lördag 11 februari 2012

Fyra öar och en udde

Lördagspromenad på Annebergssjön
 Nu har väl halva Sverige tittat på Melodifestivalen, som ju av många anses vara veckans höjdpunkt. För mig kom den här dagens höjdpunkt lite tidigare. Jag hade planerat in en öcacherunda och tänkte passa på idag medan isarna bär. Det har lagts ut ganska många geocacher på öar och de är förstås lättast att ta på vintern om man inte vill simma eller släpa med sig kanoten. När jag nämnde mina planer för maken ville han gärna följa med helt frivilligt. Annars har han inte varit så intresserad av min hobby geocaching.
Isspindel? Nä, spår efter vinterfiskare
 Vi gav oss av efter förmiddagskaffet och parkerade bilen vid Annebergsbadet. Det var igår som det publicerades tre nya cacher på likamånga öar i Annebergssjön. Det var lätt att gå på isen, helt plant och lagom halt. Jag hade broddarna på kängorna och isdubbarna runt halsen för säkerhets skull. Hunden skuttade glatt framför oss, när vi travade på mot den nordligaste ön.
Den lilla cacheön
 Maken fick sköta GPS:n. Han ville lära sig hur den funkade och det kunde han väl få. Första öcachen hittade vi ganska enkelt. Det var en klassisk 1000sjöar-cache. Ja, det är förstås han som lagt ut de här cacherna. Sedan vände vi söderut och fick vinden i ansiktet. Som tur var, bara en måttlig vind, men den bet lite i kinderna.
Vinterfiskare
 På väg mot nästa cache passerade vi några vinterfiskare. De hade inte fått någon fisk, men vi fick veta att isen nog var 30 cm tjock. Det kändes betryggande särskilt som det sjöng i isen, när vi gick över vidderna. Det fanns lite sprickor här och var och många igenfrusna borrhål.
Brasvärme mitt ute på isen
 Fiskarna hade en eldkorg med en värmande brasa igång. Där kunde vi värma våra frusna fingrar innan vi fortsatte vandringen mot nästa ö. Vi såg spår av skridskoåkare och sparkåkare. Vi åkte mycket spark när jag var liten och jag har alltid önskat mig en spark. Det har inte alltid varit väglag för sparkåkning, men de senaste åren har det gått bra.
Mugglarmaken med GPS:n
 Den andra cachen hittade vi också ganska lätt. Vi letade visserligen ett par gånger på stället innan den kröp fram, men fram kom den och loggad blev den. Stormarna har fällt en hel del träd även på de mindre öarna. Så det var betydligt lättare att gå på isen än på ön.
Geodog Takko och jag
 Den tredje och sydligaste ön hade en cache som var lite svårare att hitta. Det berodde mest på att koordinaterna skickade ut oss på isen kanske 15 meter från land. Nu trodde vi inte på att cachen skulle finnas där så vi letade ett bra tag i alla öns skrevor och hålor. Vi blev trötta och frusna på kuppen. Maken var beredd att ge upp, men då tog jag till en livlina. Jag ringde klokare i Lanna för jag visste att hon varit här igår och hittat cachen. Dessutom hade jag tänkt ringa henne och göra upp lite planer för veckan som kommer. Det visade sig att både hon och förste man på plats hade haft samma problem som vi. Med lite tips från henne kunde vi plocka fram burken medan vi pratade i telefonen.
Te och kexchoklad till fikat
 Efter det besväret var vi värda en liten paus med varmt te och en kexchoklad. Det smakade gott, tyckte även geodoggen. Sedan kunde vi stärkta fortsätta vandringen över isen tillbaka till badplatsen och bilen. Det blev lite kallare för mig eftersom dragkedjan till min jacka gick sönder på den sista ön. Kardborrebanden höll ihop den lite hjälpligt men kylan kröp in ändå. Det var skönt att komma tillbaka till bilen och sätta sig på rumpvärmaren.
Isfallen på andra sidan viken
 Än var vi inte nöjda, så vi fortsatte till nästa sjö. Vi var där redan i söndags när vi agerade funktionärer på familjerallyt. Vi parkerade bilen på samma plats, badplatsen vid Eskilstorpasjön. Där fanns också en öcache och dessutom en cache på en udde på andra sidan sjön. Öcachen såg jag på långt håll.  Det svåraste var att ta sig fram bland ris och gropar på ön. Men vi lyckades både logga cachen och fortsätta över ön till andra sidan. Sedan var det inte så långt till den lilla udden med dagens sista gömma. Det var en gömma av samma sort som dagens första. Här visade hunden vilken duktig klättrare han är.
På hemväg över Eskilstorpasjön
Nu fick det vara bra med cacheletandet. Vi traskade tillbaka över isen, som sjöng ibland. Den här sjöns is var ännu lättare att gå på. Det var lite mer snö på ytan. Vi var snart tillbaka vid bilen och kunde styra den hemåt Forsheda igen. Det blev ett litet stopp vid affären för att inhandla ingredienser till den värmande soppan som vi skulle laga till. Med en varm dusch och varm soppa i magen kunde vi sätta oss och logga dagens fynd. Hunden sover gott på sin bädd. Det är bara katterna som är i faten och slåss så tussarna yr. Vi andra tar det lugnt med en kväll i soffan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar