tisdag 26 juli 2011

En dag i Öreryd

Vy från bron över Nissan
 Dagen då alla var lediga var äntligen inne. Till och med maken var fri från jobbet. Vi packade fikakorgen och åkte på en liten familjeutflykt. På vägen plockade vi upp svärfar. Han kunde också behöva komma ut lite. Det var mitt förslag att vi skulle åka till Öreryd. Jag hade hört av Anna-Lena att där fanns en trevlig runda med cacher som berättade om Öreryd under kriget. Där utbildades  norska poliser som skulle hålla ordning i landet när Hitler väl hade kapitulerat. Men även norska motståndsmän fick sin träning här innan de skickades tillbaka till Norge.
Stadig bro
 Vi hade lite problem med att förstå hur vi skulle ta oss runt i området. Kartan förstod vi oss inte på. varför hade de lagt den ner? Den hade varit lättare att läsa om den stått upp som alla andra informationstavlor. Vi började i alla fall att gå längs vägen. Det fanns en massa skyltar hit och dit. Cacherna var inga problem att hitta. Mitt största problem var att hitta de andra. De försvann vidare när jag gick för att leta efter en av cacherna. När jag kom tillbaka till vägen och fortsatte, trodde jag att de var framför mig. Efter ett tag fick jag ett SMS om att de satt i bilen. Jag fortsatte i alla fall och hittade de andra båda cacherna också.
Den gamla skjutbanan
 På ett sätt kändes det nästan makabert att gå där bland skjutbanor, skyttegravar och ammunitionsförråd. Här utbildades norrman för snart 70 år sedan i att skjuta med olika vapen. De kanske kunnat vara förebilder för den galning som nu orsakat så mycket sorg och lidande i Norge med sitt skjutande. Det är lätt att hjälteförklara de motståndsmän som kämpade för sitt lands frihet för så länge sen. Men de orsakade säkert också både sorg och lidande på sin tid. Jag säger inte att de gjorde fel. Man kan inte döma dem efter vår tids normer. Men krig och vapen kan inte lösa problem utan att skapa nya. Ibland är vi kanske beredda att ta det onda med det goda. Vi  kan förstå syftet. Det kan vi inte med helgens massaker. Men för förövaren fanns det ju ett syfte och han var beredd att offra människoliv för det.
Nummer 1
 Annars har jag inte orkat följa med i nyhetsflödet idag. Man kan inte ta in hur mycket som helst. För mig är det lätt att bara stänga av apparaterna. Men för de drabbade är det inte lika lätt. Deras nära och kära kommer inte tillbaka och de måste leva med det.
Äntligen fika
 När jag hittat alla mina cacher, återvände jag till den väntande skaran i bilen. Nu ville vi ha kaffe. Vi åkte till macken för där hade vi sett några bord där man kunde sitta och fika. Tydligen fanns det en cache där också, men jag ville inte fresta tålamodet hos de andra för mycket. Dessutom hade jag ingen täckning precis där.
Stor fet larv kröp över asfalten
 Totalt hittade jag sex cacher. Den sista fanns vid Quislingssgölen och den tog jag efter fikat. De andra satt kvar i bilen så jag skyndade mig. Det borde jag inte ha gjort. Jag skulle ha bytt till stövlar. Nu blev jag alldeles dyngsur om fötterna, men cachen hittade jag.
Quislingsgölen
Gölens namn ger den en hemlighetsfull och dyster stämning. Vad döljer den för mörka hemligheter? Dränkte man verkligen förrädare här? Platsen var vacker och påminde en del om Sänkesjön i Forsheda. Där fanns också ett gungande fly med vitmossa, hjortronblad och tranbärsrevor. Blöt återvände jag till övriga familjen. När maken skulle starta bilen, ville den inte vara med längre. Han hade stått med lyset på medan jag var borta och tydligen räckte det. Vi fick kliva ur och ge den en knuff. Som tur var räckte det med halva parkeringsplatsens längd för att motorn skulle hosta igång. Vi hoppade in och så vände vi hemåt efter vår lilla utflykt.

Det var sista dagen hela familjen var samlad på ett tag. Imorgon tar malmösonen tåget ner till Skåne för att jobba. Den andre sonen börjar också planera för återvändandet till Blekinge. Nu jobbar maken resten av veckan till och med söndag. Jag har drygt två veckor tills min ledighet är slut. Nu börjar det kännas att sommaren inte är oändlig. Dags att ta tag i några saker som jag brukar göra innan skolan sätter igång. Men nästa vecka är maken ledig tre dagar. Då ska vi ta en liten mc-tur igen. Den här gången västerut till min kusin i Lerum.

3 kommentarer:

  1. Nä, sommaren är inte oändlig. Skrattar när jag läser om de virriga vägarna bland cacherna.... Hoppas att alla kunde se skjutbanan, för den tycker jag är så mäktig... och levande.
    Har lagt ut ett antal cacher under de senaste dagarna - undantaget gårdagen då vi målade hus i Hjälshammar ( nu får de klara resten själva :)) - men inte letat så mycket. Försökte hitta den vid Vandalorum... i stenmuren... men det funkade inte.... gillar inte stenmurar! Ha det bra de sista veckorna, förhoppningsvis ses vi en gång innan det är dags för skolstart ... antingen i F-berg eller också åker jag till Forsheda en av de fyra dagar som C-E jobbar innan dess att skolan startar. Vill ju göra ett nytt försök att hitta det du lagt ut... och då tar jag gärna en kopp kaffe efteråt.

    SvaraRadera
  2. Du är välkommen! Jag har några kvar i Vmo också och en här men den ska jag försöka knäcka nu. Hoppas vi ses snart.

    SvaraRadera
  3. Hej Inga!
    Läste i din kommentar hos Anna-Lena att du har gipsad arm nu. Jag har nyss blivit av med gipsad arm... Vänster eller höger? Är det handleden eller var finns frakturen! Önskar dig ett gott tillfrisknande!

    SvaraRadera