tisdag 26 februari 2013

Den vita öknen


Det finns sandöknar, grusöknar och klippöknar, kanske kan man detta för den vita öknen. Vi samtalade om livets öknar på gemenskapsgruppen ikväll. När vi träffas följer vi de olika pärlorna i Frälsarkransen. Nu hade vi kommit till ökenpärlan. Vi kunde konstatera att alla hamnar vi någon gång i en öknen då livet känns torrt och jobbigt. När vi är mitt ute i den kan det vara svårt att se hur vi ska klara av den, men på något sätt tar vi oss ur öknen och livet blir lättare igen. Det finns ju bara ett sätt och det är att ta sig igenom den.


När livet är öken, behöver vi varandra. Då behöver vi stöd, uppmuntran och tröst, men det är inte alltid så lätt varken att ge eller ta emot. Vi håller ofta våra svårigheter för oss själva. Men om vi vågar dela med oss, kommer vi att upptäcka att det svåra avtar. Division innebär ju oftast att resultatet blir mindre. Det enda som det inte stämmer in på är väl glädjen. Delad glädje sägs ju vara dubbel glädje.


Solen sken i alla fall så härligt på oss, när vi gick eftermiddagsrundan. Även om det var lite kallt, kom vårkänslan smygande. Vintern går mot sitt slut, vårvintern är här. Då är inte våren långt borta. Fast det brukar ju kunna bli några bakslag. Det var fullmåne ikväll, såg jag när vi åkte hem, då brukar det bli kallt i varje fall på natten.


För några dagar sedan skrev jag en kommentar på en blog där en amerikansk bloggare och geocachare lottade ut ett speciellt geocoin. När jag kollade bloggen ikväll, hade hon dragit vinnaren. Det blev jag! Kolla filmen här. Nu får jag vänta med spänning på att vinsten ska dimpa ner i postlådan. Annars har jag legat lite lågt men geocachingen de senaste dagarna. Det är nog snart dags för en tur igen.



I skolan jobbar vi på. Idag fick femmorna börja på ett konstruktionsuppdrag. De ska konstruera en månfarkost, som ska kunna bära en last av månstenar. Månen är intressant. Jag såg Vetenskapens värld häromkvällen som handlade om månen. Det är mycket på jorden som vi kan tacka månen för.


Eleverna planerade sitt arbete i grupperna, byggde och testade sina alster. Det kommer nog att ta några lektioner innan de blir helt klara med uppdraget. Men roliga farkoster blir det.


Sista halvtimman av skoldagen kommer sexorna tillbaka från sin dag på högstadiet. Då kör vi matte. Idag blev det lite algebra, mest försmak på morgondagens lektion. Innan de gick hem fick de jobba med en "exit ticket". Det var två multiplikationsuppgifter med tvåsiffriga faktorer och decimaltal. Jag gillar den här typen av uppgifter. De är enkla att ta fram och att genomföra. De går ganska snabbt att rätta och man ser snabbt vilka som hajat hur man löser uppgiften och vilka som behöver hjälp.

Dagens sista pass var vid busshållplatsen. Jag var bussvakt. En ficka i trean hann inte ut från skolan innan torskingebussen gick. Hon kom och sa att den bussen som just gått skulle hon åkt med. Som tur var kom den sista skolbussen några minuter senare och Pia lovade att ta vägen över Torskinge när hon körde hem slättöbarnen. Allt löste sig och jag kunde ta bilen hem. Annars hade väl jag fått köra hem henne. Det var ju åt samma håll som jag skulle.

1 kommentar:

  1. Grattis till vinst!
    Kul månbil! Tar med mig det till nästa år, då jag ska ha den lilla sexan på elva elever.De har hela tiden jobbat med dagenns sexor, så vci har i princip hunnit igenom det centrala innehållet. Så nästa år blir ett spännande,utmanade år, då vi jobbar med förmågor och väljer det innehåll vi känner för. Månen blir en superbra grej!
    Geocaching? Nä, det lockar inte så länge det är snö. Det får bli när det är barmark och ljummen härlig luft!

    SvaraRadera