onsdag 8 december 2010

Vägröjaren

Sommarens blommor har ersatts av isblommorna.
I morse klagade jag på att det var svårt att ta sig upp på Torskingevägen från vår lilla grusväg. Egentligen var det väl inte något riktigt klagande, bara ett konstaterande att så var det. Men ni vet hur män kan ta det. När jag kom hem var det plogat och fint. Det var inga problem att ta sig hem, helt annat än den sliriga väg jag körde på i morse. Vår lilla parkeringsplats var också skottad.

Vägröjaren
Lite senare ikväll ville hunden förstås ut på den vanliga kvällsrundan. Jag klädde på mig varma kläder och pannlampan, suckade lite över att behöva pulsa fram genom snödrivorna på stigen över kullen, men orkade inte kränga på mig termobrallorna för det korta rundan. Tänkte att det går ju borsta av snön från byxorna efteråt. Nu behövde jag inte det. Vägröjaren hade varit framme även här. Hela stigen var plogad ner till barmarken i traktorbredd. Vi kunde gå hela rundan utan att få snö annat än under kängorna. Det tackar vi maken för. Han hade väl tänkt att nu skulle få så att vi teg.

Istapparna är många och långa i år.
En av söndagarna i Advent handlar om Vägröjaren. Då läser vi texter om Johannes Döparen och sjunger "Bered en väg för Herran". Det är nu till helgen, den tredje söndagen i Advent. Johannes banade väg för Jesus. Men när Jesus sedan trädde fram, steg han tillbaka. Då hade han gjort sitt. Det behövs vägröjare även idag, inte bara på våra vägar utan också i våra liv. När vi lyckas med något, har det oftast funnits någon där tidigare som röjt vägen för oss. Ibland måste vi spåra själva, men för det mesta har vägröjarna varit framme före oss. Ibland är det vi som får vara vägröjarna för andra.

Kreativa personer har många idéer och ser ofta möjligheter där andra bara ser hinder. Därför får de också bana väg. Sedan kan andra följa efter och utveckla idéerna. Jag har nog alltid hört till möjlighetstänkarna. Det är sällan jag tycker att något är omöjligt. Ett ord som jag lärt mig den här året och gillar skarpt är ordet "möjlighetisera". Det finns alltid en lösning bara man är öppen för olika möjligheter och inte låser in sig i ett hörn.

2 kommentarer:

  1. Ja, det är tur att någon röjer på vägarna. Annars skulle de vara tungt att gå. Märkte det när jag gjorde egen väg en bit i skogen igår. Hoppas att skolinspektionen blir lite vägröjare för oss också... för tokigheter som vi inte riktigt fått lov att tycka.
    Möjlighetisera ... tes, det kan man med det mesta.... Sen är det ju så att det finns snabbväxande snårskogar över vägarna också. Då blir det besvärligt och man ger lätt upp för att slippa riva sig sårig.

    SvaraRadera
  2. Möjlighetisera...mmm...det var ett härligt ord. Läste förresten någonstans häromdagen att pessimisten är den som inte öppnar när möjlighet knackar på...Det är sant, och om du ser möjligheter hela tiden är du en sann optimist.
    Vägröjare behöver vi nog alla vara lite ibland...även om det är smidigare att gå på röjd väg.

    hoppas att hostan är helt borta nu =)

    SvaraRadera