måndag 9 april 2012

Påskamåndag

Voxtorps hembygdspark
 Sista dagen på ledigheten vaknar vi till en regnig och småruggig dag. Det känns inte så lockande att gå ut i det här vädret. Inte ens hunden verkar förtjust. Det blir lite inomhuspyssel och fika. Maken har jour och plötsligt ringer de in honom. Hunden och jag får fika klart själva. Ett litet telefonsamtal senare är vi också på väg bort. Jag hade tänkt besöka min mor tidigare, men sjukdom och andra aktiviteter sätter käppar i hjulet ibland. Nu kunde det bli av. På vägen fick vi stanna till vid sjukhuset och överlämna makens plånbok. Den hade han åkt ifrån i all hast.
Gamla byggnader
 Lite småregn skulle inte få hindra oss att logga lite burkar på vägen hem till mor. Första stoppet blev vid Voxtorps hembygdsgård. Där fanns en ny gömma som var enkel att hitta. Här har jag varit förut på julmarknader och någon hembygdsfest. Annars åker vi mest förbi varje gång färden går till föräldrahemmet. Det finns fina hus här och hembygdsgårdar är alltid intressanta. Idag stannade vi dock inte längre än nödvändigt.
Rusarebo äng och Hindsen i bakgrunden
 Färden gick vidare till Rusarebo äng. Här har vi varit förut. Den ena gömman loggade vi redan förra året, men den andra hade vi inte hittat. Hindsen var grå och dyster men utsikten ändå fantastisk. Vi tog stigen in i naturreservatet.
Blåsipporna kurar ihop sig
 Blåsipporna kurade ihop sig i det kalla blöta vädret. Vitsipporna likaså. Förra gången vi gick här blommade alla sommarblommor och orkidéer.
Rusarebo
 Vi närmade oss stugan och gömman. Det tog en liten stund att hitta den även om den var där den skulle vara. Hunden blev lite otålig för jag band honom vid ett träd medan letade. Det gick lättare så för mig.
Vildsvinen har härjat
 När cachen var loggad, gick vi tillbaka till parkeringen. Vildsvinen hade också varit där och bökat upp jorden här och var. Det såg inte så trevligt ut.
Rucklet i skogen
 Det var trots vädret ganska skönt med en lite promenad. Men på nästa ställe ville vi inte gå så långt. Jag trodde vi skulle behöva göra det, men vi tog skogsvägen ända fram till ett ruckel mitt ute i skogen bakom fotbollsplanen i Bor. Vägen var spårig och vi fick pressa oss förbi grenar från nedfallna träd. Vi skumpade på och kunde stanna inte alls långt från gömman, som hittades ganska omgående. Stället var lite kusligt och det var skönt att det var dagsljus i alla fall även om inte solen sken. Vi stannade inte längre än nödvändigt här heller utan fortsatte resan söderut.
Runkestenen i Stockarshult
 I Stockarshult finns en s k runkesten. Det kanske låter lite vulgärt men det är en sten som man kan rucka på. Den vilar på en liten ytan och rör på sig om man knuffar på den. Vi svängde av från 27:an och passerade några ställen. Bommen var uppfälld så vi kunde fortsätta på skogsvägen ända fram till stenen. Det fanns gott om stora stenar och stenblock. Det gick en liten stig fram till runkestenen. Nu gick det lätt att gå här, men lite senare blir det nog svårare när växtligheten börjar breda ut sig. Jag prövade aldrig om jag kunde rubba stenen. Vi gick runt den och då fick jag syn på gömman. Det var den andra jag hittat av samma modell inom en vecka. Vi loggade cachen och återvände snabbt till bilen. Alla fyra traditionella cacher som jag hade tänkt leta reda på hade gått lättare att hitta än jag trodde. Jag trodde det skulle ta längre tid än det gjorde.
Snålkall blåst från sjön
 Därför tog vi en liten omväg över Rydaholm för att logga en mysteriecache som jag löst för ett bra tag sedan men inte loggat än. Helgasjön var grå och det hade börjat blåsa stora vågor. Vi parkerade bilen, tog en rask promenad rakt fram till gömman. Den hittades enkelt med hjälp av ledtråden.
Korset visade vägen
 Nu var vi klara för dagen med geocachingen, trodde vi. Det skulle visa sig senare att så inte var fallet. Vi åkte tillbaka över Upplid hem till Kolvarp. Hemma hos mamma fick vi kaffe och fikabröd. Syster och systerson gjorde oss sällskap. Det var ett tag sedan jag var hemma och hälsade på.
Hemma hos mamma
 Maken skulle jobba till 18 och komma hem strax innan 19. Vi åkte hem och där på åkern framför huset gick tranorna runt och letade mat. De var kanske lika hungriga som vi. Jag lagade till en potatis- och köttfärsgratäng som var klar lagom tills maken kom. Det var inte dumt med lite varm mat i magen.
Tranorna skymtar
När jag sitter vid datorn och har GPS:en inkopplad, kommer det en ny cache i Värnamo. Jag väntar ju på att kunna logga min 10:e FTF och nu har jag chansen. Jag laddar snabbt ner koordinaterna och får med mig maken som chaufför. Hunden fick stanna hemma och vakta huset och katterna. Vi kör in mot stan. Cachen ska finnas vid rastplatsen strax innan stan med den stora skylten Marknadsstaden. Jag anar var den kan finnas. Spänningen stiger när vi närmar oss platsen. Jag hoppas att ingen kommit före oss. Rastplatsen är i alla fall tom och vi kan börja leta. Snart ser jag cachen och maken plockar ner den åt mig. Loggremsan var tom. Vi var först.
Mina FTF:er
Nu hade jag 10 FTF:er och jag sa åt maken att fortsätta in till stan. Det är lika bra att logga challengecachen direkt. En challengecache är en burk som man bara får logga om man uppfyller vissa villkor. För denna challengecachen gäller att man ska ha tagit 10 FTF:er. Nu uppfyllde jag villkoren och kunde logga den. Vi letade runt lite i mörkret. Det kanske var tur att ingen såg oss eller stoppade oss på vägen dit. Lite mystiskt kunde det nog vara att åka runt i bilen med pannlampor på huvudet och ficklampor i händerna. men vad gör man inte för ett litet kvällsäventyr tillsammans med maken.
Challengecachen
Det blev en bra avslutning på påsken, som klokare skrev i sitt SMS till mig. Totalt har jag hittat 89 cacher på påsklovet. Det är inte dåligt av en tant snart 60 år gammal. Nu får vi nog varva ner lite. Imorgon ska vi tillbaka till jobbet. Vardagen börjar igen. men så här på våren brukar det ju vara tätt mellan de röda dagarna och tiden flyger fram. Snart är det väl lov igen.

1 kommentar:

  1. Ja, du är inte dålig. Nå´n sån där FTF lista har jag inte i min dator.... vad det nu kan beror på. Så pigg och fräsch din mamma ser ut. Svårt att tro att hon har en dotter på snart 60 :)
    Ska blogga om min lilla cacherunad nu... och du vad var felet vid Vattenverket mellan Tvärred och Vegby. Jag har för dålig perception för sådana hintar...

    SvaraRadera