söndag 19 februari 2012

Vilket flyt!

Isarna smälter
 Igår regnade det och både snön och isen decimerades i rask takt. Vårvintern är här. Jag brukar inte gilla den här årstiden för att det blir så halt och isigt när man ska ut med hunden. Då får man spänna fast broddarna på kängorna. För ut måste vi ju.
Åarna fylls av forsande vatten
 Idag gav vi oss av på en riktigt lång cachingrunda, hunden och jag. När alla andra är förkylda och sitter hemma och snörvlar, får det duga med hunden. Vi åkte söderut för att testa en trail med ett stort antal cacher. En trail är en led som man kan följa eller en slinga. Längs trailen sitter cacherna tätt, kanske bara de nödvändiga 161 meterna mellan dem. Därför kan man logga många i rask takt. Egentligen gillar jag inte den här typen av gömmor. Oftast är det bara ett plaströr med skruvkork som antingen hänger i en gran eller en enbuske eller sitter fast i en skylt eller ett broräcke med ståltråd eller magnet. Vi besökte många granar och skyltar idag. Men några av gömmorna var kreativa och annorlunda. Det fanns en del som jag inte ens försökte hitta. På ett ställe hängde röret fyra meter upp i granen. Där hade jag inte precis någon nytta av hunden. Det hade varit bättre att ta med sig en apa i stället. Den fick vara ologgad trots allt. Jag klättrar inte i träd om jag inte har assistans med mig.
Ostastenen
 Den första gömman hittade vi på vägen ner till inlandstrailen. Vid Södra Unnaryd finns en spännande sten som kallas Ostastenen. Där stannade vi till och loggade en cache. Sådana platser gillar jag som har en historia att berätta.
Bron över Krokån
 Broar är populära ställen för cachegömmor. Här är det enkelt att gömma en liten burk. Rinnande vatten har nog alltid fascinerat människor. Idag var det mycket vatten som flöt under broarna. Visst kan man stå vid ett broräcke och stirra ner i det strömmande vattnet under bron. Tankarna flyter iväg med vattnet. Det är rogivande och läkande för själen.
Mästocka linbasta
 Historiska platser är också intressanta. Det finns gott om minnen överallt i våra byar. De påminner om tider som varit och om andra seder. Idag är det väl ingen som odlar lin för att ta det igenom den långa processen till linnetyg. Men i nästan varje gammal by hittar vi linbastor. Den finns en här i vår by. Oftast får de stå och förfalla, men det finns de som underhåller sina så att kommande generationer kan få se hur man levde förr.
Stora gömmor...
 Några gömmor kommer man lättare ihåg från resan. Det fanns en stor trälåda som innehöll en plastburk med loggboken. Den var annorlunda och därför rolig. Den såg nästan ut som en låda med sprängmedel som blivit kvar från kriget. Fast den var ju inte militärgrön. Oftast är ju gömmorna kamouflagefärgade, men den här var gulorange.
...och lite mindre men väldigt kreativa
 En annan kreativ gömma hängde i en stor gran. Här behövdes det verktyg fick jag veta i beskrivningen. Det stämde. Jag fick hämta ryggsäcken och plocka fram mitt nyinköpta kit med skruvmejslar. Det svåraste var trots allt inte att få upp behållaren utan att stänga den igen. Till slut lyckades jag få de två delarna av den gamla mobiltelefonen att klicka ihop igen. Sådana gömmor piggar upp.
Vägen hem
Vilket flyt vi hade! Totalt hittade vi 69 cacher på vår rundtur i gränstrakterna mellan Kronobergs län och Halland. Det mörknade alltmer och det blev både svårt att hitta gömmorna och att logga dem. Jag kunde plockat fram ficklampan, men nu tyckte jag det räckte. GPS:n varnade för låg nivå på batterierna. Den sista sträckan loggade vi bara de lätthittade gömmorna. Vi hoppade över de som innebar att jag skulle fått hoppa över vatten- och snöfyllda diken, klättra uppför steniga slänter eller forcera tät granskog. Mina kängor blev genomblöta halvvägs. Efter ett tag började tårna frysa. Då tog jag av mig de blöta kängorna och satte på mig gummistövlarna. Jag hade glömt stoppa ner extrastrumpor, men hemstickade yllesockar värmer även om de är blöta. Det stämmer för jag har undersökt det vetenskapligt idag. ännu bättre blev det när jag brassade på med värme på fötterna i bilen.

Vägen hem kändes ganska lång.  Den ringlade fram genom skogarna. Ibland undrade jag om jag var på rätt väg, men så kom jag ut där jag kände igen mig eller åtminstone kände igen namnen på vägskyltarna. Det hann bli riktigt mörkt innan vi var hemma. Då var vi både trötta och hungriga. Maken jobbade och hade inte heller kommit hem. Därför var det inte eldat i pannan. Men jag prioriterade mat i magen. Det blev isterband och stuvade penne. Man tager vad man haver. Gott var det för hungern är ju den bästa kryddan. Maken fick elda när han kom hem. Sedan satte jag mig för att logga alla 69 cacherna på nätet. Statistiken bättrades på rejält och det kan ju också vara en anledning till att pröva en trail.

Imorgon börjar vardagen igen. Då kommer jag inte hinna med att geocacha lika mycket. Det är mycket som ska hinnas med de närmaste veckorna. Därför var det gott att kunna summera sportlovet med 76 cacher hittade och 5 nya egna cacher publicerade. Ganska bra facit!

1 kommentar:

  1. Ja, du är då helt fantastisk ... eller ska det va fanatisk ( :).... Jag tänker inte som du vad det gäller loggning ... har jag hittat en gömma, så har jag ju det. Även om jag inte kommer åt att öppna eller når den. Men hittad är den... och då är det en hittad gömma hos mej.... speciellt som jag aldrig ( numera) öppnar de små rackarna. Jag bara förstör remsan med mina fummelfingrar.
    Får ge mig ut på cacheresa i gränstrakter till sommarn. Nu ligger letandet i stiltje. Det ska vara gott att vara ute när man letar cache ... tycker jag.
    Ha en bra sjuveckors arbetsperiod .. längre är det inte till påsk!

    SvaraRadera