Det har varit tyst länge nu på bloggen och det har sina orsaker. Tanten har varit trött. Hela påskhelgen gick i trötthetens tecken och tanten orkade mindre och mindre. Familjen fick rycka in och hjälpa till med nästan allt. Det var roligt att alla var hemma men tråkigt att inte orka umgås mer aktivt. Inte orkade jag gå ut heller trots att solen tittade fram.
Kalmarsonen gav sig av till Falun på måndagsmorgonen. Där ska han göra praktik på ett labb i tre veckor. Katrin och Fredrik kom förbi och hälsade på men jag orkade inte prata så mycket. De skulle ut en runda med Zack och försöka logga 1000sjöars nya gömma vid Slättö sand. Jag såg när den kom, men jag hade ingen ork att ut och jaga.
I tisdags morse skulle jag in till vårdcentralen för att ta prover. Anna-Lena "Bobby" ställde upp och skjutsade mig. Hon hade jobbat på sjukhuset hela helgen och var ledig på förmiddagen. Maken fick en fråga från henne om han ville ha hjälp med något. Hon brukar ibland hjälpa till med veden eller gräsklippning. Den här gången blev hon chaufför. Underbart med hjälpsamma människor!
På onsdagen skulle jag in till läkaren igen. Maken följde med till sjukhuset. Min vanliga läkare var inte här denna veckan så jag träffade en annan. Hon var bekymrad över ett av provsvaren som tydde på att jag hade en infektion i kroppen. Därför ville hon lägga in mig. Det var oväntat men förståeligt med tanke på hur trött jag varit. Maken fick lämna mig och åka till jobbet. Han och sonen kom in med lite grejer senare på kvällen.
Frågan var vad som orsakade de förhöjda värdena. Nu började man leta och undersöka. Massor av nya prover togs. Frågor ställdes kors och tvärs. Det kändes nästan som om jag hamnat i ett avsnitt av Dr House fast inte lika dramatiskt som på tv. Jag fick lunch på hematologmottagningen och sen transporterades jag och min säng upp till medicinavdelning A där jag skulle skrivas in. Jag hann knappt landa på rummet innan jag blev hämtad ner till röntgen av lungorna. Det tog inte många minuter och sen var jag tillbaka på våning 6 igen. Sen slumrade jag mest hela dagen. De kom och kollade till mig då och då men jag hade ingen feber. Det mesta var helt okej. För att häva infektionen så sattes antibiotika in intravenöst.
Idag mår jag lite bättre. Värdena har förbättrats. Infektionsläkaren var här och berättade det. Han sa också att det syntes lite skuggor på röntgenbilderna så det var lunginflammation som orsakade det hela. Som en av sköterskorna sa, så har jag flera saker som kan göra mig trött. Först har jag min grundsjukdom, sen har jag värken och även smärtlindringen som kan göra mig trött. Nu blev det ytterligare en sak.
Vid ronden träffade jag tre läkare bl a min gamla elev Sofia som nu jobbar här. De sa att jag får stanna här några dagar och sen får jag nog fortsätta med penicillin ett tag till. Den första kuren med cellgifter är avklarad, men jag kan inte börja med den andra förrän infektionen är hävd.
Efter den svarta pärlan kommer en tystnadspärla. Det blev en väldigt lång tystnad, som jag hoppas snart ska avbrytas för den vita uppståndelsepärlan. Ibland behöver man stanna upp och lyssna på tystnaden innan man kan gå vidare. Just nu behöver jag mest vila så jag får berätta mera imorgon. Det är dags att släcka lampan och be aftonbönen. God natt! och Sov gott!
Sov gott! Roligt att träffa dej idag, och se att du var betydligt piggare än vad jag förväntat mig.
SvaraRadera