onsdag 23 april 2014

Skalbaggen revisited

Vissa upplevelser behöver man ett par dagar för att riktigt smälta innan man kan berätta om dem. Annandagens var väl av den kalibern. Det var då vi åkte på ett återbesök hos Titanus giganteus, den stora skalbaggen i skogarna utanför Bottnaryd.

Första gången vi var där var förra året i slutet av maj. Då var vi fyra personer och loggade cacherna under teamnamnet FAD1 efter första tecknet i våra alias. När 1000sjöar i år skickade ut en förfrågan om deltagande i årets expedition, var vi bara två som hörsammade inbjudan. Det var Danne 100 och jag. Så i år loggade vi under namnet FD1, forjoi, Danne 100 och 1000sjöar.

Förra årets besök berättade jag om HÄR.



Vi startade från Bredaryd vid åtta och plockade upp Danne 100 i Öreryd. Vi tänkte att det var bäst att starta inte alltför sent. Solen steg på himlen och det skulle nog bli varmt i skogarna framåt eftermiddagen. Vi åkte direkt till Bet och parkerade vid vägen. Första gömman den här gången blev Klykan. Jag ska inte trötta ut er med berättelser och länkar till alla gömmorna, men några ska jag visa och berätta om.


Första passet började med en vandring uppför en kraftedningsgata. Det lutade uppför men vi kunde följa traktorspåren.


Vi plockade den ena efter den andra cachen. Under dagen hann det bli 26 loggar i själva skalbaggen. Vi fick en DNF, men vi har ju kvar en del oprövade också. Så minst ett besök till måste det bli.


Precis som på många andra ställen har skogsmaskinerna varit framme i de här skogarna också. Jag kommer ihåg ett kalhygge från förra året, men i år fanns det nog fler. Landskapet är dessutom lite kuperat så man får gå uppför och nerför för att ta sig över. Gömmorna finns ju inte alltid så nära vägar och stigar. Ibland var vi tvungna att gå rakt ut i "the middle of nowhere".


Burkarna var lite varierande både i storlek och utförande. Det är roligt med variation. De flesta var välbehållna. Det var någon som vi fick göra en fotologg på men annars var de torra och skrivbara.


V hittade några ammoboxar, men de var inte så stora. Den här modellen är rätt söt. Jag har en egen likadan stående på mitt skrivbord framför mig just nu.


Förra året hittade vi spindlar. I år var det en råtta som gömt sig i en håla så att bara den kala svansen stack fram, men jag hittade den lätt.


I en del av skogen fanns det enorma myrstackar. De var lika höga som vi. De var säkert riktigt gamla för det växte mossa på dem. Det fanns inte bara en gigantisk stack utan många.


På ett annat ställe gick vi på en matta av lummer. Det var en stor och utbredd matta. De stack upp sina sporkapslar som innehåller nikt. Det är som ett pulver som man kan sätta eld på. Det gjorde förstås vi när vi var unga. Undrar om dagens barn vet om det.


Efter ett par timmar blev vi hungriga. Eftersom vi gått en runda kom vi tillbaka till bilen där vi kunde plocka fram matsäckarna. Kaffe och äggmackor satt fint. Sen var vi redo för fler strapatser.


Vi hade lämnat en cache tidigare för vi insåg att vi inte skulle kunna nå den utan hjälpmedel. Nu flyttade vi ändå på bilen och då passade vi på att köra till den gömman och plocka fram stegen.


Burken satt så högt att hela stegens längd plus en manslängd behövdes för att nå den. Danne 100 och jag fick agera stöttepelare medan 1000sjöar klättrade. Det var med gemensamma ansträngningar vi kunde signera loggremsan till Hanging shoes och räkna in en ny T5:a i samlingen.


I de flesta cacherna fanns det delar av koordinater som man kunde notera. Koordinaterna ledde till en skalbagge. Efter förra besöket saknade vi bara två siffror och den ena var ganska given. Den hittade vi i en av de tidigare burkarna. Här fann vi den sista felande siffran. Nu kunde vi leta upp skalbaggen. Det gjorde vi också. Den var både en travelbug, som man kunde logga, och ett delsteg i en mysterycache. Finalburken fann vi också utan problem.


Sen gav vi oss ut i de lite blötare delarna. Förra året slutade vi vid kärret. Vi lämnade tre gömmor då, men nu tänkt vi beta av dem också. Den här gången kom vi från andra hållet och vi tog nog inte den lättaste vägen. Alla tre gömmorna i träsket hittade vi i alla fall.


Det var en hel del bäckar och mindre åar som vi hoppade över. Det kanske var samma bäck som vi korsade fram och tillbaka, men för det mesta gick det bra. Plötsligt sjönk jag ned med ena kängan i lera. Med lite hjälp kunde jag dra upp foten igen. Det var första gången jag plurrade. Jag blev lite fuktig men det gick bra att fortsätta. Senare mot slutet av dagen skulle jag plurra en gång till. Då var det båda kängorna som fastnade, men där var det inte så mycket lera utan mer vitmossa. Då sjönk jag djupare så att vattnet rann in uppifrån. Det var bara att klafsa vidare mot slutet av vandringen.


Vi trodde nog att träsket skulle vara den värsta delen, men efter den andra matpausen hamnade vi i en annan jobbig terrängtyp. Där fanns gott om stora klippblock och mycket ris och nedfallna grenar som man kunde snubbla över. Nu var vi ju trötta i benen också så risken var större att snava. Vi vandrade ungefär en mil den här dagen i skogarna utanför Bottnaryd. Det kändes verkligen i benmusklerna. Det var inte precis slät och jämn mark. Det vitmossbeklädda underlagen sviktade och det gjorde det jobbigare än att ta sig fram än på fastare mark. På slutet gick vi genom trollskogen. Där fick jag se en trollunge som klamrade sig fast vid ett träd i väntan på solnedgången. Det är ju då trollen vaknar till liv, men då var vi hemma för längesen.


Vid halvfyratiden gav vi upp. Då var vi nöjda med dagens prestation. Ytterligare en del av skalbaggen var avklarad. I beskrivningen sägs att det tar tre dagar att beta av den och det stämmer nog bra. Det var skönt att komma tillbaka till bilen och dra av sig de blöta och leriga kängorna. Nederdelen av byxorna var också fulla av lera. Det var tur att jag hade ett par extrabyxor med mig i packningen och torra sockar.


Bilen blev rejält dammig av färden på grusvägarna. Det var inga vägar man ville köra med lågtgående underrede, men både 1000sjöar och jag har ju bra bilar för skogsvägar. På hemvägen loggade vi en gömma vid sjön Stråken. Där har jag nog paddlat förbi nån gång på sjuttiotalet, men då fanns inga gömmor att leta upp.

Före
Efter
På kartan kan man nu se att skalbaggen blivit ännu gulare än efter förra besöket. Ett besök till så kanske åtminstone baggen förvandlats till en guldbagge. Ramen är lite svårare för där finns svåra mystar och multisar. Vi kanske behöver lite tips från dem som löst dem tidigare för att kunna klara dem.


På hemvägen släppte vi av Danne 100 i Öreryd. Sen fortsatte vi i två bilar till Gislaved fotomyst som ingen av oss hade hittat. 1000sjöar hade koll på var fotot hade tagits. Sen hjälptes vi åt att lokalisera de siffror vi behövde för att få grönt i geocheckern. När det var klart, åkte två bilar i karavan mot slutgömman. Sen skildes vi åt. Danne 100 fortsatte mot Halmstad och vi andra mot Bredaryd. Jag var väl hemma vid sextiden efter en heldag i friska luften. Då är det inte konstigt om man bli lite trött när man sätter sig för att logga dagens gömmor.


Medan jag satt där vid datorn dyker det upp en ny gömma  i mailboxen. Den var bara 1,9 km söderut. Team Fridhem hade lagt ut den. Det var bara att ladda ner koordinaterna i GPS:en och sticka iväg. En sådan FTF-chans får man sällan. Jag visste ungefär var den fanns och det tog inte många minuter innan jag kunde bromsa in och parkera bilen. Sen fick jag leta en liten stund innan jag hittade den fint kamouflerade gömman och kunde bärga FTF #75. Jag hann precis återställa den innan jag hörde en bil sakta in bredvid min egen. Det var 1000sjöar som som anlände.


Han hittade gömman lite snabbare än jag, men han väntade med att logga tills Virrepinnen hade kommit fram. Han hade aviserat sin ankomst. När han kom, fick han också leta och sen loggade de tillsammans. Sen var i alla fall jag nöjd och mätt på cacher. 29 stycken blev det den här dagen. Nu behövdes det vila för dagen efter väntade jobbet igen efter tio dagars ledighet. 

1 kommentar:

  1. Helt otroligt. Hur orkar du? Kände mig rätt trött efter vår lilla vandring. Detta verkade tio gånger värre. Omponerad över vilka kraftresurser du har. För egen del blev jag ganska cachemätt efter förra veckan. Suget återkommer säkert så småningom. Ha det så bra!

    SvaraRadera