måndag 7 juli 2014

Rekognosering i gränsbygd


Lördagen hade vi vikt åt motorcykelåkning. Redan när vi steg ut genom dörren vällde de varma vindarna mot oss. Det var en riktigt varm dag vi valt. Det går ju bra så länge man åker. Då fläktar det ganska skönt. Till och med fartvinden var riktigt varm den här dagen. Det jobbiga blir att kliva av. Med mc-stället på blir det rätt varmt att stå still.


Vi åkte västerut för att reka inför vår mc-träff första helgen i augusti. Det blev ganska många mil på sköna vägar i gränstrakterna mellan Småland, Västergötland och Halland. Efter ca 3 timmar på hojen, var vi framme vi vårt första rejäla stopp.


Lite glass säger man inte nej till en varm sommardag. Jag hade sett att det skulle vara ett glassevent för geocachare neråt Veddige. Det var en stor mjölkgård som inte bara levererade till Arla. De tillverkade egen glass också. Råvarorna var lokala och glassen var jättegod. Många goda smaker fanns det att välja bland.


Vi kom i ganska god tid så vi hann köpa vår glass innan anstormningen av geocachare kom. Vi satte oss vid ett av trädgårdsborden nära ingången så vi hade koll på alla. Maken var ju inte så intresserad av eventet. Han pratade motorcyklar med ett äldre par i stället.


Under tiden minglade jag med de andra geocacharna. Några kände jag igen sedan tidigare, men de flesta var nya bekantskaper. Eventsarrangören, Team Lindfors, i orange tröja pratade med alla. Paret i rött till höger är Berrasnobben och Togram från Fristad.


Jag kände också igen några från FB-grupperna. Det är alltid kul att få träffa nätbekanta i verkligheten också. Det kom till och med några från Norge, men de var nog i trakterna på semester. eventet skulle pågå ett par timmar, men efter ett litet tag och när jag signerat loggboken, åkte vi vidare. Vi hade mer på programmet.


Vårt andra stopp blev vid ett världsarv, Grimetons radiostation. Här stannade vi inte så länge. jag har varit här förut och loggat en cache med Katrin och Anna-Lena. Vi kollade mest in vad de hade att erbjuda besökarna. Sen fortsatte vi till en annan intressant plats.


I Falkenberg finns en motorbana, men det har funnits en äldre bana. Den kördes på vanliga vägar som spärrades av. Maken kände till den men undrade var den fanns nånstans. När vi spånade vägar hemma på kartan, föreslog jag att vi skulle kolla geocachingkartan. Det kanske fanns en geocache där. Mycket riktigt! I beskrivningen fanns en del information. Vi ville veta lite mera och googlade, men de enda träffar vi fick var geocachingrelaterade. Där ser man! Givetvis loggade jag burken vid Falkenbergs gamla motorbana.


Sedan var vi ganska hungriga så vi åkte in till centrum i Falkenberg och hittade ett matställe. Det blev Fish ´n Chips för mig och en schnitzel för maken. Sen åkte vi direkt hemåt över Torup mot Smålandsstenar. 14 km före Smålandsstenar tog resan slut.


Vi hade haft lite problem innan under dagen med bakdäcket. Luften pyste ut. Maken fick åka själv till en mack och fylla på medan jag väntade på en obemannad dito där vi tankat. Sen kunde vi köra vidare ett tag. men det pyste tydligen fortfarande så snart var det lika tomt. Då fick han åka iväg igen för att köpa lagning på sprejburk medan jag satt kvar vid gamla motorbanan och väntade. Därefter kunde vi fortsätta och kom en bra bit hemåt.


Det kändes rätt kasst att behöva stanna på Nissastigen med platt däck igen. Riktigt så kass som bilen var väl inte motorcykeln. Den hade ju det till och med skrivet på nummerplåten även om det var felstavat. Vi såg den nånstans tidigare på dagen.


Som tur är har vi räddande änglar som vi kan kontakta. Ambjörn svarade på vårt anrop, åkte ut till Rannäs och hämtade vår bil med släp och allt vi behövde för att lasta upp hojen och ta hem den. Under tiden väntade vi i en busskur på Nissastigen. Det var varmt och svettigt. Törstiga blev vi och vattnet tog slut i flaskorna.


Då stannar det en bil och en man frågar om vi behöver hjälp. Han hade själv varit hojåkare. Vi hade ju hjälp på väg till oss, men lite vatten hade varit trevligt. Han tog våra flaskor med sig och åkte för att hämta kallt gott vatten till oss. Ännu en ängeln på vägen.


Vi behövde inte vänta så länge som vi trodde. Plötsligt dök Ambjörn upp med vår bil och släp. Hojen kunde lastas upp och spännas fast. Sen åkte vi hem och lastade av den på gården. Det får bli ett nytt bakdäck och en ny blinkers för den gamla gick sönder när vi tappade hojen på parkeringsplatsen. Då var vi rätt trötta tror jag. Väl hemma blev det lite kvällsmat med te både för oss, Ambjörn och sonen, som varit hundvakt hela dagen.

Lite fler bilder från hojåkningen kan ni njuta av här i denna lilla teaser inför vår kommande mc-träff. När hojen är reparerad, ska vi ut på fler rekognoseringsrundor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar