om man inte får såren riktigt rena. Först var jag tvungen att vara med på möten om två elever. Vi hade kallat ihop både föräldrar, rektor, skolpsykolog m.fl. så det gick ju inte att ställa in mötet. Jag gick lite tidigare för att hinna hem och hämta hunden.

Veterinären undersökte de tre hålen i halsskinnet efter bettet. De var betydligt djupare än man kunde ana. Hon kunde sticka in en sond 5-6 cm under huden. De fickorna måste rengöras och dräneras med hjälp av gummislangar. Takko sövdes och rakades på halsen. Han rengjordes och dränaget monterades. Han fick flera sprutor. Vi passade på att klippa klorna så att han inte skulle kunna klia för mycket. Någon krage gick inte att sätta på honom. Den hade skavt för mycket på såren och inte gjort någon nytta. Sedan undersökte vi och rengjorde öronen som han har haft problem med klåda i. Till sist tog de bort lite tansten när han ändå var i beskedligt skick. Det blev en "helrenovering".

Han såg så ynklig ut, när han väl vaknade och försökte ställa sig upp på benen. Det är tur att han är en liten hund. Då kan man bära honom till bilen och in i huset. Han kunde inte ha halsbandet på sig så veterinären snodde ihop en sele av gasbindor. Det blev som ett handtag på ryggen, men jag tog honom i famnen. Nu ligger han och sover i sin bädd efter den uppskakande upplevelsen. Det sticker ut lite gummislangar här och var på halsen på honom. Dem får han ha några dagar. På måndag ska veterinären ta bort dem. Då hoppas vi att han har repat sig.

Innan var det jag som hade mina krämpor. Nu är det hunden som mår mest dåligt. Än så länge verkar nog de smärtstillande medlen han fått. Det kanske blir värre sen, men då har jag piller att ge honom. Själv mår jag lite bättre. Det kanske är homeopatikan som börjat ge resultat. Jag har inte så kraftiga attacker längre och inte lika ofta. Tänk om jag kan få slippa hostan snart. Det vore jätteskönt!