söndag 31 maj 2009

Sommarvärme och konfirmation

Det är här på soldäcket man ska tillbringa en solig helg med en trevlig bok i handen och något kallt att dricka på betongbordet. Jag brukar inte uppskatta gassande sol någon längre stund. Det ger mig bara huvudvärk. Då tar jag mina grejer och flyttar upp på verandan till min hängande stol. Men just nu är den nedplockad eftersom jag håller på att måla verandan. När skuggan smyger fram är det också skönt att ligga här och läsa eller lösa ett korsord eller sudoku.


Som många andra har vi annars varit på konfirmation den här dagen. Det var den yngste bland syskonbarnen som konfirmerades så nästan hela släkten var där. Förr blev man ju vuxen när man konfirmerats. Så är det väl inte riktigt idag, men det är ett steg vidare på vägen till vuxenlivet. Om man slår upp ordet "konfirmera" hittar man att det betyder "bekräfta". När man konfirmeras, bekräftar man sitt dop, sin kristna tro. På sätt och vis kan man säga att man kan konfirmera sin tro många gånger under åren man lever. Varje gång man berättar om den, bekräftar man den. Att bekänna sin tro är viktigt, inte för andras skull enbart, utan också för oss själva. Vi växer och mognar, när vi vågar stå upp för det vi tror på. "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning." (Rom 10:9-10) Det kanske är därför som konfirmationen förr betydde mycket för så många. Idag verkar många konfirmera sig mest för att få presenter. Förhoppningsvis har de bra ledare så att de får med sig något viktigare än bara presenter ut i livet.

Många aktiviteter och projekt går mot sitt slut. Imorgon är det sista scoutmötet för terminen förutom scoutlägret om några veckor. Om en vecka är det sista träffen på min kurs vid Växjö universitet. I skolan är det mycket som ska avslutas. Men det är många andra projekt på gång i stället. Vi renoverar köket. Än har vi inte kommit fram till min del av jobbet. Jag brukar ta vid när det är dags för färg och tapeter. Och så städningen och "piffet" förstås. Just nu målar jag verandan, rensar ogräs och planterar växter. Jag har inte börjat gräva om min perennrabatt på södergaveln, men nu är det hög tid för det också. Jag har växter som behöver få en plats där. Det betyder att en del andra måste flytta på sig.

Det finns så många roliga saker att göra. Jag vill gärna fortsätta att gjuta mina betongkrukor och jag behöver ett antal till mina fuchsior. De har fått flytta ut ur växthuset den här helgen. Hur ska jag hinna med allt? Det är väl som vanligt genom att ta en sak i taget. Varje vandrig börjar med ett steg.


Jag har inte glömt bort mor den här dagen. Som vanligt fick hon en stor bukett liljekonvaljer. Takko och jag plockade dem i morse. Här är han i liljekonvaljhavet på vår kulle. Själv har jag inte blivit firad så mycket, men äldste sonen sa grattis när vi pratades vid. Just nu ser jag fram emot att han kommer hem från Skåne om ungefär en vecka.

2 kommentarer:

  1. Visst är det skönt att kunna välja om man vill sitta i solen eller skuggan.
    I början är det underbart med solens värmande strålar, men det kan snart bli lite tjatigt om den lyser konstant.

    jag blev firad på kvällen igår, alla hade varit ute på vift och var inte hemma förrän på kvällen. Men jag var i kyrkan och sjöng så fina pingstpsalmer och sommarlåtar, så glädjen levde sig kvar under hela dagen.

    Vi avslutade dagen med en roddtur i vår sjö, det var så skönt och vackert!

    Ha en fortsatt fin vecka/ Bodil

    SvaraRadera
  2. Blir lite nyfiken på kursen som du läser. Du har säkert berättat om den, men jag har missat.
    Ville gärna gå teknik kurs - men det är svårt att få till det - det är inte självklart att en "gamling" ska få gå lärarlyftet...

    Konfirmation - ja, det är npog väldigt många som gör det för presenter - elelr för att tillfredsställa en äldre generation. Många väljer bort. Jag vet inte vilket som är bäst --- men väljer man att konfirmera sig, så får man förhoppningsvis något på vägen....
    Kommer ihåg min konfirmationsundervisning som långtråkig - gick i sjuan - och var inte det minsta intresserad.
    Funderar på om den ligger fel i tid, kanske vore det bättre med konfirmation i 11 -12 årsåldern - innan tonåsrhormonerna sätter in....

    SvaraRadera