Inget särskilt att göra

Näckrosorna breder ut sig i dammen. Idag var fyra stycken utslagna.

De senaste dagarna har det varit tyst på bloggen. Trots att jag varit hemma har jag inte velat skriva något. Det händer ju inte så mycket, kan man tycka. 

Sömntutan frösår sig själv numera.

Man vaknar på morgonen eller förmiddagen om man så vill. Man blir lite av en sömntuta på sommaren. Kvällarna är ljusa och långa. Sänggåendet skjuts fram och man kommer i säng senare än vanligt. Jag är ju i vanliga fall en nattuggla. Nu blir det ännu värre.

Den blå hortensian har överlevt vintern och börjar blomma igen.

 Något har vi ändå pysslat med. När jag inte kunde rensa ogräs i rabatterna, sate jag igång att sticka till nyfödda i Afrika. Det är lite lagom svårt och lagom stort. Hittills har det blivit 11 mössor, 2 par sockor och en kofta. Det är kul och restgarnerna kommer väl till användning.

Renfanorna vajar i vinden. 

 Regnet som strilade ner i två dagar, hindrade utomhus aktiviteter. Ja, hundrundorna måste vi ju ta i alla fall. Han ger sig inte, men rundorna blir för det mesta kortare än vanligt. Men svamparna i skogen gillade regnet. Idag sken solen och sken som solar gjorde kantarellerna. Jag plockade tunikans fickor fulla vid förmiddagsrundan. Jag glömde förstås att ta med något att plocka i. Det gjorde jag vid kvällsrundan också. Fickorna kom väl till pass då också. Det blev väl en liter så där allt som allt.

Härligt röda och gula toner i söderrabatten i år.

 Några geocachar har jag inte hittat de senaste dagarna. Jag var i stan en runda idag, men det blev inte något napp då. Ikväll upptäckte jag att någon lagt ut flera nya cachar i stan. Det finns två gamla som jag inte hittat och två nya. Jag får nog ta med mig någon av pojkarna som kan hjälpa mig att leta. Erik kommer hem på måndag. Han kanske vill hänga med.

De vita riddarsporrarna är höga och majestätiska, men regnet fick dem att böja sig.

 Av mina egna cacher som jag släppte förra veckan är det en som har blivit loggad åtta gånger. Den andra har bara fått en logg. Jag har jobbat på några nya och hade tänkt släppa en idag, men den blev inte riktigt klar för utsättning. Men imorgon kan det nog bli av. Jag kanske släpper två på en gång. Totalt har jag nästan tio på gång.

De eldröda liljorna trivs tillsammans med pysslingkragarna.

 Att sätta ut egna cacher innebär ett visst ansvar. Man måste ju underhålla dem. Om loggboken blir fulltecknad, måste den ersättas med en ny. Pennan kan behöva bytas ut också. Det kan komma fukt i behållaren. Det är mycket som kan hända. Så länge man bara letar efter andras cacher, behöver man inte tänka så mycket framåt. Man kan hålla på så länge det är kul och göra uppehåll när man har lust. Att lägga ut sin första egna cache tar geocachinghobbyn till en annan dimension. Nu får man hålla i. Fast man kan förstås arkivera sina cacher om man lägger av.

Studentnejlikorna sprider sig gärna och lyser i eldrött.

 Blåbären och hallonen börjar mogna. Igår bakade jag vetebröd med blåbärsfyllning. De blev goda om jag får säga det själv. Vårt kylskåp funkar inte som det ska. Frysdelen är helt okej, men inte kylskåpsdelen. Det är inte två år gammalt så garantin borde träda in. Finns det någon som har ett kylskåp stående som ni kan låna ut så skulle vi vara glada. Just nu försöker vi hålla temperaturen nere med hjälp av kylklampar och vatten som vi fryser in i mjölkpaket. Lite bökigt i längden, men nyttigt att bli påmind om hur bra vi har det idag. Det fungerade annorlunda förr innan kylskåpen kom. Vi har förstås potatiskällaren under husen, men jag vet inte hur kallt det är där.

Gräs och dahlior samsas i krukan vid entren.

 Maken jobbar långa pass. Han börjar visserligen lite senare, men kommer inte hem förrän tio eller elva på kvällen. Vi hinner oftast fika ihop innan han sticker iväg. Många dagar i rad jobbar han också. De få dagar han är ledig är det mycket som ska hinnas med.  För det mesta går de åt till att hämta veden i skogen och såga upp och klyva den. Den kommer vi att ha nytta av till vintern. Vedboden var ju helt tom efter de gångna vinterns kyla. Jag hoppas den kommande vintern inte blir lika kall och lång.

Den stora fuchsian jag fick av svägerskan har massor av blomknoppar som snart slår ut.

 Sonen och jag får hitta på egna aktiviteter. Fast vi träffas mest när vi äter. Vi turas om att laga mat. Idag var det sonen som fixade tacos. Då får jag väl hitta på något annat imorgon.

Den ljusa stjärnflockan vid dammen älskas av fjärilarna.

Jaha, så mycket mer har jag väl inte att berätta. Det händer inget särskilt, men när man tänker efter så har det ändå hänt en del. Ibland är det bara skönt att sitta i hängstolen och bara gunga, gå en runda i trädgården och lukta på blommorna och känna att vi har det bra.

Kvällsfriden sänker sig över Rannäs. Det blir natt.