Sagan om ringarna

 Jag fortsätter väl på mitt filmtema. Idag handlar det om mina ringar. Som ni kanske kommer ihåg blev de tvungna att såga av dem på sjukhuset när de skulle fixa min brutna arm. Sedan dess har de legat i min plånbok utan åtgärd. Visserligen har jag länge tänkt att lämna in dem för reparation, men det har inte blivit av. Vi pratade lite om smycken och guldsmeder på jobbet och då blev jag påmind om att jag borde göra något åt problemet. Efter jobbet var det dags.

 Först var jag tvungen att avsluta arbetsveckan. Det var blandat matte och folklig dans på schemat idag. Jag hade en tjej som var sjuk igår och fick göra sitt nationella prov idag. En gång om året kommer det ett gäng folkdansare och lär eleverna dansa folkdanser från olika håll. Jag tror det är tredje gången de är här. Först gick jag med sexorna till gympasalen. De är 11 tjejer och 11 killar så det var ju enkelt att dela in dem i par. De kom ihåg en del danser och var jätte duktiga. Till sist fick de prova på en slags steg som är en förenklad form av riverdance. Efter lunch var det treornas tur. Där är det inte lika jämt könsfördelat, 7 flickor och 21 pojkar. Vi var två lärare och två damer från dansarna som fick hoppa in och vara med. Det var riktigt svettigt att skutta runt men roligt.

 Skoldagen avslutades med fika hos femmorna som skulle titta på film. Efter skolan åkte jag hem för att hämta hunden, byta om och packa ryggsäcken för en liten tur till Reftele. Där finns en guldsmed som är både billig och bra. Det är ett gammalt par som har Björkmans Ur och Guld. Där lämnade jag in mina ringar. Han skulle laga dem och se till så att de blev lite vidare. Dessutom ville jag att de skulle sätta dit en liten diamant på min vigselring. Jag har fått en pytteliten sådan efter min svärmor som köpte den i Amsterdam. Det kunde de inte göra själva utan skickar iväg den till någon annan som fixar det. Det ska bli spännande att se resultatet.

 Mina ringar har ju inga magiska krafter, inte som jag har märkt i alla fall. Ringfingret ser fortfarande lite naket ut och man kan se märkena efter ringarna trots att det är åtta månader sedan de togs av. Jag har min mormors vigselring, men den sitter på andra handens långfinger. Jag borde nog flytta över den till ringfingret innan medan den fortfarande går att ta av. Det kommer väl att ta några veckor innan jag får tillbaka mina ringar. I augusti vill jag kunna använda dem för då är vi bjudna på bröllop. Vår fosterson Isak ska gifta sig i Stockholm. Det är klart att vi vill vara med då. Han bodde ju fem år hos oss när han kom som flykting från Eritrea. Den resan har vi att se fram emot.

 Det var en härlig vårdag även om vinden var lite kall. Jag visste inte att Reftele hade ett sådant imponerande vattentorn. Hunden och jag stannade bilen nedanför backen och promenerade sedan upp till tornet. Vi hittade massor av tussilago på marken. Jag trodde nog att utsikten skulle vara lika imponerande men det var den inte riktigt. Men vi hittade cachen som var gömd i närheten.

 Strax utanför samhället fanns en golfbana. Jag har aldrig lyckats förstå tjusningen med golf, eller andra bollsporter för den delen, trots att flera kollegor pratat sig varma för golfen. Det är bara volleyboll som jag gillat. Nuförtiden har jag varken ork eller smidighet nog för detta spel. Vid golfbanan var det en hel del som var ute på en fredagsrunda. De hade väl slutat tidigt på jobbet precis som vi. De golfade, vi geocachade.

 Det fanns en gammal grå lada vid vägkanten där man kunde sitta och grilla om man ville. Det ville vi inte idag och vi hade inget med oss. Men vi ville leta reda på cachen och det gjorde vi också. Den var inte så svår när vi nosat klart på marken och höjt ribban lite. Alla cacher sitter ju inte i marknivå.

 När vi ändå var ute fortsatte vi vägen mot Anderstorp fram till ett vindskydd med en superenkel gömma. Det var ett mysigt lite vindskydd med en grillplats framför. Cacher var ju nästan en "park n´grab".

 Vi såg varken människor eller djur vid vindskyddet, men det fanns spår efter en del. Undrar vem som lämnat de här efter sig? Jag har en spårbok någonstans men just nu kan jag inte hitta den. Jag får väl göra lite efterforskningar.

 Sista stället vi besökte var Trollskogen i Stenstorp. Vi följde stigen en bit in i skogen. Där fanns det många stora stenblock, en riktig trollskogsmiljö. Än en gång en plats som man aldrig kunde ana att den fanns. Här letade vi länge efter burken och GPS:en skickade oss lite fram och tillbaka. Vi följde ledtråden och kollade gamla loggar, men inte hjälpte det. Till slut fick vi ge upp. Det var trots allt ett tag sedan någon loggat den. Så den kan ju vara borta. Vi får väl återkomma vid ett senare tillfälle.

Efter detta äventyr var vi hungriga. När vi passerade Bredaryd på vägen hem, stannade vi till och tog med lite hämtmat från Bambu. Det blev biff med purjolök, en av mina favoriter bland kinamaten. Maken åkte direkt från jobbet till tonårs hajk så vi fick ha fredagsmys på egen hand.

Imorgon bär det av till Halmstad och ett geocachingevent. Det ska bli riktigt kul att träffa andra geocachare, grilla lite korv, leta lite burkar och bara mingla ett tag. Vi får se hur många cacher det kan bli då. Idag blev det tre.