onsdag 9 juli 2014

Värmebölja


Vi har tydligen kommit in i en riktig värmebölja. Det är varmt redan när man stiger upp på morgonen och svalnar inte förrän sent på natten, om ens då. Då går det åt många glas kall dricka.


Igår och idag har jag hållit på med mina gömmor som skulle ut. Det blev flera turer ut i skogarna för jag orkade inte få ut alla på måndagen som jag tänkt. När bilen visade på 32 grader gav jag upp och åkte hem för att svalka av mig med en sval dusch. Sen satt jag vid datorn och skickade in de gömmor som var klara för granskning.


Framåt kvällen var det lite svalare när jag bjöd Katrin och Fredrik på fika i Apladalen. Vi måste ju fira att Katrin lyckades komma upp i 3000 loggade cacher innan årsdagen av hennes första fynd. Den dagen var just igår.


På vägen till kaffestugan hittade jag kantareller i Apladalen. Jag tog en våffla och kaffe. Det var riktigt gott. Sen åkte jag hem till mina gömmor och konversationen med reviewern via nätet.


Jag vill inte visa för mycket eller berätta så att jag avslöjar gömmornas läge. Men jag har gått en hel del i skogen de senaste dagarna och sett många vackra platser. jag hoppas de som ska leta upp mina gömmor också kommer att uppskatta dem.

 

I morse steg jag upp lite tidigare än vanligt. Det var varmt redan då. Maken, hunden och jag gav oss ut i skogen för att sätta ut de sista burkarna. Maken ville följa med och se några av platserna jag berättat om. Hunden vill alltid med.


Sen stannade vi i blåbärsskogen och plockade några liter blåbär. Det fanns ganska gott om det, inte överallt men här och där.


Blåbären har precis börjat mogna. Så jag hoppas vi kan plocka ännu mer och frysa in. et är gott att ha i frysen till vintern.


När vi kom hem, rensade maken blåbären och jag rensade kantarellerna. Sen blev det ett nytt pass vid datorn. För en stund sedan fick jag alla mina gömmor godkända av reviewern. Det kändes bra efter allt jobb jag har lagt ner på dem.


Ibland är det inte bara värmen som är tung. Ibland blir livet tungt. Solen går fort i moln. De senaste dagarna har vi fått flera tråkiga besked. Det är vänner som drabbats av sorg och av sjukdom. När vänner drabbas, blir vi också berörda. Vår himmel blir också molnig.


I söndags var det min tur att predika i kyrkan. Egentligen hade jag funderat på ett annat ämne, men för lite drygt en vecka sedan läste jag kyrkoårets texter för söndagen och såg att temat var "Förlorad och återfunnen".Jag kände genast det var rätt att tala över det ämnet. Så jag förberedde min predikan utifrån liknelsen om den förlorade sonen.

När jag kom till kyrkan i söndags, fick jag veta att några medlemmar i vår församling drabbats av sorg helt hastigt. Först kändes det svårt att hålla den predikan jag förberett eftersom jag skulle tala om förluster i livet. Men sen tänkte jag att det kanske fanns en anledning till att jag skulle byta ämne. Dessutom var det ju dagens text. Då kändes det lite lättare. Men sorg och ledsamheter fördunklar vårt liv även om solen strålar från klarblå himmel därute. Det kan kännas kallt inombords trots värmebölja utomhus.

För er som vill ta del av min predikan så finns det en länk här:

Predikan: Förlorad och återfunnen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar