onsdag 8 februari 2012

Kraftpaket

Kraftpaket
 Ibland känns det som om alla kraftreserver är helt uttömda. Batterierna är urladdade. Då behövs det lite påfyllning av kraft. Batterierna behöver laddas. Det konstiga är bara att samma sak som kan fylla på våra kraftreserver också kan tömma dem på kraft och ork. Ibland blir jag pigg av en lång skogspromenad, ibland stapplar jag hem de sista metrarna och faller ihop på soffan. Ibland blir jag uppiggad av att möta andra människor och dela en stund med dem, ibland kan andra människor dränera mig på energi.
Geocachekraft
 Igår var det dags för återbesök hos homeopaten i Jönköping för att fylla på pillerförrådet. Det blev lite stressigt för jag hade räknat med att slippa åka hem mellan jobb och resa för maken skulle jobba sena passet och kunde gå ut med hunden på dan. Nu blev det inte så då han bli inringd till det tidiga passet i stället. Jag fick skynda mig hem och gå en minirunda med hunden. Men jag hann i tid till konsultationen. Den tar inte lång stund och efteråt brukar jag åka in till Torpaplan och besöka en garnaffär. Tyvärr var inte ägarinnan på plats. Där var en annan duktig tjej men hon hade inga nycklar till förrådet och i affären fanns inte tillräckligt många nystan av de garn jag ville ha. Så det blev bara sju små knappar i en påse med hem. De har jag sytt i min kofta.

Det tog lite tid i affären trots att resultatet blev klent, så när jag kom ut började det skymma. Det fick ändå inte hindra mig från att leta efter några geocacher. Jag tyckte det var dags att försöka komma över 300-strecket. Det fattades bara två fynd till 300. Det finns en geocache mitt i rondellen vid Torpagrillen. Jag hade räknat ut var den var vid tidigare besök, men de gångerna har det alltid varit så mycket folk runt omkring. Nu chansade jag och gick rakt på cachen. Det var en enkel loggning nummer 299. Några kvarter bort ut mot Barnarpsgatan finns en ny cache som inte verkade så svårt. Den hittade jag lika enkelt. Det var en typisk stadscache, filmburk med magnet bakom elskåp. Och då var jag plötsligt uppe i 300. Det blev en till på Kraftgatan. Men den sista jag försökte mig på var nog borta. Jag hittade ena delen av en burk som kanske innehållit cachen. Då åkte jag hemåt Forsheda. Jag stannade vid Missionskyrkan för vi hade styrelsemöte. Jag kom lite sent för det var mycket trafik och jag körde inte så fort.
Klass 5...
 Det var där på Kraftgatan jag började fundera på det där med kraft och ork. Vi fungerar väl lite som uppladdningsbara batterier. Vi kan ladda många gånger men till slut blir det allt tätare mellan laddningarna och det går kanske inte att bli fulladdad igen. En dag tar batterierna helt slut. Än är jag inte där men vi vet aldrig när det händer.

Geocaching är oftast ett sätt att ladda batterierna. Även om jag blir trött rent fysiskt så laddar jag mentalt av att vara ute och leta gömmor. Idag var jag ute med hela klass 5. Vi gick Stora Ängarundan bort till Myggavallen. Där fick ett team i taget leta redan på en gömma där vi skulle lägga våra små katter. De ska ut och resa som travel bugs från cache till cache. Jag hoppas någon hämtar dem snart och skickar dem vidare så att vi kan följa deras resa på internet. Ni kan följa vårt cachingäventyr i bildsviten.
...på geocachingstråt...

...i skogen...

...med kluriga gömmor...

...och spännande "trackables"...

...och en loggbok...

... som måste loggas med teamnamnet...

... och sedan måste vi säga hejdå till teamets TB-katt...

...för att kanske möta en riktig katt på hemvägen.
Ikväll har jag hämtat kraft på annat håll. Det var dags för gemenskapsgruppen att samlas efter juluppehållet. Vi fikade som vanligt och pratade om ditt och datt innan vi diskuterade ett kapitel i den bok vi läser tillsammans. Vi kom också in på Demingers utspel i Dagen om att frikyrkan har gjort sitt. Det tror inte vi, men visst finns det risk att budskapet kommer i andra hand. Det kan ske på många olika sätt. Vi känner verkligen inte igen oss i den bild som han målar upp av dagens frikyrkor. Men det gäller förstås att hålla fokus på det centrala. Det tycker jag kvällens kapitel i boken handlade om. Det tog upp att det kristna livet är en berättelse med tre viktiga punkter: skapelsen, fallet och räddningen. Det är det allt handlar både i mänsklighetens historia och i varje människas liv. Den berättelsen är spännande och tål att föras vidare. Men varje tid har sitt sätt att berätta den. Budskapet är detsamma, men formen förändras. Vi kan inte hålla fast vid gamla tiders former, men vi får inte glömma vad som är kärnan i den kristna tron. Det är i den jag hämtar mycket av den kraft jag behöver för att orka leva varje dag.

1 kommentar:

  1. Tack för alla kloka ord och liknelser. Skönt att du inte blivit helt tömd på din energi. Kul med TB, kanske skulle ta en tur däråt och ta med en på väg bort...man vet aldrig =)

    Ha ett gott lov och ladda batterierna nu, jag jobbar en vecka till =)

    SvaraRadera