måndag 13 februari 2012

En dag på Rannäsasjön

Sjön skymtar mellan träden
 Nu när vi spatserat runt på andra sjöar, får vi ju inte glömma vår egen sjö, Rannäsasjön. Maken hade annat för sig även om han var ledig idag. Men hunden och jag hade sportlov och kunde packa ryggsäcken och gå ner till sjön. Vi tog vägen över Berget. De heter så de tre ställen uppe på höjden. Därifrån sluttar ängarna ner mot sjön. Man kan köra ända ner till vändplanen nere vid sjön, men vi gick.
Vägen till sjön
 Den sista biten ner till sjön slingrar sig vägen genom granskogen. Det är gott om flyttblock och sten som det är i Småland. Plötsligt öppnar sig gläntan och sjön skymtar bakom kröken. Vi såg spår efter helgens besökare. Det fanns både fotspår, hundspår, hjulspår, pulkaspår och sparkspår.
Katö
 I Rannäsasjön finns en liten ö, som kallas Katö på kartan. Den ligger närmare den östra sidan av sjön, men eftersom sjön inte är så stor, var det inte så långt att gå på isen. Det kanske var 400-500 meter. Hunden och jag traskade över dit på den snötäckta isen. Det var mer snö här än på de andra sjöarna, men det kom någon centimeter igår. Jag har länge tänkt att lägga ut en geocache på ön. Eftersom man inte kan nå den annat än med båt, kanot eller genom att simma på sommartid, blir det en ganska hög svårighetsgrad vad det gäller terrängen. Det är betydligt enklare att nå den på vintern om isen håller. Vi hittade ett bra ställe, så nu finns det en gömma där. Jag ska försöka få den publicerad till nästa helg.
På väg till Prästö i norr
 I norra delen av sjön finns en udde, som kallas Prästö. Den har nog varit en ö tidigare innan sjön sänktes på 1800-talet. Egentligen är den fortfarande som en ö. Mot norr har den förbindelse med fastlandet men där är det väldigt sankt och svårt att ta sig igenom. Längst ut på udden fanns spår efter helgens grillning. Någon hade lämnat kvar en grill och där fanns stockar att sitta på. Annars var naturen full av branta sluttningar med många stenar och mycket stormfällda träd som låg kors och tvärs som plockepinn. Här placerade vi en mindre geocache.
Flyttblock och stormfällen
 På ön fanns det också en del vindfällen och flera stora flyttblock, säkert ett par meter höga. Det är spännande natur. Jag skulle gärna återvända till sommaren. Vi kanske kan paddla dit om kanoten blir fixad. Det blir nog svårt att hitta en jämn plats för vindskydd eller tält om man skulle vilja övernatta där. Men ett kortare besök skulle vara intressant.
Många spår att följa
 Hunden älskade att springa på isen. Vi stötte på spår efter andra vandrare. Dessutom korsade vi våra egna spår flera gånger. Jag såg djurspår på öarna och längs kanten. Där fanns rådjursspår, rävspår, ekorrspår och  spår efter fåglar som skuttat på marken. Det är roligt att djurlivet frodas.
Takko älskar snön
 Vi var alldeles själva på sjön den här måndagen. Inga sportlovsfirare syntes till. Så Takko kunde springa fritt och det älskade han. Han sprang som en galning kors och tvärs. Ibland försvann han vid öarna, men ute på sjön var det enkelt att se honom en bit bort. Han hade full koll på var jag var i alla fall. Efter sina utflykter återvände han till mig för att se så jag hängde med.
Fullt ös på isen
 Från Prästö i norr gick vi mot söder och en annan udde som sticker ut i sjön söderifrån. Den kallas Gunnarsnäs och har också sankmark vid förbindelsen mot söder. Här var det inte lika mycket stormfällen och inte heller så mycket stenblock. 
Mot Gunnarsnäs i söder

Vädret var underbart idag. Solen sken och solglasögonen åkte på. Det blåste inte alls och solen tog en del på kinderna. Jag var lite röd i ansiktet när jag kom hem. Lite solbränna kan man väl stå ut med.

Takko spanar
Givetvis lämnade vi en geocache även på Gunnarsnäs. Det var en lite kluriga gömma som jag får tillägna min far. Han hette ju Gunnar. Om geocaching hade funnits på hans tid, skulle han nog blivit intresserad. Han dog redan 1978 och då var inte geocaching ens påtänkt. Gömman var helt i hans stil. mer avslöjar jag inte ifall några lokala geocachare läser detta.
Vinskyddet från sjösidan

 Från näset hade vi utsikt mot vindskyddet på andra sidan. Om man vet att det finns där, ser man det enkelt. Annars kan det vara svårt att upptäcka från sjön. Vi gick aldrig upp till vindskyddet utan passerade ute på isen. Jag kollade den gömman som finns vid vindskyddet för ett tag sedan.

Tillbaka på land igen

Vi gick iland på samma ställe som vi gick ut. Sedan vandrade vi upp mot byn samma väg som vi kom ner. Solen sken och jag blev riktigt svettig innan jag var hemma igen. Det var gott med lite mat efter några timmar på sjön. Vi stekte lite rester från söndagsmiddagen till en pyttipanna med stekt ägg. Det var inte dumt. 

Nu finns det fyra gömmor vid Rannäsasjön. Än så länge är bara en publicerad, men de tre nya ska jag skriva och skicka den här veckan. Det ska bli spännande att se vem som loggar dem först.

1 kommentar:

  1. Hej! Äntligen lite tid att läsa om din geocachingäventyr. Hade lagt in några i skolgpsen och gick fösta kvällen på Madeira iväg för att leta den närmast, ca 700 m från hotellet. Men det unkade inte - den knäppa gpsen ställde först om till feet - inget större problem - men sedan hade jag ju ingen annan info - för den jag sparat i telefonen kom inte upp ( måste väl till internetuppkoppling vlket jag inte trodde ) och i den dåliga gps fanns ingen info. Tänkte många elaka tankar om den som "lurat" mig till köp ( hon som fått guldäpple....) Så sedan släppte jag allt vad geocaching hette och det fanns ju ändå så mycket att tita på, så det fanns inget behov av geocache förstärkning.....
    Känns inget vidare att komma hem till vinter ... man hinner glömma den kalla vita årstiden på en vårvecka :). Har varit i skolan en stor del av dan - sitter där än - för att få tuill lite orning på nästa vecka.
    Men det är fixat nu - ska hem och äta lite - innan vi hämtar katterna. I morrn får det bli bilder och blogg - och tvätt! Ha det bra under de sista lovdagarna... och kör sparsamt på batteriet. Mitt blev förstås bra laddat i 16 - 18 grader och en hel del sol .... men snö och kyla laddar ur rätt snabbt!;))

    SvaraRadera