Resan till huvudstaden

 I fredags tog vi ledigt så att vi kunde åka iväg inte alltför sent på dagen. Ambjörn kom ut och tog hand om hunden. Sedan kunde vi ge oss av till huvudstaden. Vi åkte vid tolvtiden och var framme vid fem. Vi stannade till i Herrbeta. Förr var det en tradition att stanna där och fika. Det var på den tiden vi brukade åka till mc-mässan i Älvsjö. Nu stannade vi på rastplatsen och köpte kaffe på 7eleven.

Förutom bröllopet hade jag några önskemål för resan. Jag ville logga åtminstone en cache i varje nytt län vi passerade. I Herrbeta passade jag på att ta en cache några meter ifrån fikabordet. Därmed vad Östergötland bärgat. De andra är ju inte så intresserade av geocaching så jag får smyga in det momentet.

Vi hade bokat två rum på STF:s hotell och vandrarhem vid Fridhemsplan. Det låg väldigt bra strategiskt till och dessutom är det prisvärt. De andra hotellen på Kungsholmen var mycket dyrare. Det finns visserligen inte toalett och dusch på rummet, men det finn i korridoren. Rummen och sängarna är lika bra som vilket hotell som helst. En fördel till är att det finns ett gästkök där man kan laga mat. Frukost ingår inte i priset, men vi fixade egen frukost i gästköket med hjälp av 7eleven i närmsta korsning.

 När vi checkat in, gick vi ut och åt på en liten restaurang i närheten. Det var god mat, men priserna är höga i storstaden. Sedan gick vi en runda på Kungsholmen. Vi följde Norr Mälarstrand bort mot Stadshuset. Jag hittade två enkla skylt- och räckecacher längs vägen.

 Det började skymma, men många människor var ute och joggade, promenerade eller paddlade förbi på Riddarfjärden. Det är vackert vid vattnet när man ser över till öarna och stränderna på andra sidan.

 Det kanske är ovanligt högt vattenstånd i år. Annars får vi kanske börja oroa oss för att havsnivåerna stiger på grund av den globala uppvärmningen. Vi såg många träd som stod under vatten längs stranden.

 Här fanns också en earthcache, Postglacial landhöjning. Hittills höjer sig landet med några millimeter per år, men det kanske snart är slut med det. Earthcachen handlade just om detta fenomen att land höjer sig efter den stora glaciärens försvinnande. de andra cacherna loggade jag direkt i mobilen, men med denna var jag tvungen att först skicka in svar på frågorna till cacheägaren och få dem godkända innan jag kunde logga den. Jag fick godkänt idag.

 Vid Stadshuset finns finns också cacher. Jag valde att bara leta efter den traditionella, men trots att alla fyra letade så hittade vi den inte. Det började bli ganska mörkt och vi hade bara en ficklampa så vi gav upp.

 Utsikten var i alla fall vacker. Vi kände igen en del landmärken, som speglade sig i vattnet. I en stad blir det aldrig mörkt och aldrig tyst. Jag berättade för familjen att jag faktiskt varit på en mottagning i Stadshuset och minglat i Spegelsalen för drygt 30 år sedan. De blev imponerade.

 Vi gick runt hela Stadshuset innan vi vände tillbaka. I en alkov hittade vi ett monument över Birger Jarl. Det lär inte vara hans grav, men den var pampig och glänste i guld. På vägen tillbaka till hotellet passerade kyrkan där vigseln skulle vara nästa dag. Sen avslutade vi dagen och kojade.

 På lördagsmorgonen fixade vi frukosten och gav oss sedan ut på en ny strövtågsrunda. Den här gången gick vi längs den norra stranden på Kungsholmen vid Barnhemsviken och Klara sjö. Till slut hamnade vi vid Kungsholms kyrka igen. Maken och den äldste av sönerna stannade där på en bänk medan den yngste och jag gav oss av för att hitta slutgömman till Kungsklippan, en ganska enkel multicache i två steg. Det var sonen som hittade den när vi väl hamnat på rätt stig. Här kan man ju inte gena mellan stigarna. Där står det hus i vägen.

 Sedan delade vi på oss. Jag tyckte att de andra kunde gå tillbaka och fixa lite enkel lunch medan jag tog en lite cacherunda och loggade två typiska stadscacher. De var ju ändå inte intresserade. Så blev det. Jag promenerade på lite andra gator medan de tog raka vägen mot 7eleven och hotellet.

 Det finns en serie cacher placerade vid platser som förekommer i milleniumserien. Jag hittade några av dem. Den ena fanns vid polishuset. När jag sneddade över gården såg jag att de spärrat av sitt eget hus. Det såg nästan ut som om det hade hänt ett allvarligt brott inne på polishuset. Så var det ju inte, men det såg rätt roligt ut.

 Där cachen fanns stod tre personer och väntade på en taxi. Jag fick ställa mig där och vänta ut dem. i stan får man passa på när trafiken glesnar. Det är en ständig ström av människor. Gömman var en typisk stadsache, filmburk med magnet.

 Kungsholmen är ganska kuperad så det blev till att trava upp och ned för gatorna. jag hittade ytterligare en gömma vid en bridgeklubb innan de andra sms:ade att maten var klar. Man får vara nöjd med dem man hittar. Det fanns flera, men många av dem var mysteriecacher som krävde både tid och kunskap. Så jag skippade dem den här gången.

Efter lunch var det dags att duscha och byta om till bröllopet. Vi gick i god tid till kyrkan. Om själva bröllopet har jag ju berättat i mitt förra inlägg. Så det hoppar jag över nu. Det var trevligt men framåt småtimmarna blev vi trötta och återvände till hotellsängarna.

Nästa morgon efter frukosten var det dags att packa och checka ut från hotellet. Bilen hade stått i garaget sen vi kom. Nu fick den komma ut och köra oss norrut. Vi skulle ju till Märsta lite senare på eftermiddagen för att vara med på den eritreanska festen. Vi hade några timmar att slå ihjäl. jag föreslog att vi skulle åka till naturhistoriska riksmuseet. Det låg ju åt rätt håll. I de trakterna har jag varit åtskilliga gånger, både på museet och när jag varit på NTA-kurser på Kungliga Vetenskapsakademin. De andra gillade idén.

 Jaf räknade med att det skulle finnas åtminstone några cacher i närheten. Ser man på, det fanns ytterligare en earthcache precis utanför museibyggnaden. Det var ett stort block av rent järn som kom från Västra Grönland. Sådana cacher kan de andra följa med till. De är intressanta för alla.

 Vi är ju alla i familjen lite naturintersserade så Naturhistoriska passade oss bra. Jag hade förstås redan sett de flesta av de permanenta utställningarna. Vi tittade på en klimatutställning tillsammans.

 Det fanns en hel del spännande föremål. Det mesta hade vi redan hört talas om, men det är intressant att få det presenterat på ett annat sätt.

 Sedan fortsatte de andra till Liv i vatten medan yngste sonen och jag gick en liten cachingrunda i närheten. På vägen hittade vi ett ihåligt träd som man kunde gå in i. Annars var inte de båda gömmorna så speciella. Det började småregna och vi gick tillbaka till museet.  Sen fortsatte vi upp till Märsta. Vi tog reda på var festen skulle hållas. Eftersom vi var ute i god tid å+kte vi tillbaka till caféet vid stationen och tog en kopp kaffe. Det kunde ju dröja innan vi fick mat. Det visade sig stämma väl som jag redan berättat om. Vid stationen hittade jag en typisk stationscache. Det blev både den nordligaste och den östligaste jag hittills hittat.

 Efter festen körde vi hemåt längs E4:an. Det regnade och vägbanorna var blöta. Det stänkte upp en hel del vatten som försämrade sikten rejält. Men trafiken flöt på hela vägen.

 PÅ ena sidan av vägen var molnen kolsvarta, på den andra sidan sken solen och lyste upp molnen. Det var verkliga kontraster. Vi passerade Kista centrum med det stora glashuset som blänkte som guld bland de mörka skyarna runtomkring. Det var solen som lyste upp väggarna.

Vid Sillekrog strax norr om Nyköping stannade vi till för toabesök och en kopp kaffe. Det gäller ju att hålla sig vaken vid ratten. Där passade jag på att logga en cache i Södermanlands län också. Därmed var tre nya län adderade i statistiken. Vid Mjölby tankade vi och bytte förare. Sedan körde jag hela vägen hem och stannade bilen på gårdsplanen exakt vid midnatt.

Hunden välkomnade oss med glada skall. Det blev en liten nattlig runda med honom innan vi kojade. Jag var tvungen att stiga upp lite tidigare dagen efter. Så det var bara att ge sig. Nu när ett par dagar gått känner jag mig fortfarande lite trött. Sådana här resor med många upplevelser tar på krafterna. Det är tur att de kommer tillbaka även om det kan ta lite tid.

Tre bröllop i ett

Då var vi tillbaka i vardagen efter en intensiv och spännande helg i Stockholm. Anledningen till resan var ju vår fosterson Isaks bröllop. Han skulle äntligen gifta sig med sin Signe. Vi åkte upp redan på fredagen, men själva resan och det vi gjorde vid sidan av bröllopet får ett särskilt inlägg lite senare. Här tänker jag bara berätta om det fantastiska bröllopet tre i ett.

Det började med vigseln i Kungsholms kyrka. Det var en traditionell svensk kyrklig vigsel. Det var svenska sommarpsalmer och andra svenska sånger. Prästen höll det mesta på svenska, men berättade vad som skulle hända även på engelska.

Gästerna var verkligen internationella. Isaks släkt kommer från Eritrea. De flesta som var med bor i Sverige, men några hade anlänt från andra håll i världen. Tyvärr fick inte hans mamma visum så hon kunde inte komma. Det tycker jag är dåligt av Sverige, men de som utfärdar visa kanske tror att hon tänker stanna här. Det har hon inte gjort de gånger hon tidigare besökt vårt land. Så varför skulle hon vilja det nu. Hon har sina vänner och en del av släkten i Afrika. i Sverige skulle hon bara bli sittande själv i en lägenhet.

 Signes kommer från Lettland. Hennes släktingar hade anlänt till bröllopet. Dessutom har brudparet många vänner av olika nationaliteter. Så det var många språk som hördes.

Utanför kyrkan blev det gratulationer och fotografering. En el av mina bilder blev lite suddiga. Jag ville inte släpa runt på systemkameran hela tiden så ibland tog jag med mobilkameran och då blev det inte lika bra bilder.

 Från kyrkan promenerade vi ner till Rålambshovsparken. Pojkarna var med i kyrkan men sedan gick de till hotellet. Det var bara maken och jag som var inbjudna till middagen lite senare. I parken vardet champagne med lite tilltugg och några aktiviteter som brudparet skulle utföra. De fick skriva upp sina dåliga egenskaper på lappar. Sedan brändes de och slängdes i vattnet för att försvinna. Därefter fick de skriva lite positiva saker på varsin ballong, som skickades upp i luften.

 Det fanns en amfiteater i närheten. Där blev det fotografering av alla gäster tillsammans med brudparet. Först alla på samma bild, sedan i grupper. Jag hoppas kunna få tag på en bild när vi är med. När vi kom dit höll man på med karaoke på platsen. Det var det visst varje lördag. De ville att brudparet skulle sjunga, men det blev bara någon av gästerna.

 Sedan drog vi oss bort mot hotellet där middagen skulle gå av stapeln. Allt låg på gångavstånd på Kungsholmen. När brudparet anlände möttes de av en lettisk tradition. Mödrarna serverade dem bröd och salt. Eftersom Isaks mamma inte var med, var det en av hans äldre släktingar som representerade henne. Sedan blev det middag med otroligt god mat. Vi satt vid mindre bord. Vid vårt bord satt ett annat par där hon var en av dem som jobbade på det hem i Alvesta dit Isak kom när han och hans bror anlände till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Därifrån kom han till oss. Så vi kunde kallas oss Isaks svenska mammor. Det gjorde vi i vårt tal. varje bord fick utse någon som höll ett tal. Den femte gästen vid vårt bord visade sig vara en fransman som jobbat tillsammans med Signe. Han var pilot och Signe jobbar som flygvärdinna för ett privatflygbolag.

Efter maten började dansen som brudparet inledde. Sedan var det många som verkligen tog chansen att röra på sig och höll igång. Dans har aldrig varit min grej. Som tur var bjöd ingen upp mig.

 Man kan säga att programmet pläglades av lettiska traditioner. Vid midnatt var det dags för en av traditionerna. Det var inte alltid vi förstod så mycket av vad som hände. Även om det som sades översattes till engelska. Brudtärnorna var organisatörer. Signe fick på sig en hätta och ett förkläde. Isak fick en halmhatt. och ett stort rågbröd i handen. Nu skulle alla gäster ta en näve sädeskorn från en liten säck och lägga i Signes förkläde. Samtidigt skulle man viska goda råd till henne. Därefter skulle Isak bryta av en bit bröd och ge till gästen.

 Brudbuketten skulle förstås kastas över axeln och fångas av någon av de ogifta kvinnorna bland gästerna. Brudgummen fick lossa ett av brudens strumpeband och kasta över axeln så att någon av de ogifta männen kunde fånga det. Det handlade förstås om vem som skulle gifta sig härnäst.  Festen fortsatte till klockan 3, men efter kaffe och tårta vid tvåtiden var vi nöjda och drog oss tillbaka till hotellet.

 Dagen efter sov vi ganska länge, men sen måste vi checka ut från hotellet. Vi hittade på lite annat innan det var dags att åka till Märsta för att vara med om en eritreansk fest. Det hade vi sett fram emot länge. Festen skulle hållas i skolans matsal. Det regnade ordentligt när vi kom. Vi gick in och medan vi stod där och tittade ut på regnet kom det en liten tromb, en virvelvind som lyfte ett tak och förde iväg det en bit bort innan den fortsatte över skolgården bortåt skogsdungen. Det gick snabbt över, men sen kom mera regn, blixtar och dunder.

 Klockan 15 var det sagt i inbjudan, men då var det inte många som kom. Det var nog bara de svenska gästerna. Det droppade in några som fixat med maten, men det dröjde länge innan vi fick smaka. De lettiska gästerna kom väl efter en halvtimma, men eritreanerna dröjde ännu längre.

 Efter drygt två timmars väntan, fick vi blommor i händerna och gå ut för att ta emot brudparet. Det blev sång och dans när de anlände med bil.

 De var klädda i vackra eritreanska dräkter med mycket guldbroderier. Alla omringade dem och sjöng och klappade i händerna. Vi försökte hänga med i svängarna.

Hela följet fortsatte in i lokalen där sången och dansen fortsatte en bra stund. Sedan placerades blommorna i stora vaser och vi fick sätta oss vid borden igen.

 Brudparet med uppvaktande tärnor och marskalker fick sitta i speciella stolar, nästan som troner. Det var mycket blommor och traditionella föremål som vi inte förstod så mycket av.

  Sedan fick vi vänta ytterligare ett tag innan maten var klar. En del av oss har inte så stort tålamod. En av sönerna var väldigt irriterad och ville åka därifrån. Det fick bli en korv nere vid stationen. Han var helt enkelt för hungrig för att orka vänta så länge. Vi hade tänkt åka hem vid sextiden, men det var då maten serverades. Så vi fick stanna lite längre.

Brudföljet blev serverade i en stor gemensam korg. Det var traditionell eritreansk mat. Vi har ätit det förut hemma hos en av Isaks systrar. Det är stark mat men god.

 Sedan blev det äntligen vår tur att hämta mat i buffén. Det fanns mycket at välja på. jag tog lite av allt. Man vill ju inte missa något.

  I botten på tallriken ligger injera, som är som en syrlig pannkaka. Sedan fanns det många, många rätter med olika styrka. Det mörka är en sås med kött och kryddad med piri-piri. En annan stark sås innehöll kyckling och kokta ägg. Sedan fanns det många rätter med grönsaker och ost.

 Det var inte så starkt som jag trodde det skulle vara eller som jag kommer ihåg. Antingen hade de minskat på kryddmängden eller så har jag väl vant mig vid starkare kryddning. Det hettade rejält i munnen, men hettan försvann ganska snart.

 Festen fortsatte säkert ett bra tag till, men vi var tyvärr tvungna att dra oss hemåt Småland igen. Vi fick tacka för oss och anträda den fem timmar långa resan genom regn och rusk. Pojkarna var lediga nästa dag, men vi andra skulle iväg och jobba. Dessutom väntade hunden på att vi skulle komma hem. Jag hoppas vi kan få bilder och rapporter från de som stannade lite längre.

Det var i alla fall en rolig och spännande helg. Det är inte så ofta man får vara med på tre bröllop i ett, svenskt, lettiskt och eritreanskt. Det var en fantastisk upplevelse.

Taggigheter

Café Tisteln...

 Ikväll satt pojkarna och jag i soffan och tittade på Mitt i naturen, ett av våra favoritprogram genom åren. Det handlade om Australiens djurvärld, som ju är lite speciell. Vi fick se det annorlunda näbbdjuret och myrpiggsvinet. När jag sen tittade igenom dagens fotoskörd och hittade tistlarna, påminde de mig om myrpiggsvinen. Jag tänker också att en del människor är som tistlar eller myrpiggsvin. De har en massa taggar utåt. Det lätt att vi bara ser det taggiga och inte kommer bakom skalet där det kan finnas en mjuk och varm människa som vi inte ser. Egentligen är tistlarna vackra. Vi kanske inte älskar dem, men det gör nog småkrypen som kryllade på dem. För dem var det Café Tisteln med den goda maten.

... bara för småkryp

 Jag hittade tistlarna vid vägkanten när jag åkte hem från en begravning i Nya Hjälmsryds kyrka. Det var min ingifta moster som begravdes. Begravningar är alltid både sorgliga och glada. Sorgliga därför att en människa som man kände mer eller mindre väl har gått ur tiden. Glada därför att en begravningsgudstjänst alltid innehåller ett litet mått av hopp och en tacksamhet över den tid vi fått ha varandra. Dessutom får man kanske träffa släktingar och vänner som man inte ser så ofta. Det är också trevligt. Men den ena efter den andra lämnar oss. Nu är det bara min mor kvar i den generationen av vår närmsta släkt. Men så är tidens gång. Döden är en del av livet.

Gamla Hjälmsryds kyrka

 Efter minnesstunden i församlingshemmet skildes vi åt igen och åkte åt olika håll. jag tog vägen över Vrigstad och åkte fram till Gamla Hjälmsryds kyrka. Solen sken just då. Annars hade vädret växlat under dagen. Det var ömsom sol och ömsom regn. Vi fick lite regn på oss på kyrkogården tidigare. Nu kunde jag se mig om utan att bli blöt. Förra sommaren var vi här på studiebesök med klassen. Då var vi inne i kyrkan. Idag nöjde jag mig med att titta utanpå. Den egentliga anledningen till att stanna var att logga cachen som numera finns där. Den ingår i en serie cacher vid Njudungs gamla medeltidskyrkor. Jag hittade den enkelt, men frågan är om den skulle vara placerad där. Loggad blev den i alla fall. Det gäller att passa på när man har vägarna förbi.

Nydala kyrka

 I Nydala stannade jag också till en stund. Det var där jag hittade tistlarna. Kyrkan har jag ju besökt många gånger. På våren brukar det vara medeltidsdagar för alla fjärdeklassare i kommunen vid klosterruinen. Det är en trevlig upplevelsedag för alla. Det fanns några bilar på parkeringen och jag såg några besökare vid ruinen trots att det just hade regnat rejält. Men när jag parkerade syntes i regnbåge över murarna.

Mot Café Nydala

 Jag promenerade vägen bort mot Nydala café. Jag har aldrig besökt det fast många pratat om det. Det har inte blivit av. Det var vackert med de gamla byggnaderna. Det var inte bara kyrkan som hade ett torn. Över vägen fanns ett litet torn som reste sig över byggnaderna på båda sidor om vägen. Torn påminner mig också om taggar. Torn restes också förr för att försvara sig precis som myrpiggsvinet reser sina taggar till sitt försvar.

Det stora huset

 Från klosterruinen skymtar man herrgården mellan träden. Nu kom jag fram till den. Caféet är beläget i en av flygelbyggnaderna intill det stora huset. Caféet var öppet, men jag såg inga gäster och ingen personal heller. Jag var inte hungrig alls eftersom vi fått både en god buffé med mycket mat och sedan kaffe och hemlagad ostkaka till efterrätt. Men jag gick fram för att leta efter cachen som är gömd vid caféet. Den var inte särskilt svår att hitta. Den skymtade bland stenarna med lite mossa framför. Jag gömde den lite noggrannare då jag tyckte den låg alldeles för öppet.

Caféträdgården

 När jag gick tillbaka till bilen, kikade jag in i örtagården. Jag gillar sådana ställen med alla gamla örter från munkarnas tid. De växer i en inhägnad bakom murarna. Det fick mig att tänka på att vi människor kan resa murar mellan oss och andra människor. Men bakom murarna kan det finnas både det vackra, det nyttiga och det som doftar av himlen.

Örtagården

På parkeringen vid kyrkan rullade det just in en buss. Chauffören backade in den på parkeringen bakom alla bilar som stod bl a min egen. Den stod så nära att jag knappt kunde backa ut. Dessutom vällde resenärerna ut ur bussen med en präst i spetsen. Det var knappt de ville flytta på sig så att jag kunde köra ut. Det hade nog funnits bättre ställen att parkera bussen på, men då hade de fått gå några meter till.

Humlegården

Sedan fortsatte jag hemåt. I stan inhandlade jag en tårta. Vi har en del att fira, tänkte jag. Varför inte köpa en tårta? Maken har ju fyllt år och snart är det en av sönernas tur. Dessutom kan vi fira att han blivit klar med sin uppsats. Det är bara lite kvar att finputsa. Så det blev tårtkalas här hemma ikväll. Sönerna hade lagat mat och maken hade precis kommit hem från jobbet. Imorgon packar vi bilen och drar till huvudstaden. Det ska bli kul att gå på bröllop.