lördag 25 februari 2012

Ja, det är våren...

Snödroppar vid husknuten
 En riktigt härlig vårdag har det varit. Nu sänker sig solen ner bakom trädtopparna. Men tidigare idag spred den sina underbara strålar över vår natur. Hunden och jag tog vår vanliga skogspromenad och lyssnade på fåglarnas drillar. Hackspetten trummar sina virvlar och stöter ut sitt kly-kly-klyyy. Då är det gott att strosa runt i naturen. Även om det fortfarande är lite is kvar på grusvägen där solen inte kommer till så har det mesta av isen försvunnit och det går lätt att promenera.
Krokus i rabatten
 Anars har vi inte gjort så mycket idag. Det finns många "borden", men det gäller att inte lyssna för mycket på den rösten. Vi borde städa och tvätta. Nu när solen skiner, ser man att vi borde putsa fönstren. Vi borde ge oss ut och hämta hem ved till nästa vinters eldning. Förra året gick veden åt i förtid, men så var den vintern hård och lång. Den här vintern har varit betydligt snällare och, som det ser ut, kortare. Visst kan vi få bakslag, men någon vargavinter lär det inte bli.
Magnolian har knoppar
 När vi kom hem från skogen, fixade vi en liten fika. Det är klart man ska ha elvakaffe. Den här helgen är vi alla lediga, både maken, hunden och jag. Ja, hunden är ju alltid ledig, men vi andra. Den gångna veckan var lite lagom jobbig. Det mesta flöt på som vanligt utom att många varit sjuka. På fritids har nästan hela personalen varit borta. I torsdags hade jag bara lektioner fram till lunch. Sedan var det dags för sista delen av Mönster&Algebra-utbildningen som jag håller. Vi gick igenom de sista uppdragen, som är riktigt roliga. Det var kul att träffa alla deltagarna igen och kursen gick bra. Det enda jobbiga var att släpa med sig den stora lådan med allt material i. Dessutom blev dagen sen innan jag var hemma igen.
Missionshusabänken har flyttat ut
 I eftermiddag var vi ute i trädgården en stund. Det var så fint så vi hade gärna tagit en kopp kaffe utomhus, men det fanns ju inget att sitta på. Därför gick vi ut i ladugården och hämtade den gamla missionshusabänken som brukar stå på trädäcket utanför vår ingång. På våren är det härligt att sitta där på eftermiddagarna när solen skiner. Det är fortfarande tidigt på säsongen, men nu kan vi utnyttja tillfällena som kommer. Längre fram ska jag skrapa och måla om bänken. Något av benen behöver också stadgas upp.
Takko skuttar runt i vårsolen...
 Sedan gick vi en runda i trädgården. Snödropparna har blommat ett tag skyddade av buskarna. Idag hade de tidiga krokusarna slagit ut på andra sidan huset. Magnolian har knoppar, som jag hoppas ska slå ut i stora vita blommor längre fram. Maken satte vitlöksklyftor i marken i höstas. De verkar finnas kvar. Det ska bli spännande att se om de ger någon skörd. Han har dessutom för sig att han ska bygga vårt efterlängtade växthus den här säsongen. Han har i alla fall börjat planera för det. Idag tog vi med ett måttband och satte upp hörnmarkeringarna. Det blir ett stort växthus, som ska ha plats både för odlingar i bäddar och krukor och dessutom en plats där man kan sitta och fika. Vi har aldrig haft någonstans att fika på om det regnar ute. Vi har bara verandan och där får det inte plats några sittmöbler och fikabord. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta. Jag tar inte ut något i förskott. Man vet aldrig vad som händer. Förra sommaren bröt jag armen och sen blev det inte mycket gjort. Jag bävar lite för arbetet med att rensa bort allt ogräs som hann sprida sig, när jag inte kunde hålla efter det. Men den dagen, den sorgen. Än är det för tidigt att börja vårbruket utomhus.
...men dammen är fortfarande frusen
Dammen är fortfarande helt frusen. Det brukar ta ett tag innan isen släpper sitt grepp. Vi får börja med odlingarna inomhus. Det är dags att så chilifröna som jag sparat från förra årets skörd. De behöver lång tid på sig. Växter är ju som vi människor. En del växer snabbt och mognar tidigt, andra tar lite längre tid på sig att mogna. En del är pråliga och färgstarka, andra lite mer diskreta. En del är yviga och nästan vulgära, andra mer eleganta och sofistikerade. En del är söta och goda, andra sura eller ger en bitter eftersmak. Det är tur att vi är olika både vi och växterna. Då finns det en chans för alla att hitta det vi föredrar. Jag gillar udda människor och udda växter vare sig de är fina eller fula, till prydnad eller till nytta, tillbakadragna eller platskrävande. Det är ju de udda man kommer ihåg. Därför tycker jag inte det är något bra mål att alla ska bli lika, kunna samma sak, göra på samma sätt, som det lätt kan bli både i skolans värld och på andra ställen. i stället borde vi bejaka det unika i varje människa och lyfta fram det. Annars finns det kompetenser och förmågor som kommer att gå förlorade. Det vill vi ju inte.

1 kommentar:

  1. Så bra du fick till det där på slutet. Håller helt med. Även om det finns udda människor/elever som är svårt att riktigt tycka om. Man måste få något tillbaka, sött eller surt. Helst inte beskt!
    Ska Åke bygga växthus från grunden? Hoppas att vi får till att köpa ett monteringsfärdigt! Martin köpte ett ganska litet till sin sambo förra året. Det var kul att se hur det växte i dotterns växthus. Bara det att det blåste iväg och blev helt förstörd när det stormade en gång i juletid... Men hon ska få ett nytt ... och det hoppas jag att det ska bli ett sådant här också.
    Så stora snödroppar du har ... och krokus. Här är det bara små knoppar än.
    Härligt med vår! Eller "nästanvår".

    SvaraRadera