Fångstnät för virriga tankar

Så kom han med tåget ikväll. Äldste sonen är tillbaka om än bara för några dagar. Det är i alla fall roligt att ha honom hemma. Han åker på tisdag igen så egentligen är det bara imorgon som jag kan rå om honom. Men det passar ju bra eftersom det är hans födelsedag imorgon, 24 år blir han. Det får vi fira på något sätt.

På tisdag ska jag åka till Stockholm på kurs. Vi åker tåg och ger oss av riktigt tidigt. Ändå brukar vi komma en kvart för sent, men det finns ingen tidigare tågförbindelse. Jag ska till KVA, Kungliga Vetenskapsakademin. Det låter väl nåt det. Jag har varit där några gånger tidigare på utbildningsdagar i NTA, Naturvetenskap och Teknik för Alla. Då har det handlat om NO och teknik. Den här gången ska vi lära oss att använda den första temalådan i matematik. Det ska bli spännande. Den heter Mönster och algebra. Den här kursen ingår inte i vårt projekt, men den passar väl bra ändå i tiden. Vi är där hela dagen och kommer hem sent. Då har nog sonen redan åkt tillbaka till Malmö och uppsatsskrivandet. Han är färdig med sina laborationer och ska ägna september åt att skriva sin masteruppsats.

Den yngste sonen har varit på plats drygt en vecka och imorgon börjar det på allvar för honom. När jag pratade med honom ikväll verkade det som att de har det bra och har utforskat Karlskrona.

Det är så vackert i skogen på morgonen nu när hösten närmar sig. Vi tog vår skogsrunda och kameran fick följa med. Det är fullt av daggiga spindelnät som glimmar i solskenet. Lingonen lyser röda och ljungen breder ut sina rosalila mattor. Det är inte alla spindlar som väver så vackra nät som det på bilden. En del verkar bara ha sprungit kors och tvärs med sin tråd utan att ha någon plan. Ändå funkar de nog som fångstredskap. Jag såg en och annan spindel som satt och väntade på att någon insekt skulle fastna.

Det är inte bara insekter som lätt kan fastna. Vi fastnar också lätt i gamla vanor. Det är enklast att göra som man gjorde förra gången. Vanans hjulspår är djupa och svåra att ta sig ur ibland. Så är det  i skolan också. Man kör samma planering år efter år, klass efter klass. Jag hör nog inte till dem som gör så särskilt ofta för jag gillar omväxling. Jag tycker att planerandet och funderandet på hur man ska lägga upp arbetet är en rolig del av mitt arbete. Allra roligast är det när man kommer på ett nytt sätt att tackla ett gammalt arbetsområde. Men ibland blir det inte någon ordning bland tankarna och då kan det vara bra att ha något gammalt att falla tillbaka på. Då önskar man att man hade ett fångstnät att fånga in sina irrrande tankar med.

Den här veckan är jag i skolan bara varannan dag. På tisdag har jag redan berättat att jag ska till Stockholm. På torsdag ska jag också ut och resa. Då åker vi ett gäng lärare på studiebesök till NCM i Göteborg. Det däremot ingår i vårt matteprojekt.

Guldkant på molnen

Växlande molnighet och lokala regnskurar kan man ofta höra om i väderprognoserna. Idag har det verkligen stämt. Det finns inget så ombytligt som vädret just nu. Ena minuten skiner solen. I nästa sekund öppnar sig himlen och vräker ner ännu mer regn. Det har ju redan kommit mer än det brukar även om augusti är en av årets nederbördsrikaste månader. Det är mycket vatten ute i markerna och alla små och stora vattendrag har stigit. Men även molnen har sina guldkanter när solen skiner på dem.

Min dator är fortfarande inget guldkantat föremål. Jag kan visserligen komma in i den nu, men delar av tangentbordet fungerar inte. Man kan väl hjälpligt böka sig runt bland filer och appar om man plockar fram tangentbordet på skärmen, men det är ingen höjdare. Nästa åtgärd blir att försöka hitta ett externt tangentbord som fungerar och koppla till det. En tröst är att jag i alla fall kan komma åt mina filer och alla bilder som jag inte hade gjort någon backup på.

Dagens guldkant var ändå telefonsamtalet från äldste sonen som meddelade att han kommer hem imorgon kväll. Det är roligt när de kommer hem. På måndag får vi fira. Då fyller han 24 år.

Tidigare idag fick jag ett meddelande från en av mina amerikanska vänner på Facebook. Det stod bara GBU. Det var en ny förkortning jag inte sett förut, men jag tolkar den som "God bless you". Skickar den
vidare till alla er som hittat hit, GBU.

Leva i en bubbla

Morgondimma

Tiden går och nu är första skolveckan slut. Vi har kommit gång med lektionerna i de olika ämnena. De flesta är glada och vill gärna jobba. Men alla behöver vi ta helg nu. Fredagen är min "vaktdag". Då vaktar jag först vid maten. Därefter har jag rastvakt och sedan min egen rast plus en lektion. dagen avslutas med att vara bussvakt. Det är förstås eleverna jag vaktar och inte bussarna. Idag var det en liten sexårig flicka som skulle åka buss hem för första gången. Lite orolig var hon, men det gick bra. Jag lovade ju att jag skulle stanna tills alla bussar hade varit där.

Efter skolan åkte jag hem och gick hundrundan tillsammans med Takko som varit ensam hemma hela dagen. Gissa om han var glad när jag kom. Maken var nämligen på trämässan i Jönköping tillsammans med svågern. Sedan fick lämna hnden hemma själv en stund medan jag åkte till stan för att hämta ut min medicin. Igår var jag äntligen hos doktorn som kollade mitt värkande knä. Som jag trodde var det förmodligen förslitningar i knäleden och lite inflammerat. Så nu ska jag äta en kur med inflammationshämmande tabletter. Jag hoppas att det hjälper. Annars kan man ju befara att värken blir bestående och successivt ökar ju äldre och skröpligare man blir. Men då tar man ju ut eländet i förskott och det ligger inte riktigt i min natur. Jag är i grunden en positiv person som hellre letar lösningar än problem. Som det stod i ett inspirationsbrev som jag fick igår: Jag vill inte leva i problemet utan i lösningen. 

Väl i stan kom jag på att det är Värnamodagarna den här veckan. Hela stan var full av mattält och olika attraktioner. Jag strosade runt ett tag och köpte väl en och annan sak också t ex ett par jeans som jag tyckte att jag behövde nu när hösten närmar sig. Det var mycket folk på stan. Jag brukar inte åka till stan när det är långlördag eller marknad. Det tillhör inte mina favoritsysselsättningar att trängas med andra om utrymmet. Det verkar finnas tillräckligt många andra som gör det.

Livet leker i en bubbla?

I Åbroparken tittade jag på när några barn rullade runt i en stor plaskbassäng inuti jättestora plastbollar. Det såg roligt ut men inte helt enkelt att röra sig i bubblan. Det finns många som lever livet i en bubbla, en del därför att de skyddas och omhuldas av sin omgivning, andra för att de själva valt att stänga in sig i en bubbla. Men en dag spricker bubblan. Puppan brister och man måste vara redo för det verkliga livet med både medgång och motgång, sorg och glädje. En del bygger luftslott eller skapar bubblor som inte håller i längden utan spricker som såpbubblor. De är roliga så länge de varar. Men varaktigheten är inte så stor. Barnen som lekte inuti de där bubblorna behöver få med sig kunskap och erfarenheter som håller livet ut. Skolan, eller familjen för den delen, får inte bli en bubbla som utestänger dem från verkligheten utan en plats där de kan utveckla sig själva till självständiga, ansvarstagande människor med kärlek till livet och sina medmänniskor.  Det måste vi vuxna alltid tänka på, särskilt vi föräldrar och vi som jobbar i skolans värld.

Det finns många andra saker som kan stänga in oss i bubblor. Religionen kan också göra det. Om vi bara umgås med människor som tror som vi, är det lätt att hamna i bubbla. Då kan steget inte vara så långt till att bli en sekt. Alla sekter är bubblor som stänger in de egna och utestänger andra. Det var inte så Gud tänkte om församlingen. Den ska vara en "öppen mötesplats för människor i vår omgivning", som det står i en av punkterna i vår församlings vision. De andra punkterna är att vi vill vara en glädjefull gemenskap för alla åldrrar och en församling med Jesus i centrum. Om vi kan leva upp till de te punkterna i vår vision, tror jag inte vi blir någon bubbla.

Höstanemoner man blir avundsjuk på

I stadens parker finns det många vackra planteringar. Dagen till ära hade de omgärdats med "kravallstaket". Det var väl parkförvaltningen som skyddade sina domäner från alla leksugna besökare. Jag tror det var rätt tänkt även om det inte såg så vackert ut. Man vill ju kunna njuta av rabatternas blommor även efter att värnamodagarna är över. Staden känner sina löss. Jag gick i alla fall förbi en rabatt som jag blev riktigt grön av avund för. Där trängdes höstanemonerna som blommade underbart. Jag planterade några för 2-3 år sedan, men inte ser min rabatt ut på det viset. Det är bara att konstatera att proffsen kan sin sak.

När jag lastat in alla kassarna i bilen och skulle sätta mig bakom ratten och köra hem, fick jag ett SMS från maken. Han undrade om jag var på väg hem för han hade glömt husnyckeln och var utelåst. Vilken tur att jag kunde svara att jag var på väg hemåt till honom och hunden.

Dagens guldkant måste vara beskedet att en kompis tills oss fixat min dator som lade av för några veckor sedan. Jag kunde inte ens komma in i den. Ikväll fick jag veta att han lyckats få igång den. Underbart, Ambjörn! Du är bäst! Nu slipper jag släpa skoldatorn fram och tillbaka varje dag.

Zooliv

Mjuka skinn från exotiska djur

Det blev äntligen dags för makens upplevelsedag, den han fick i födelsedagspresent. Dags att avslöja vad det var. Han fick en dag som djurskötare på Borås djurpark. De kallar det för Zooliv. Både barn och vuxna kan vara med. För vuxna kostar det 975 kr, för barn lite mindre. Jag tror maken sett fram emot den här dagen. Han var i alla fall nöjd efteråt.

Girafferna på savannen

Vi åkte hemifrån vid halvåttatiden för han skulle infinna sig vid huvudentren klockan nio. Jag tänkte gå på stan under tiden som han matade djuren, men eftersom inget öppnade förrän tidigast tio så fick jag vara med på den inledande lektionen. Vi fick veta mer om djurparken och dess grundare. Vi fick känna på skinn från olika djur och titta på skelett och bajs från noshörning och elefant. Efter lektionen, som varade en timme, var det dags för de fem deltagarna att börja jobba. Det var två barn och tre vuxna förutom djurskötaren som var arbetsledare.

Elefanterna marscherar

Jag lämnade gänget och åkte inåt stan. Tyvärr öppnade inte affärerna förrän klockan elva i stället för tio. Så jag fick ta en kopp kaffe på McDonalds för det var det enda stället som var öppet. Sedan gick jag runt i en del affärer och köpte några småsaker. Vid ettiden åkte jag tillbaka till djurparken. Jag fick betala vanlig entre och strosa runt med alla de andra besökarna. Många barnfamiljer hade hittat dit.

Savannen var sig lik, lika fantastisk som jag kom ihåg den. Parken öppnade 1962. Jag måste ha varit där med mina föräldrar och syskon något av de första åren. Sedan var vi där för drygt 20 år sedan när äldste sonen var liten och den yngste inte fanns. Nu var det lunchtid och jag var hungrig. Därför begav jag mig till savannrestaurangen. Där stötte jag på djurskötargänget som också hade lunchrast. Passade ju bra att äta tillsammans med dem.

Sebramangusterna gillar maskar och ägg

Sedan fortsatte de med matningen. Nu var det sebramangusterna som skulle få maskar och ägg. Sedan fortsatte gänget åt sitt håll och jag åt mitt. De skulle bland annat mata elefanterna med äpplen. Jag fortsatte min promenad förbi tigrar och lejon upp till den nya björnparken.

Brunbjörnen ville nog helst sova

Det fanns mycket att se och många bilder blev det. Jag kanske gör en liten film senare när jag hinner. Pingvinerna och aporna är roliga. Sälarna var lata och lodjuren hade gömt sig. Medan jag väntade på att djurskötaren skulle bli klar köpte jag en kopp kaffe och en kladdkaka med mjukglass. Det var mums. Jag satt utanför gårdscaféet och läste en bok ända tills det började droppa från himlen. Då drog jag mig neråt entrén. Det blev inte så mycket av regnet, men jag fick vänta en bra stund innan han kom.

Nöjda och glada kunde vi styra hemåt igen. Vi var väl hemma vid sjutiden och möttes av en överlycklig hund. Det är inte roligt att vara ensam hemma hela dagen även om svärfar kommer och tar honom med på en liten promenad. Kvällspromenaden var vi tvungna att ta i alla fall. Det hade nog regnat en hel del hemma för det fanns stora vattenpölar på vägen.

Imorgon kommer eleverna. Det blir roligt att träffa dem igen. Första dagen har vi mentorstid på förmiddagen och uteaktiviteter på eftermiddagen. Vi ska gå till hembygdsparken och ha samarbetsövningar i tvärgrupper på olika stationer. En liten fika brukar vi också hinna med.

Dagens guldkant var egentligen hela dagen. Det var skönt att bara strosa runt i egen takt. Sen är det alltid roligt att studera djuren. De likar oss på så många sätt eller om det är vi som liknar dem.

Flygfärdiga

En dag blir ungarna flygfärdiga och lämnar boet. Föräldrarna sitter där själva kvar och undrar vart tiden tagit vägen. Nyss var de bara småttingar. Nu reser de iväg och en ny fas i livet startar både för dem och för föräldrarna. Den första dagen på den nya fasen var idag.

Igår körde maken yngste sonen till Karlskrona. Han flyttade in i lägenheten som han ska dela med två kompisar. Alla tre ska börja på Blekinge Tekniska Högskola och beräknas studera där i sex år. Det känns som en hel evighet nu, men vi vet ju hur snabbt tiden rinner iväg. För fem år sedan var det äldste sonen som gav sig iväg till en lägenhet i Malmö och studier i Lund. Nu håller han på med sitt examensarbete och snart är han klar med sina studier. Han har lovat att komma hem lite i slutet av månaden i alla fall.

Tankar är som barn. Man måste vårda dem ett tag innan de är flygfärdiga. Innan man sjösätter ett temaarbete eller projekt måste tankarna få mogna. Men även när de är flygfärdiga så går de sina egna vägar ibland in på nya spår. Det ät det som är så spännande med livet. Det är ofta oförutsägbart.

Det blir onekligen en hel del förändringar i våra liv från och med idag. Det kanske är tur att vardagen har börjat igen. På måndag blir allt som vanligt för mig. Då kommer eleverna tillbaka och veckorna kommer att rulla på med lektioner och konferenser och alla hundratals uppgifter som vi lärare förväntas utföra.

Jag jobbar fortfarande på mellanstadiet och har lektioner i alla tre klasserna från fyran till sexan. I år blir det mer engelska och mindre NO, men matte har jag lika mycket. Dessutom ska jag vara projektledare för vårt matteprojekt på 10%. Vi har börjat komma igång. Om några veckor ska vi åka på studiebesök till NCM i Göteborg och besöka deras matteverkstad. På tisdag startar vi vår litteraturstudiecirkel med att diskutera första kapitlet i boken Baskunskaper i matematik. Det känns spännande och kul att projektet har kommit igång. Jag har skapat en blogg för projektet, Hanahöjmatte, där alla som är intresserade kan följa vårt arbete.

Det här läsåret blir det engelska i två klasser. I sexan fortsätter vi vår World Tour. Redan på onsdag ska vi ge oss av till RSA. Fyran har jag inte haft i engelska förut. Vi ska jobba med temat Me and my world. Jg har skapat en blogg för dem också. Idag satt jag och lekte lite med datorn och gjorde en liten introduktonsfilm till temat på Xtranormal. Där kan man skapa animerade små filmer på engelska. Man skriver in en text och väljer några inställningar. Sedan är det klart att spela upp. Kul att jobba med, men det tog lite tid att ladda upp filmen. Jag har fortfarande inte fått ordning på min egen dator så jag använder jobbdatorn. Den funkar inte lika bra som min egen gjorde innan den lade av.

Nu måste jag gå och lägga mig. Imorgon, eller rättare sagt senare idag, ska maken och jag ut på äventyr, mest han förstås. Det är hans födelsedagspresent som ska upplevas. Det kanske kommer en liten rapport efteråt.

Lämna över

Det är inte bara på sommarlovet som dagarna försvinner så fort. Även de första dagarna på jobbet rullar tiden på och fylls med planering varvat med möten och städning. Det kan lätt bli lite hektiskt, men i år har vi ovanligt många dagar för planering innan eleverna dyker upp. Inte förrän på måndag kommer de. Några har vi redan träffat. De cyklar förbi och ropar hej eller kommer och kramar om oss på skolgården. Några nya elever har vi också träffat. Idag kom två barn som flyttat hit ända från Australien. Andra elever ska vi lämna över till högstadiets lärare.

Ordning i hyllorna igen

Ibland måste man lämna över. Det kan gälla elever som ska gå vidare till högre studier. Det kan gälla uppgifter som andra ska ta över. För att kunna ta emot nya elever och nya uppgifter behöver man kunna släppa det gamla ifrån sig. Det gamla måste lämna plats för det nya. Annars kan man inte arbeta helhjärtat med det nya.

De senaste dagarna har även kvällarna ägnats åt planering. Igår träffades styrelsen i Missionskyrkan och idag var det planeringsrådets tur. Det är mycket som ska klaffa när man ska göra ett nytt programblad för höstens samlingar. Sommaren kan ha gett oss nya idéer eller väckt nytt liv i gamla. Ibland behöver man stanna upp och fundera på vad vi håller på med och vad vi vill nå eller rättare sagt vilka vi vill nå. Man kanske ska lämna gamla verksamheter bakom sig och söka nya som passar för vår tids människor.

Inför varje nytt år och ibland även inför en ny termin brukar jag ställa frågan till mig själv om det är dags att förändra mitt engagemang. Jag vill vara på rätt plats just nu. Ibland har man gjort sitt och behöver lämna över. Framför allt vill jag inte vara i vägen för någon annan som kan göra uppgiften bättre än jag själv. Just nu funderar jag på hur mitt engagemang i UV-scout ska se ut det kommande året.

Grattis på födelsedagen!

Trots mycket på agendan hann jag i alla fall att fira maken idag på hans födelsedag. Det var nog dagens guldkant. När jag kom hem, åt vi tårta som han fixat själv. Det var en god gräddtårta med hallon. men redan i morse innan jag åkte fick han ett kort som avslöjade presenten. Den riktiga presenten får han inte förrän på söndag. Det är nämligen inte någon sak utan en upplevelse. Mer avslöjar jag inte nu utan återkommer efter söndagens upplevelse. Korten kan ge en antydan till innehållet.

Imorgon bli jag bjuden på grillfest tillsammans med alla kollegor. Det är skolledningen som ordnar en kick-off för oss. men innan dess ska vi hinna planera med fritidspersonalen och delge varandra från kvalitetsredovisningen. Det kan väl vara trevligt att höra hur det förra läsåret gick för de andra, men just nu vill vi hellre se framåt mot det nya som just börjat.

Det är inte slut med festligheterna med det. På torsdag kommer vännnor hit för vår första träff den här terminen. Vi har träffats regelbundet i snart 25 år och det är lika roligt varje gång vi ska träffas. Det brukar bli mycket gott prat (om skolan och livet) och god mat. Nu gäller det att tänka ut vad jag ska bjuda på och hoppas att maken hjälper till att städa medan jag jobbar.

Första dagen

Rosenstavarna blommar

Då var första dagen på läsåret avklarad. Visst var man lite seg i starten. Tur att vi inte hade några viktiga möten idag. Vi har mest burit kartonger och böcker. Jag byter rum och måste flytta en del av mina saker bl a engelskamaterielet. Men det blir nog bra när allt är klart.


En del av skolan har haft en vattenläcka senaste veckan. När vaktmästaren kom dit stod det vatten långt upp på golvlisterna. Två klassrum där F-klassen och ettan skulle vara blir inte kara i tid till skolstarten. De måste kanske byta golvmattorna och en del skåp innan eleverna kan flytta in. De klasserna måste hitta andra utrymmen att vara i åtminstone några dagar.

Vatten är bra i lagom mängder. Ibland blir det lite för mycket. Den som vattnat våra krukväxter i sommar hade gått in för att göra det ordentligt. En del plantor stod i en sjö. Det är inte bra med uttorkning, men det är inte heller bra att dränka dem. Vi har väl fått lagom mycket regn och sol den här sommaren. Men i andra delar av världen har de fått alldeles för mycket nederbörd. jag tänker på Kina och Pakistan. Det är hemska bilder vi får se på TV. Men det är inte heller bra med hettan och torkan som råder i Ryssland. Alla dessa skogsbränder som ödelägger marken och förpestar luften över så stora områden är inte någon trevlig upplevelse för de som drabbas. Tänk vilka kontraster! Då önskar man att man kunde flytta lite av vattnet till de torra områden så att man kunde släcka bränderna.

Nu är det dags att koja. Imorgon är det en ny dag med flera viktiga samlingar. Jag och en kollega ska presentera vår reviderade LPP-mall. För er som inte är insatta i alla förkortningar i skolan så betyder LPP Lokal Pedagogisk Planering. Helst ska vi hinna planera några områden också. Då kanske jag kan känna att vi har kommit igång på allvar. Idag blev det ju mer av en mjukstart.

Det blev bara en bild idag för Blogger vill inte funka riktigt som jag vill. Just nu är tekniken och jag inte riktigt överens och det är väl dagens bottennapp. Men dagens guldkant var förstås att träffa alla trevliga kollegor både nya och gamla. En god kaka till fikat var det också. Fikalistan är viktig på vår skola så den har jag och min kollega fixat idag. Men imorgon är det vår rektor som bjuder.

Sista fria dagen

Sista dagen på sommarlovet går mot sitt slut. Den hinner nog avslutas och övergå i nästa innan jag blir klar med detta inlägg. jag började skriva tidigare idag, men den här dagen har både Internet och Blogger strulat flera gånger för mig. Tur man har en son son är IT-expert som kan hjälpa till att få igång nätet. Men efter att ha kämpat med bildöverföringen ett bra tag så ger jag nu upp. Det blir inga bilder idag. ibland är inte tekniken med oss.

Imorgon börjar vi igen. Sommarlovet som när det börjar känns jättelångt har i rask tempo gått upp i rök. Lika flyktig som en rökpust känns tiden. Ett nytt läsår ligger framför, inte helt oskrivet för vi har ju planerat en del redan. Jag har inte gjort något på sommarlovet. Den tiden har jag ju redan jobbat in. Det är nu jag börjar. Jo, nu ljuger jag lite. Jag bokade studiebesökstider för oss på NCM i Göteborg veckan efter vi slutat.

Lite blandade känslor har jag förstås. Det brukar jag ha. Visst är det roligt att träffa alla och lite senare alla elever. Det kan vara skönt att komma in i den vanliga vardagslunken. Men samtidigt är det så skönt att ta dagen som den kommer och mest göra som man vill. jag har ju så många idéer jag vill förverkliga. När kollegorjobbet börjar, blir det inte lika mycket tid över för annat. Jobbet tar mycket av både tid och ork.

Vad gjorde jag då i dag, den sista fria dagen? Inget särskilt. Jag gick min morgonpromenad med hunden. Jag städade lite, körde några maskiner med tvätt och lagade mat. Ikväll tittade jag på TV och stickade på min senaste sjal. Alltså inget särskilt. Men det behöver det inte vara. Det kan vara en bra dag ändå. Guldkanten kan vara något så enkelt som lite chokladmousse till efterrätt.

Vi behöver alla lite guldkant på tillvaron. Vår ärvda finservis består av vita tallrikar med en smal guldkant. Det går alldeles utmärkt att äta på dem och fina är de. Man behöver inte äta på guldtallrikar. Det räcker med en guldkant. Det gäller bara att hitta den där guldkanten. Det ska jag försöka göra varje dag framöver.

Tusen trädgårdar

Tusen trädgårdar hade öppet för allmänheten idag. Över hela landet kunde man besöka alla möjliga sorters trädgårdar, både privata och offentliga. Apladalen i Värnamo var en av de offentliga parkerna som var med. Men även här i vår lilla by fanns en trädgård som var med. Det var Jeannettes trädgård här i Rannäs.

Jeannette kom till Sverige från Holland för snart 10 år sedan. Hon och hennes familj flyttade in på Rydet i Rannäs och började rusta upp det både inne och ute. Idag har hon en fantastisk trädgård med massor av perenner, intressanta konstverk och sköna sittplatser. Det var bara synd att vädret inte var på trädgårdsentusiasternas sida idag. Det har växlat mellan duggregn och strilande regn hela dagen.

Jeannette välkomnar sina besökare i regnet

Jag trotsade regnet, klädde på mig regnrocken och gummistövlarna och promenerade bort till Rydet. Ibland missar man sådana här tillfällen bara för att de är för nära. Det var många som kom trots regnet. Det finns ett stort trädgårdsintresse i trakten. Det var roligt att träffa Jeannette och hennes man. Barnen var inte med. Det hade varit roligt att träffa dem också. De är ju mina f d elever.

Massor av perenner i stora grupper

Det jag gillade bäst var alla perenner som inte var utplottrade lite här och där. Det fanns många av samma sort i stora grupper. Det blev väldigt effektfullt. Man ska inte snåla med växterna. Precis som vi människor trivs de flesta kanske bäst i grupp.

Upphöjda bäddar är praktiskt

Jag gillar att odla i upphöjda bäddar. Dels blir det lättare att sköta dem, dels kan man börja säsongen lite tidigare eftersom de fortare värms upp på våren. Jag använder träramar som jag snickrat ihop av gamla bräder. Jag tog vara på dem när maken och svärfar bytte brädfodring på ladugården. Nu har jag haft dem ett tag och de börjar ge sig så det är dags för nya. Den här gången funderar jag på något mer bestående. Vi kanske murar upp lite högre odlingsbäddar. Vi funderar på hur vi ska göra. Det gäller att tänka sig för. Stenmurar är ju inte lika lätta att ta bort som ett par träramar. Fast vi har tid på oss att fundera. Det blir inget gjort förrän till våren.

Roligt konstverk med gubbar och gummor

Det fanns flera roliga konsverk här och där i Jeannettes trädgård. De drog blickarna till sig utan att dominera över växterna. Några idéer fick man väl. Vi får se vad som kan realiseras i den egna täppan.

Det var ett trevligt arrangemang med Tusen trädgårdar. Jag hoppas att det återkommer. På följande länkar finns mer information om Tusen trädgårdar:

Svensk trädgård

Trädgårdsriket (här kan man söka efter Jeannettes trädgård och hitta mer information)

Livet i ett rosa skimmer

Rosa moln

Jag satt alldeles nyss vid skrivbordet och kollade lite bloggar. Jag tittade upp och ut genom fönstret. Det var ett så konstigt ljus som om glasögonen plötsligt blivit rosatonade. Jag var tvungen att ta kameran med mig och gå ut. Det var några stora moln som reflekterade den nedåtgående solens strålar. Men visst blev ljuset rosa. Till och med det grå plåttaket på ladugården skimrade i rosa.

Mörknande himmel och rådjur

 Så vände jag mig om mot öster. Där var det en helt annan ton på himlen. Hela himlen var mörkt gråblå. De sa att det skulle komma regn från sydost och det blir det nog också så småningom. Rådjuren var förstås ute och skuttade på åkern. De fick ännu mer fart när Takko kom efter dem i full fart. Inte för att han kommer ifatt dem, men det är ju så roligt att jaga dem.

Visst är det konstigt att färger kan påverka oss så. Mörka dova färger gör oss nedstämda medan ljusa klara färger kan göra oss glada och uppspelta. Vi ser mycket i färger och vissa färger hänger ihop med vissa egenskaper. Den som är blåögd är naiv och lättlurad. En gröngöling är ovan och lite tafatt i sina första trevande försök. Vi ser rött när vi blir arga. Den som är negativ ser allt i svart.

Rosa har aldrig varit min favoritfärg även om jag kan tycka om den i vissa situationer. Min syster hade en rosa period liksom Picasso. Men att se livet i ett rosa skimmer anser väl inte vara helt OK. Då är man nog lite verklighetsfrämmande. Det kan möjligen vara acceptabelt för någon som är i den första förälskelsefasen men inte för någon som ser realistiskt på livet. Ändå är det ju faktiskt det rosaröda ljuset som klarar den längsta vägen genom jordens atmosfär och därför ger oss dessa rosa solnedgångar som vi tycker är så vackra. Det vanliga vita solljuset innehåller alla färger med deras olika våglängder.  Men på den långa sträckan genom atmosfären absorberas de andra färgerna. De når inte fram hela vägen. Det får mig att tänka på filmen Legally blonde som handlar om en blond tjej som studerar till advokat. Ingen tror att hon ska klara av det, men det gör hon med glans. Dessutom löser hon en mordgåta och träffar en kille och dumpar en annan. I en av scenerna har hon en rosa dräkt med tillhörande accessoarer, urtypen för en dum blondin, men skenet bedrar som sagt.

Så här långt hann jag skriva igår innan min laptop låste sig. Det verkar som om tangentbordet har hängt sig. Resultatet blir att datorn inte vill släppa in mig och att den tjuter i stället. Inte kul. På min förra laptop fick jag byta tangentbord. Jag var utan dator i fyra månader. Det berodde inte på tangentbordet utan på att de måste byta en del andra saker också som inte fanns i lager utan levererades från Kina. Hoppas att vi kan lösa problemet smidigare den här gången. Det är i alla fall tur att vi har fler datorer i huset eller att man kan åka till jobbet och hämta jobbdatorn. Jag ska ju ändå börja jobba om några dagar. Dags att vänja sig vid det tangentbordet.

Idag strilar regnet ihållande. Jag hoppas att det ska lätta om en stund. En av mina grannar har öppen trädgård. Tråkigt för dem att det regnar så. Annars får jag väl ta på mig regnrocken och gummistövlarna. Jag ville ju ta en del kort och det är inte lika roligt när det är blött överallt. Här kommer i alla fall några foton från igår i min trädgård. De följer det rosa temat väl.

Rosa dahlia

Rosa rosor

Rosa flox

Stöd för växande

Rådjuren leker i dimman

 När vi kom ut ikväll för att ta vår lilla kvällspromenad, såg vi att markdimman steg som dansande älvor på åkrarna. Det är inte så konstigt för dagen har varit varm och fuktig. Det är vackert med dimslöjorna, men de påminner om att det är augusti och hösten närmar sig med ännu mer dimma. Hunden och jag gick vår lilla runda ut till vägen och in på nästa väg för att ta oss hem via stigen över kullen. Hemma igen hämtade jag kameran för att fotografera dimmslöjorna. när jag höjde kameran kom två rådjur skuttande genom dimman. De vände och skuttade tillbaka. Det såg ut som om de lekte med varann. Det brukar man kunna se från fönstret i arbetsrummet att de gör ibland på åkern utanför. Det såg ut som om de hade roligt.

Annars händer det inte så mycket nu. Varje dag är ganska lik den föregående. Jag plockar bär, går skogspromenader, bakar lite och stickar på en sjal. Idag var jag förstås i stan och klippte mig. Henrik fick följa med för han behövde verkligen nya gympaskor. De gamla kastade vi när vi kom hem. Det var inte mycket som var helt på dem.

Jag har inte varit i skolan än och tjuvstartat terminen. Det hände att jag gjorde det förr. Det gör jag inte nu. Jag tänker vara ledig så länge jag kan. Även om semesterdagarna är slut så har jag redan jobbat in den här ledigheten.

Blommor utanför Café Herrestad

Igår träffade jag några kollegor för en fika på Café Herrestad. Som väntat hade en av dem varit i skolan och ställt iordning i klassrummet och den andra var på väg dit efter träffen. Vi hade i alla fall en trevlig fikastund. Det var kul att träffa dem och höra hur sommaren hade varit för dem. Lite planeringssnack blev det i alla fall inför vårt matteprojekt. Visst ska det bli kul att börja igen och träffa alla kollegor och lite senare alla elever. Men på hemvägen från caféet körde jag glatt förbi skolan utan att sakna den.

Vad är det som döljer sig under klematisen?

Nu har sensommarens blommor slagit ut, dahlior och kärleksört, ringblommor och funkior. Den småblommiga, vita kleamtisen har som vanligt helt täckt den gamla ginstbusken med sina rankor som nu skimrar av de vita blommorna. Det är jättevackert och ginsten verkar inte misstycka. Den brukar blomma för fullt i sin tid på våren. Utan klematisen skulle den nu se väldigt gammal och tråkig ut. Jag har många gånger funderat på att ta bort den, men när klematisen sedan klär den så vackert kommer jag genast på andra tankar. 

Ibland kan jag känna mig som den gamla ginstbusken, knotig och tråkig, till åren kommen, inte alls så vacker som klematisen med sina unga skott. Då brukar jag tänka att utan ginstbusken skulle inte klematisens vackra blommor synas. De skulle ligga på marken inte märkas bland vintergrönans bladverk. Den knotiga gamla busken fungerar som ett stöd för klematisens vekare rankor så att de kan slingra sig uppåt. Det hoppas jag att jag också kan vara för mina yngre vänner och kollegor. Om jag stöder och hjälper dem, kan de blomma ut och kanske får jag också en liten del av glansen. Som lärare ska man ju vara ett stöd för sina elever men också för sina arbetskamrater. Det är också där vi kan få stöd av andra när vi själva behöver det. 

Ingen människa klarar sig helt själv. Vi behöver varandra därför att vi är olika och har olika uppgifter. Ibland sviker vi varandra eller räcker inte till. När människor sviker, är det skönt att veta att det finns annat stöd som inte gör det. "Men Gud är min hjälpare, Herren är mitt stöd." (Ps 54:6) Så sjunger David, när han blivit förrådd. Människor, som han kanske litade på, hade avslöjat för hans fiender var han gömde sig. men han glömde aldrig var han kunde få hjälp och stöd i livet.

Takko i blåbärsskogen

Här jag i blåbärsskogen

  Nu är vi äntligen hemma igen. Vi har varit i blåbärsskogen flera timmar. Jag som trodde vi skulle ut på promenad. Matte tog kopplet, kameran och några burkar. Det brukar betyda promenad. När vi kom ut gick hon mot bilen. En biltur är ju också skoj, tänkte jag då. Jag älskar att åka bil. Det är inte lika roligt att bli instängd i bilen i flera timmar. Det blev jag igår. Mattes pojke ville inte att jag skulle följa efter honom när han gick för att hämta posten. Men han kunde ju ha släppt ut mig när han kom tillbaka. Konstigt att ingen saknade mig. Till slut kom matte och släppte ut mig. Jag fick vatten och mat för jag hade ju missat lunchen.

Stora blåbär - och många

Vi var i blåbärsskogen igår. Då plockade matte två stora yoghurthinkar. Det blev blåbärspaj till förmiddagsfikat idag, men jag tyckte inte det var så gott. Jag lämnade det till katterna. Igår var det många människor i skogen. Vi körde nog förbi tio bilar som var parkerade längs Moenvägen. Alla människorna hade hinkar med sig precis som matte. Där fanns barn, men inga andra hundar, tyvärr. Det hade varit roligt att leka med någon. Jag fick nöja mig med att titta på barnen och de andra.

Bara blåbärsris, inget skoj att jaga

Idag var det tyst och tomt i skogen. Vi körde bara förbi en enda bil. Det kanske berodde på att det kommit två regnskurar på morgonen. Dessutom tyckte matte att vi skulle gå en bra bit in på skogsvägen. Där är det inga turistplockare, sa hon. Det var soligt och skönt ute i skogen idag. 

Blåbären är stora och många där inne i närheten av mossen, påstår matte. Så var det. Matte hade roligt. Hon plockade snabbt en yoghurthink full. Då tänkte jag att det kunde vara bra. Men det tyckte inte matte. Hon fortsatte att plocka två till. Varenda gång hon reste på sig trodde jag att nu ska vi gå tillbaka till bilen. Men hon bara flyttade på sig några steg. Det hjälpte inte att jag försökte dra med mig henne mot bilen. Jag fick minsann vänta i flera timmar kändes det som. Fast det var bättre än att bli instängd i bilen i flera timmar.

Till slut var hon nöjd och vi kunde gå tillbaka till bilen. Nu kan jag få lägga mig i fåtöljen och vila en stund. Man blir trött av att plocka blåbär. Matte behöver också vila för hon har ont i ryggen, sa hon. Hon får inte vila förlänge bara. Vi har en kvällspromenad att passa om en stund.

Dag 2 med Carlssons MC-klubb

Så var det dags för andra turen med Carlssons MC-klubb. Att det regnade under natten gjorde inget. Visserligen var vägarna lite blöta och det släppte lite ibland, men det klarar ju vi. Värre var störtskuren som kom precis när maken skulle ge sig av hemifrån. Det var bara att vänta ut den lite. Sådana skurar brukar inte vara så länge. Själv hade jag redan gett mig av med bilen. Sonen behövde ha skjuts till Airsofttävlingen i Ljungby. Vi körde som vanligt småvägarna över Dannäs, Vittaryd och Lagan. När jag lämnat av honom vid Garvaren i Ljungby, fortsatte jag till Bredasten utanför Värnamo. Där parkerade jag bilen och klädde på mig mina mckläder. Efter ett tag dök maken upp och vi kunde ge oss av mot samlingsplatsen i Ohs. 

Fikastopp på Café Timjan

Första stoppet idag var vid Café Timjan i Nydala. Där fikade vi och tittade på Örtagården. Eftersom den stora kameran vägrade fungera idag därför att jag glömde ladda batteriet igår kväll, fick jag knäppa med mobilkameran. Den tar inte lika bra bilder, men jag lyckades ändra inställningen så att de inte blev så blåtonade längre. 

Örtagården vid Café Timjan

Det var mycket större än jag trodde vid Café Timjan. Det är roligt med dessa små kaféer ute på landet. De passar oss motorcyklister bra. Vi gillar att köra, men vi gillar också att fika. Man kan behöva lite pauser då och då inte minst för rumpan. 

Vi väntar ut regnet

När vi skulle ge oss av igen, började det regna. Vi satte oss under ett tak och väntade ut regnet. Som sagt, skurar brukar gå fort över. Idag var vi fem motorcyklar och nio personer. Vi var sju som också var med igår. Några hade inte möjlighet att vara med idag också. Andra tillkom i stället. Alla fem familjerna var representerade.  Först körde min bror, the road captain, med ett av den andre broderns barn där bak. Sedan kom systerdottern, som övningskörde, med sin mor som körlärare på motorcykeln efter. Hon hade det andra brorsbarnet på bönpallen. Den fjärde hojen styrdes av svågern med systern bak. Allra sist som ankare åkte vi, maken och jag. 

Färden fortsatte norrut på mindre vägar över Hagshult och Tofteryd. Då passerade vi Ekhult där våra f d katter numera bor. Tyvärr hann vi inte besöka dem den här gången. Vi körde vidare över Svenarum och Hubbestad tillbaka till Nydala. Där passade vi på att rasta och titta på klosterkyrkan och örtagården dör. Jag har ju varit där på medeltidsdagar med fjärdeklassarna så jag kände till en del. 

Örtagården i Nydala

Humlestör

Dags att åka sista etappen 

Från Nydala var det inte så långt till vårt slutmål i Steningaryd. Där vid Ruskens strand har svågern rustat upp sina farföräldrars ställe. Mamma och några till väntade på oss där. När alla kommit var vi femton personer vid matbordet. Vi blev bjudna på en mycket god currygryta och ris. Efteråt blev det kaffe och kaka med vinbär. Jag glömde visst fota i Steningaryd. 

Sedan var det dags att åka tillbaka hemåt. Sonen väntade på att bli hämtad i Ljungby och hunden väntade hemma. Han blev som vanligt jätteglad när vi kom hem. Han tvingade mig att gå hela hundrundan. Fast det var ganska skönt att röra på benen. Man blir ganska stel av att åka motorcykel. 

Vi kom i alla fall överens om att detta ska bli en tradition. Nästa års mc-träff ska ordnas av västra sektionen, alltså av oss som bor i Värnamo och Forsheda. I år var det ju östra sektionen, hemmahörande i urhemmet i Kolvarp och i Växjö. Därefter blir det södra sektionens tur, med säte i Malmö.

Nu känns det kanske lockande med ett bad. Detta konstverk fanns i örtagården vid Café Timjan. Det påminde starkt om vårt utebadkar. Vårt är inte lika konstfullt. Det är bara ett vanligt vitt, sådant som korna dricker ur på betesvallarna. Men det går bra att bada i ett det en varm dag.