lördag 1 juni 2013

Fåglarna och jag


Nu doftar hela kullen som en parfymfabrik. Liljekonvaljerna är både många och stora i år. Det är en härlig syn att se marken täckt av blad och mellan dem skymtar man stänglarna med de vita klockorna.


Efter jobbet tog jag en promenad med hunden. Det var varmt tyckte både han och jag. Jag pustade ut efter ännu en arbetsvecka. Nöjd kunde jag konstatera att alla nationella prov var avklarade. Nu är det bara registreringen kvar och så betygen.


 Försommarblomstren har börjat komma vid vägkanterna och på ängarna. I gräsmattan växer svartkämpar och blåsugor. Vi är som vanligt sena med att klippa gräset.


Maken hade grillkväll med tonåringarna i missionskyrkan. I stället för att sitta hemma själv valde jag att ta en tur till Draven. Hunden fick vara hemma. Han är inte välkommen dit när fåglarna häckar. Jag åkte till parkeringen vid Hamragömslet och promenerade därifrån ner till sjön. Sista biten av stigen kantas av pilhäckar.


Vid gömslet kommer man nära vattnet. Det var varmt i luften och solen sken. Tidigare på dagen hade det varit kvavt. Men nu var det lite svalare och behagligare.


Vid Draven häckar många fåglar. Det fanns gott om gäss, både kanadagås och grågås. Skrattmåsar och knipor höll också till där. Jag hörde tofsvipan, storspoven och enkelbeckasinen.


I kanterna blommade vattenklövern. Jag såg inga orkideer. Enligt informationstavlan vid parkeringen ska det finnas ängsnycklar, men de kanske växer någon annanstans.


I diken blommade kabbelekorna för fullt. de är också väldigt stora i år, tycker jag. De lyser verkligen upp i dikena.


Vid Hamragömslet finns förstås en geocache. Förra gången jag var här ville GPS:en placera den en bit ut i vattnet. Det trodde jag inte på. Idag hittade jag gömman, när jag letat ett tag. Den var inte ute i det blöta. Sen gick jag tillbaka en bit och fortsatte längs stigen mot Holgers stuga.


Jag såg stugan på avstånd. Det var visst här som det första fågeltornet stod. När det invigdes på 60-talet var naturmannen Nils Linnman med. Honom kommer man ju ihåg från barndomens naturprogram på TV. Stugan uppfördes intill tornet. Den finns kvar, men inte tornet. Holger, som gett stugan dess namn, var handlare i Hamra.


På väg till stugan skrämde jag upp ett stort antal gäss som betade på ängarna runtomkring. Det var säkert flera hundra gäss som skränande flög iväg ut mot det öppna vattnet.


Jag kom fram till den lilla stugan och undersökte den. Här skulle också finnas en geocache. Även om jag anade var den skulle finnas så tog det ett tag innan jag hittade den. Den var välgömd. Jag ringde klokare för att fråga om jag var på rätt väg. Till slut kunde jag lägga fingrarna på burken och logga cachen. Efteråt satte jag mig en stund vid bordet och bara njöt av försommarkvällen. jag hade lite dricka och någon chokladbit att tugga på som belöning för de två fynden.


På ängarna runt stugan gick kreaturen och betade. De håller väl markerna öppna för gässen kan ju inte beta av allt. Hamra är en riktig idyll. Jag blev i alla fall inte jagade av ungdjur som en del andra besökare vid naturreservat. Jag läste om det i tidningen att en joggande dam hade blivit nersprungen av en flock ungdjur. Visst kan de vara närgångna och det gäller att ha koll på dem. Annars brukar det inte vara några problem. Om man går emot dem eller gör ett utfall brukar de backa tillbaka. De är bara nyfikna. Tjurar däremot vill jag inte gärna möta.


Från Holgers stuga kunde man se Hamragömslet. Man har fin utsikt och ser långt runt sjön. Jag satt kvar en stund och tittade på solnedgången.


Sedan gick jag tillbaka mot parkeringen. Det var torrt och fint på stigen. Det var bara fågelskiten man fick se upp med. Vid stugan var det lite blötare och det klafsade lite om kängorna när jag gick genom gräset.


På ängarna blommade smörblommorna och målade gula fläckar i gräset. Även om sommaren nyss börjat så går tiden fort. Snart är vi framme vid midsommar och plockar alla sommarblommorna till midsommarkransarna.




Vis stigen växte det gott om fräken. Här var det åkerfräken. Rävarumpor kallade vi dem när jag var liten. Visst liknar de rävarnas yviga svansar. Jag satte mig i bilen och körde hemåt.


När jag steg ur bilen på parkeringen hemmavid, upptäckte jag en annan röd liten stuga nere vid skogsbrynet. Det är ett jaktgömsle som jägarna byggt och satt dit för att kunna vakta på viltet. Det är väl vildsvinen de vill åt. Vid det här gömslet finns det ingen geocache. Inte än i alla fall.

1 kommentar:

  1. Besökte gömslet förra året. Misslyckades med hittadet av cache.Var väldigt fint vid sjön, vilket du ju visar med dina fina bilder.Visst är vi inne i en underbar naturtid. Har tagit en fin cykeltur här i Hd, precis onnam regnet kom. Hittade en cache vid gamla färjeterminalen men misslyckades med den andra gömman vi försökte oss på
    Inte så kul när det saknas hint. Borde vara obligatoriskt.Så fick jag gnälla lite idag oxå
    Ha det så bra. När passar det dej att åka med hit till huset vårt?AnnaLena

    SvaraRadera