torsdag 7 juni 2012

Havet och cacherna

 Vissa längtar till havet, men det kan jag inte säga att jag gör. Jag tycker inte om att sola. Om jag badar i havet, får jag klåda. Nu var det inget badväder igår, men solen sken och det höll uppe.
 Vi hade bestämt att vi skulle fira nationaldagen med att geocacha. Vi hade lite olika alternativ, men till slut fastnade vi för Haverdal. När jag packat ner det nödvändigaste, åkte jag till Bredaryd. Därifrån fick jag skjuts av klokareoch pjf70. Nästa hållplats var Smålandsstenar, där vi alla bytte fordon. Den här dagen hade vårt team utökats med en person till, ARDBEG10. Han hade lovat att vara chaufför. Vi stannade till på några platser på vägen ner. Dels fick Tess rasta av sig lite, dels fick vi leta en och annan burk.
En av gömmorna vi loggade hette gemenskap. Jag kan inte säga att vi hittade den. När vi kom dit höll tre andra cachare på att logga den. Det blev geocachinggemenskap i alla fall. Vi fick äran att sätta tillbaka den. I Kvibille hittade vi några cacher i centrum och vid kyrkan. Båda gömmorna var kreativa och roliga att hitta.
 När vi väl kom ner till Haverdal, hittade vi ett ankare. Då kom jag ihåg att det fanns en challenge där man skulle fotas framför ett ankare. Så kameran plockades fram.
 En gömma fanns vid ett ställe som kallades Annies gård. Vi letade ett tag bland stenarna tills jag läste i bskrivningen att den inte fanns bakom stenarna i muren. Vi hittade den till slut och kunde logga.
 Nu var vi fikasugna så vi plockade fram kaffe, mackor, bullar och kexchoklad. Det smakar alltid gott på en utflykt. Bord och bänkar fanns att tillgå. För övrigt var stället tomt. Här skulle det inte bli något nationaldagsfirande.
 I Haverdal finns flera slingor genom skogar och naturreservat. Vi började med den som helt enkelt kallades Skogen. Det fanns många fina gömmor som vi hittade och några som vi gick bet på. Men rundan är väl värd att besöka. På ett ställe vi passerade fanns en friluftsteater. Det var lite dåligt med folk annars kunde vi kanske gett en liten konsert.
 På ett annat ställe strök vi längs staketet utanför en gammal dansbana. Vi dansade väl inte precis fram på stigarna. Det var nog mer ett stadigt lunkande. Många steg blev det under dagen. Totalt gick vi ungefär 19 000 steg. Inte konstigt att både benen och fötterna var möra sedan.
 Mitt i skogen kom vi ut i en glänta där det fanns en agilitybana. Tess blev genast förtjust och ville hoppa hela banan. Det är klart hon fick göra det.
 Tess är vår duktiga geovovve. Hon kan leta reda på cacher på egen hand. Men mest gillar hon att bada. När vi kom ut ur Skogen var hon alldeles svart om de vita benen. Vi frågade vid en restaurang där de höll på att spola av terrassen om vi kunde spola av henne också, men det gick inte alls. Vi fick leta reda på ett annat ställe vid fotbollsplanen där hon kunde få sköljas av.
 Vi var hungriga, men den restaurangen ville vi inte gynna. Det visade sig ganska svårt att hitta ett öppet matställe på nationaldagens eftermiddag. Till slut hamnade vi vid Strandgården, men där hade de stängt en stund tidigare. Bredvid fanns en golfbana och golfare måste också äta. Det fanns en öppen restaurang där vi blev trevligt mottagna.
 Det var Yoshi som välkomnade oss, ett speciellt välkommen till Tess. Vi kunde sitta ute och titta på när golfarna utövade sin hobby.
 Det smakade riktigt gott med fish ´n chips. Den koljan var god. Alldeles lagom mycket mat också.
 Tvärsöver den stora gräsplanen full av vita golfbollar kunde vi se Strandgården där vi parkerat bilen. Det fanns en cache där också, men den hade förlorat sitt skyddande tak. Vi hittade burken och gömde den lite bättre.
 Efter maten var vi redo för nästa vandringsled. Den förde oss på stigar genom Haverdals naturreservat. Först fick vi gå en liten bit över sanddynerna. Sedan kom vi in i en lummig lövskog.
 Det fanns en bäck och där ville förstås Tess bada gen. Hon älskar verkligen vatten. Det gör inget om det inte är rent.
 I skuggan under träden och buskarna växte det vackra blommor och ormbunkar.
 Cacherna på rundan var roliga och kreativa, en del riktigt svåra. Några hittade vi inte alls. Alla cacher var mer eller mindre förklädda.
 Mitt i skogen hittade vi en lång trappa som ledde upp på en kulle med en fantastisk utsikt. Tallskogen bredde ut sig under kullen och vi kunde se havet i bakgrunden. Men cachen hittade vi inte, bara små plastbitar från locket. Den var nog försvunnen.
 Men det fanns gott om andra gömmor att hitta. Ibland var de enklare än man trodde. Det var nog tur att vi var fyra geocachare och en hund som kunde hjälpas åt.
 I naturreservatet växte knotiga gamla tallar som slog knut på sig själva. Naturen var verkligen omväxlande här.
 På slutet gick vi rakt igenom skogen eller på smala nästan osynliga stigar. Vi hann inte ta alla cacherna i reservatet. Tiden gick fort och det började bli dags att dra sig hemåt.
 För att komma till bilen måste vi gå på asfalterade gator. Det kändes hårt för de trötta fötterna. Det var mjukare underlag i skogen. I trädgårdarna stötte vi på kaniner av olika storlek.
Till slut kom vi tillbaka till parkeringen vid havet. Då höll solen på att gå ner över havet och vi fick vända nosen mot smålandsskogarna igen. Det blev en riktigt bra dag med 34 loggade burkar, trevligt sällskap, god mat och en trött kropp som längtade efter sängen.

Det kändes i kroppen även dagen efter. Musklerna var stela och jag stapplade upp ur sängen när klockan ringde i morse. Dessutom var det brännbollsdag. Mitt lag gick till final men fick stryk av det andra laget. Sedan fick vi lärare spela mot det vinnande laget. Vi förlorade som vanligt, men i år var poängskillnaden inte så stor som den brukar vara. Vi kämpade bra. Eftermiddagen ägnades åt läromedelsbeställningar, pedagogiska diskussioner och öppet hus för föräldrarna i år 6. De fick komma till skolan och titta på barnens nationella prov om de ville. Det var bara en förälder som kom.

När jag kom till skolan i morse, stod det två pallar med kartonger i biblioteket. Det var beställningen av mattematerial till matteprojektet som hade kommit. Nu måste jag packa upp allt och bocka av på följesedlarna, men det känns ju nästan som julafton.

1 kommentar:

  1. En härlig dag tycks det. Så fick jag ett ansikte på Ardberg också. Inte alls som jag föreställt mig. HA en bra helg!

    SvaraRadera