Fredagstur med hunden

 Så var den här arbetsveckan slut och jag kunde åka hem tidigt. Igår var jag kvar längre än schemat visar att jag ska vara på skolan eftersom jag mötte föräldrar och elever till utvecklingssamtal. Så därför åkte jag hem en timme tidigare idag. Det blev hunden glad för. Å andra sidan blir han alltid glad när jag kommer.

Maken var på jobbet och sen skulle han förstås till tonår. Så vi fick roa oss själva, hunden och jag. Då kan det bli en liten fredagsutflykt med en och annan cache loggad. Idag åkte vi till Kållerstad. Där bortåt skogarna har jag noll koll så det är tur att jag har GPS:en och att det finns gömmor att leta efter.

 Först åkte vi till sjön Flaten där det finns en liten badplats och en dansställe.  Jag har aldrig förstått tjusningen med dansbanorna men så har jag heller aldrig sysslat särskilt mycket med dans. Det ligger inte riktigt för mig. De få erfarenheter jag har av dylik verksamhet är inte heller precis positiva. De kompisar som försökte få med mig på disco beskrev det som det roligaste de visste, men det tyckte jag det var. För mig verkade det mest vara en desperat jakt på det roliga som aldrig verkade infinna sig. Om man hela tiden måste fråga "Visst är det kul?" måste det väl ändå finnas visst tvivel på om man har kul. Det ersattes ofta med lite för mycket alkohol och så tog det roliga slut åtminstone för mig. För överfriskade personer är aldrig roliga. Dansen i sig kan visst vara kul som motion. Det är allt runtomkring jag inte gillar. Men idag varken badade vi eller tog oss en svängom. Vi hittade cachen och for vidare.

 Vägarna blev smalare och smalare och grusigare. De vindlade sig fram genom skogarna. Här och var fanns det små röda stugor. Vi hoppade över några cacher som skulle finnas vid vattenkällor. Det var mest för att det regnade när vi passerade dem. Vi fortsatte till Hökabo soldattorp, en riktigt gammal låg stuga vid vägkanten.

Här stannade vi för att klättra upp på en kulle på andra sidan vägen. Vi hade fin utsikt över torpet och vi hittade gömman bland stubbar och stenar. Det var häftiga stenblock uppe på höjden. Vi såg inte till några människor, men de kanske bara var där ibland. Många stugor på landet är ju numera sommarstugor.

 Så fortsatte vi färden på skogsvägarna och kom till ett vattendrivet sågverk. Det var ett spännande ställe, men här fick hunden stanna i bilen. Väl var väl det för gömman var inte så lätt att få tag på. Jag letade ett tag innan jag förstod var den var.

 Tydligen fungerade sågverket fortfarande. Det fanns en del sågspån där. Vattnet rann nu i ett litet vattenfall bredvid huset.

 På baksidan såg man det bättre. För att nå gömman måste man balansera på hala stenar längs kanten av rännan. Jag hade både bättre balans och större mod än jag trodde. Såna balansnummer hör annars inte till favoriterna. Men vad gör man inte för en liten plastburk.

 Vägen fortsatte genom skogen och så småningom kom vi ut vid Draven. Dit har jag tänkt åka ett bra tag, men det har inte blivit av. Nu passade vi på att gå ner till vindskydden i Kinnaberg.

 Vägen ner till Kinnaberg kantas av sanka åkrar och mader. Då såg vi massor av gäss. Det fanns grågås, sädgås och så förstås kanadagås. När vi närmade oss började de skräna. De modigaste stannade kvar. De andra lyfte och flög ut mot sjön.

Vi såg nog mer fåglar längs vägen än vid sjön. Vid Kinnaberg letade vi ett tag efter cachen, men vi gav upp den här gången också. Det började skymma och GPS:en velade hit och dit och kunde inte bestämma sig. Det blir väl fler resor hit. På tillbakavägen hörde vi både tofsvipan och spoven. Tofsvipan sprang omkring på åkern. Om man vill höra hur de och andra fåglar låter, kan man lyssna på  P2-fågeln. Där finns bilder och  fågelsång.

Trots allt var vi ganska nöjda med dagens lilla utflykt. Vi hittade tre cacher och besökte spännande platser vi aldrig varit på tidigare. Det var dags att åka hem och ta det lilla fredagsmyset.

Just nu ser jag att min nya mysteriegömma i Värnamo publicerats på geocaching.com. Vill man leta efter den får man bege sig till Prostskogen, men kanske inte ikväll. Vi får väl se vem som blir först att hitta den. Varje gång någon loggar en av mina gömmor får jag ett mejl om det. Nu fick jag ett sådan från Trollet81, som hittat sin allra första geocache med ficklampa i mörkret. Det är bara kul att fler vill vara med. Det kanske blir en runda tillsammans med Katrin på söndag. Vi får se.