En underbar vilodag har vi fått den här söndagen. Den började tidigt för min del, men det går bättre och bättre att ta sig fram för egen maskin. Efter en tidigt frukost och en stund i fåtöljen tog jag en liten tupplur på förmiddagen innan kaffet serverades. Sen vaknade den envisa tanten och hon tyckte att nu hade hon varit internerad inomhus alldeles för länge. Vi hade ärenden in till stan och maken föreslog att han skulle bjuda på söndagsmiddag på hotellet. Tanten följde gärna med om bilen kunde lämna av henne utanför porten och det gjorde den gärna.
Fläskkotlett med svampsås och klyftpotatis passade magen bra. Lite tröttsamt var det förstås så när resten av familjen handlade mat satt tanten kvar i bilen. Hon fick ju en liten utflykt i alla fall.
När vi kom hem, ville jag väldigt gärna ta mig upp till kullen för att se om blåsipporna hade slagit ut sina kronblad i vårsolens sken. Maken hämtade de gamla kryckorna så att jag fick lite stöd. Sen gick det sakta men säkert att ta sig till kullen. Det fanns inga blåsippor, sa maken, men jag trodde honom inte riktigt utan fortsatte envist min stapplande promenad. Visst fanns det blåsippor! Det gäller bara att ha den rätta blicken för sådana små varelser.
De första små blå blommorna sträckte sig mot vårsolen bland eklöv och mossa. Det är fantastiskt när man hittar de första. Det gjorde mig riktigt lycklig. Nu vet vi att våren är här.
Och jag blir glad av att se dej på benen igen. Sakta men säkert kommer envisa tanten tillbaka.
SvaraRaderaJag blir oxå glad av att se dig på benen igen! Härligt att du fick njuta av både blåsippor och vårsol idag!
SvaraRaderaBlåsippor är nog en av de vackraste vilda blommor jag vet.
Hoppas du kryar på dig snabbt nu!