fredag 17 februari 2012

Hembesök

Vid Trolle klippa
 Nu när sonen är hemma och hälsar på, måste vi passa på att besöka min mor. Det var ett tag sedan jag ar där. Jag vill ju inte åka dit och smitta ner henne så hon blir förkyld. Hon har sina krämpor ändå. Men nu verkar hon må allt bättre och ett litet besök av barn och barnbarn kan pigga upp.
Den gamla landsvägen
 Solen sken när vi gav oss iväg på vårt hembesök. Vi stannade till vid Trolle klippa mellan Bor och Ed. Nu går väg 27 ovanför klippan, men förr åkte vi på den gamla landsvägen nedanför mellan klippan och sjön Flåren. Jag kommer ihåg det från min barndoms besök i Värnamo. Idag är det helt andra vägar. Men vi gick en liten på den gamla vägen tillsammans med hunden som kunde behöva röra på sig precis som vi. Det var dessutom ett strålande väder, solsken, ingen vind och plusgrader som sakta smälte snön. Detkanske är så att den slaskiga perioden har börjat. Den hör inte till mina favoritårstider, men när den är över kommer den underbara våren.
Utsikt över Flåren
 Trolle klippa har en särskild historia. Man kan läsa om den i Runebergs Berättelser ur svenska historienHärved Ulf, som var gift med Birger Jarls syster Magnhild, bodde på Eds gård. Han var en varm kristen och försummade aldrig Julottan i Voxtorps kyrka. En juldagsmorgon vaknade han senare än han brukade och hann inte vänta på att tjänarna skulle sela på hästarna och följa honom till kyrkan. Han sadlade själv sin häst och red i sporrsträck mot Voxtorp. När han passerade Trolle klippa fick han syn på trollen som dansade runt berget. Han blev inte rädd utan fortsatte sin ritt. Då mötte han en flicka som räckte honom ett horn och bad honom dricka. Han tog hornet med vänster hand och låtsades dricka. Samtidigt drog han sitt svärd och högg huvudet av flickan, som i själva verket var ett troll. Då satte trollen efter honom och det började storma med tjut och gny. Han kunde hålla undan för trollen, men på Bors gärde var de nära att hinna ifatt honom. Där mötte han en kvinna, som ropade till honom att inte rida på vägen utan korsa åkern. Han gjorde så och eftersom åkern var plöjd i fåror, bildades ett kors när han red över den. Därför kunde inte trollen hinna upp honom. Efter julottan följde prästen och de andra julottebesökarna med honom tillbaka och fann trollet med avhugget huvud. Härved Ulf tog namnet Trolle och ätten har ett avhugget trollhuvud på sin vapensköld. Hornet ska han ha skänkt till Växjö domkyrka, men det ska ha gått förlorat då danskarna förstörde staden 1570. Man kan undra hur mycket som är sant i den här historien. Man hade andra sätt att se på världen på den tiden och andra sätt att förklara det som hände.
Vid Skaftarps kvarn
 Vi fortsatte vidare hem till Kolvarp. Mamma bjöd på lunch och en stunds trevliga samtal. Jag glömde kameran i bilen och kom inte på förrän vi åkt att jag kunde gott tagit några bilder. Det mesta var väl ändå sig likt i det gamla hemmet.
Årån mot Lången
 När vi åkte hemåt igen, körde vi ett annat håll. Vi fortsatte vägen till Skaftarp och svängde av mot Skaftarps kvarn. Båda mina bröder har ju bott där i trakterna. Nu är det andra människor som bor där, men vägarna är bekanta. Vi stannade till vid kvarnen och såg oss om. Platsen har gamla anor. 
Arvid Månssons Örtabok
På 1600-talet bodde här en naturläkare vid namn Arvid Månsson. Han var son till kyrkoherden i Rydaholm och var mycket kunnig i hur man använde örter för att bekämpa sjukdomar och lidanden. År 1628, samma år som regalskeppet Wasa styrde ut på Strömmen och förliste, utgav han en av de första profana böcker som tryckts på svenska i Sverige, "En myckit nyttigh Örta-Book". Den var tydligen populär eftersom den trycktes i åtta upplagor. 1987 utgav Rydaholms hembygdsförening en faksimilupplaga med en moderniserad version av hans texter. Det är också föreningen som sköter om kvarnbyggnaden.
Årån mot Kätteln
 Kvarnen ligger strategiskt mellan de båda sjöarna Lången och Kätteln. Det finns en liten å som förbinder sjöarna med varandra. För ett antal år sedan paddlade vi uppför ån till Ivars kraftstation. Vi lade i kanoten i Lången och paddlade uppströms genom Kätteln innan vi vände. Jag har för mig att det var lite strömt i ån.
Siamesiska trädtvillingar
 Vi hittade några roliga träd som hade växt ihop med varandra. Det såg nästan ut som om de kramade om varandra. Träd kan tydligen vara vänliga de också.
Fotologg
 Sedan fortsatte vi vår resa norrut till Gällaryd. Vi passerade Tuddabo och vägkrysset som alltid brukade heta Bollabo skola, när vi åkte där förbi i min barndom på väg till min mormor och morfar. I Gällaryd skulle det finnas en liten nanocache. Det är klart att vi måste försöka hitta den när vi ändå passerade så nära. Den fanns vid kyrkan och hittades omgående. Inga problem alls att lokalisera den utan att slå på GPS:n. Så det blev en cache loggad idag också. Tyvärr var den lilla loggremsan alldeles fulltecknad. Så vi fick göra en fotologg.
Du är för stor för korgen, Sammy
Med solen rakt framför oss tog vi oss hem innan kvällen infann sig. Det var dags att tända i pannan för att få lite värme i huset. Även solen varit framme nästan hela dagen blir det kallt framåt natten. Vi värmde oss med lite våfflor och På spåret. Imorgon ger sig sonen av igen mot sydligare breddgrader. Vi andra stannar här hemma. Snart är lovet slut och vardagen börjar igen. Men först ska vi fira helg.

2 kommentarer:

  1. Läste din roliga berättelse ... och väntade bara på att du skulle skriva att du hittat en cache. Och det kom också, även om jag började tro att du klarat en hel resa utan cachejakt :)
    Var i Gällaryd på trettondagen. Ljuvlig konsert i kyrkan. Letade efter cachen i mörker och kyla, men hittade den inte. Kan du ge mig en liten ledtråd var den fanns, Bakom N och V om jag minns rätt. Hittade N och ett avsparkat V - eller om det var tvärtom. Kände på huset, men fann inget.... Var det ändå där den fanns?

    SvaraRadera
  2. Såna där småttingar sitter ofta på elskåp. De är ju magnetiska. Kolla under bakom.

    SvaraRadera