torsdag 30 april 2009

Hurra för våren! (och de andra årstiderna)


För en stund sedan kom jag hem från valborgsmässofirandet i hembygdsparken. Det var ingen stor brasa och ingen stor samling människor. Medelåldern var ganska hög. De flesta av de yngre forshedaborna var nog på cirkusföreställningen som av tradition går av stapeln samma dag.


Jag brukar inte vara med och sjunga i kören, men i år blev jag övertalad. Forsheda samlade körer skulle sjunga in våren. Vi har ingen permanent kör i Missionskyrkan, men kan utan vidare få ihop ett gäng som sjunger riktigt bra för att öva så lite. Kyrkokören och ytterligare en kör som kallas Tongångarna övar däremot regelbundet. Jag kunde inte vara med på de båda övningstillfällena. Det första visste jag inte om och vid det andra hade jag gäster hemma hos mig. Det är tur att man har en hel del erfarenhet av körsång och även av de traditionella vårsångerna. Lite enklare blir det också om man är van vid att läsa noter och sjunga rakt av. Det fick jag lära mig för längesen när jag sjöng i Jönköpings kammarkör.
Vi hade i alla fall ett "genrep" på ett av ortens äldreboende. Sedan var det dags att ta ton i hembygdsparken. Brasan tändes och kören klev upp på den nybyggda scenen. "Vintern ra..." gick väl bra. Därefter talade det nya kommunalrådet i Värnamo och vi hurrade för våren. Så fick kören ta vid igen och sjunga flera vårsånger. Det gick hyfsat med de flesta vårsångerna ända till den sista sången på repertoaren. "Sköna maj" skulle avsluta konserten. På något sätt lyckades vi hamna snett. Trots att vi kämpade tappert började alla i kören skratta åt den egna falsksången. Publiken drog väl på smilbanden, men gapskrattade i alla fall inte. Det var ju hänsynsfullt. Vi började om. Samma sak igen. Alla började skratta på samma ställe. Tredje gången gillt. Vi kämpade oss igenom hela sången ända till "Välkommen sköna maj! Välkommen sköna maj!" Äntligen tog vi oss igenom. Det här valborgsfirandet lär vi inte glömma.
Efteråt kunde man köpa korv med bröd, men vi åkte hem. Jag hade gjort en smarrig kycklingröra att avnjutas med bakad potatis. Lite festligt kan man väl ha på valborgsmässoafton.
Den här dagen brukar väl talen ofta handla om naturen och våra underbara årstider. Visst är det fantastiskt med fyra årstiden. När vi tröttat på en årstid, kommer nästa. Alla har sin favoritårstid, men jag gillar allihopa. Varje årstid har sina fördelar. På våren älskar jag den skira grönskan och allt som gror och växer. Våren spritter av liv. Sommaren är skön på sitt sätt med ledighet, sol och bad. Egentligen är jag ingen stor badfantast. Jag gillar inte havsbad. Saltet kliar. Men en insjö eller en å och en kanot säger jag inte nej till. Sen kommer hösten med både regniga och klara dagar. Hösten är praktfull med sina färgkaskader. Man kan börja bona in sig igen med en stor mugg te och en trevlig bok. När vintern och snön kommer, känns det ibland som en befrielse från regn och rusk. Dagarna med rimfrost eller sol över snöklädda marker är oerhört vackra. Ja, "allt har sin tid", som det står i Predikaren. Jag tror inte att jag skulle kunna bo där det inte finns mer än en årstid. Inte ens två, regntid och torrtid, räcker för mig. Fyra ska det vara.
"Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut." (Pred 3:11) Jag tror att vi njuter så av naturen och årstidernas växlingar därför att vi anar ett sammanhang där vi hör hemma. Vi anar, men förstår inte helt. Det finns fortfarande utrymme för förundran. Den dagen vi inte kan förundras är det nog ute med oss. När vi slutar förundras över något, tappar vi respekten för det och då är exploatering och hänsynlöst utnyttjande nära till hands. Så länge vi förundras, kan vi förvalta vårt skapelsearv med omtanke och hänsyn. Därför behöver vi inte kunna förklara allt. Vi behöver mysteriet.
Foto: Inga M Johansson

2 kommentarer:

  1. Det var ett antal år sedan jag var med och sjöng i valborgsmässokören nu. Det har blivit av och till - och nu könns det som om det skulle vara kul att sjunga i kör igen. Men man är ju lite ringrostig- och det skulle mycket väl kunna bi falskt.....Skulle varit kul att höra er... det är så skönt när saker inte är så perfekta.
    Hade i allafall altstämman på Vintern rasat ut i huvudet, pecis innna jag somnade. Konstigt hur hjärnan fungerar - men jag hade säkert hört sången på radio tidigare under kvällen.
    Nu ska jag gå ut och så, det är ingen stor odöingslott vi har, men lite sallad och morötter är ju alltid gott att få. Och lite snittblommor. Ha en bra dag! Anna-lena

    SvaraRadera
  2. Jag sjunger också i kör, efter ett litet uppehåll är jag tillbaka i kören igen. Vi har fått en ny kantor och körledare, hon är en helt ortolig människa och kantor. Det har blivit en ökning av körmedlemmar som inte ens kunde drömma om.

    Igår gjorde vi som ni, genrep på äldreboendet och "riktiga" framträdandet i hembygdsparken i Broaryd. Allt gick bra i det underbara vädret. Man kan ju inte vara annat än glad, dels av vädret och sedan av körledaren man ser framför sig.
    Efter det åkte vi hem till några goda vänner för gemensam måltid och trevligt umgänge.

    Idag har det inte blivit gjort så mycket, mestr njutit av dagen iform av promenad och soldyrkande.
    Få se om det blir en mc-tur innan vi bastar och badar i sjön.

    Ha det fortsatt gott/ Bodil

    SvaraRadera