Takko i Skåne

Hej! Det är jag, Takko. Det var längesen jag skrev något på mattes blogg, men nu måste jag få berätta om min semesterresa till Skåne. I torsdags började matte, husse och en av lillhussarna, som är hemma i sommar, packa ihop saker. Jag förstod att de skulle åka iväg. Tänk om jag måste stanna hemma. Men sen såg jag matte packa ner min mat och då förstod jag att jag skulle få följa med. Vi åkte i bilen länge. När vi kom fram, träffade vi den andra lillhussen. Vi skulle visst bo hos honom. Men först blev det mat. De hämtade goda hamburgare från Burger King som vi åt på gården utanför lillhusses lägenhet. Jag fick också några smakbitar.

Jag ville gärna springa lite där på gräset, men det fick jag inte. Man fick inte rasta hundar så jag fick sitta snällt under bordet. Men kaninerna fick skutta som de ville.

Det var en solig och varm dag så vi bestämde oss för att åka till vattnet. Husse körde oss till en plats som hette Falsterbo. Där hittade vi en sandstrand med varm, skön sand. Egentligen fick jag inte vara där, men vi såg inte skylten för vi kom från ett annat håll. Men det var ingen som sa något till oss.

Hussarna hoppade direkt i vattnet. Det var visst inte så djupt. Jag är ju inte så förtjust i att bada, men lite spännande såg det ut.

Matte och jag gick först en runda. Hon hade med sig den där mackapären som hon hittar gömmor med. Vi gick en bit på stranden och sen in i skogen. Där var det svalt och skönt.

Vi hittade gömman, men vi såg aldrig borgruinen som gömman berättade om, Castle at the sea. Det gjorde inget för då hade nog matte stannat där längre. Jag ville gå vidare och det gjorde vi som tur var.

Matte stannade och tittade på ett stort vitt hus och stora träd med stammarna inklädda av blad. Matte sa att det var murgröna. Gröna var de i alla fall. Sen gick vi tillbaka till stranden. Hussarna tyckte att jag skulle bada så de tog med mig ut i vattnet. Jag som tyckte det räckte med ett sandbad.



Matte filmade mig. Nu blir jag nog en riktig "moviestar".

Matte badade också. Hon tyckte det var skönt och lagom salt vatten. Om det är för mycket salt i vattnet, kliar det på matte. Det är inte skönt när det kliar i pälsen, det vet jag också. Sen satte sig matte och jag på stranden och soltorkade lite medan hussarna badade mer.

Långt därborta kunde man se sandrevlar som kallades Måkläppen. Det berättade matte för mig. Hon sa att dit fick jag inte komma. Inga hundar får någonsin gå dit och människorna får bara vara där på vintern. Där bor det sälar och de får inte störas.

Sen klädde vi på oss, ja, de andra, inte jag. Jag hade ju mitt halsband på mig hela tiden. Vi gick en annan väg tillbaka till bilen. Då såg vi skylten. Matte såg en stor, stor växt med gula blommor som hette kungsljus.

Vi lämnade badgrejerna i bilen och sen gick vi åt andra hållet. Där var det en golfbana så vi fick hålla utkik efter golfbollarna. Jag såg inga bollar som jag kunde leka med. Vi bara gick och gick på grusvägen.

Sen kom vi fram till ett högt torn som matte sa var en fyr. Det skulle vara Skandinaviens äldsta fyrplats. Den hade funnits sedan 1200-talet. Undrar hur många hundår den fyren är. Jag har precis fyllt 63 hundår.

Matte och jag sökte efter en geocache här vid Falsterbo fyr också. En av lillhussarna följde med. Matte hittade den. När hon läste i loggboken, såg hon att samma dag hade en annan geocachare från Småland varit där. Han hade nog åkt motorcykel, trodde matte.

Vi stannade lite vid fyren och tittade på utsikten. jag ville gärna springa lite här också, men husse höll mig kopplad för det kom många andra som cyklade och gick.

Matte sa att hon såg den stora bron som kallas Öresundsbron långt där borta. Så långt kunde jag inte se, men jag får väl tro henne. Sen gick vi tillbaka till bilen och åkte hem till lillhussen. Där blev det trångt på hans 19,5 kvadratmeter. Vi hämtade madrasser och alla fick ligga på golvet, inte bara jag. Jag låg vid mattes fötter och där sov jag gott.

Nästa morgon skulle lillhusse träffa sin jobbcoach och husse följde med honom dit. Matte och jag tog en låååång promenad. Det var såååå många spännande dofter att nosa på. Vi mötte många andra hundar och många mattar och hussar också. matte stannade förstås för att leta efter burkar igen. Fast hon gillar ju inte burkarna i Malmö. Den första hittade hon och den andra också fast den satt fast. Sen var det några som vi inte hittade eller så var det för många mugglare, sa matte. Egentligen skulle vi cyklat runt för cacherna hette Cykla på Söder, men vi hade ju ingen cykel med oss.

Vi gick tillbaka till lillhusses i en lång runda, men vi hittade en burk till längs vägen. Den hette Mor & Far. Jag undrar var de bodde. Matte stannade också för att ta kort på blommor och konstiga bär.

Vi hittade en gård för hundar, men det var ingen lekkamrat där. Den såg lite tråkig ut tycker jag. Vi stannade inte för nu var vi båda ganska trötta och törstiga. Solen sken och det började bli riktigt varmt. Vi skyndade oss tillbaka till lillhusses. Där väntade de andra på oss. Vi packade ihop våra saker och lastade in allt i bilen. Lillhusse skulle också följa med hem så nu blev det riktigt trångt i baksätet.

Vi åkte en liten bit bara för matte och hussarna ville stanna och dricka kaffe. Glass åt de också. Husse gav mig en liten bit av sin kanelbulle.

De fick sitta i solen, men jag kunde sitta i skuggan under bordet. Lite längre bort fanns det en stor sanktbernhardshund. Matte och husse lät mig inte gå dit och visa att jag är tuff. De är stora, men jag är tuffast. Vi åkte vidare hemåt. Jag låg och sov en stund på golvet där det var svalast.

Plötsligt började bilen skaka konstigt. Husse körde åt kanten på motorvägen. Matte gick ut och kollade. Ojojoj, det ena framdäcket hade fått punka, sa hon. Hussarna plockade ur packningen och tog fram reservdäcket medan matte sprang tillbaka till den stora Tranarpsbron som vi precis hade kört över. Där borta ställde hon en varningstriangel. Sen upptäckte husse att det inte fanns någon domkraft i bilen. Matte fick ringa efter hjälp.

Jag fick inte gå ur bilen alls. Där satt jag och väntade. Matte och hussarna väntade också. Det skulle komma en bärgare om 20 minuter, sa matte. Vi fick titta på utsikten under tiden. Det är platt i Skåne och långt ser man.

Bilarna körde över i vänsterfilen när de såg vår varningstriangel. Det var snällt av dem, men det var ingen som stannade och hjälpte oss. Till slut stannade en dansk, men då hade vi ju redan hjälp på väg.

Matte hämtade kameran och fotograferade blommor igen. Den blå hette cikoria eller vägvårda, berättade hon. Den har man använt i stället för kaffe.

Den fina, rosa blomman hette trift. Det var ett tråkigt namn på en söt blomma. Men jag fick inte gå ut och lukta på blommorna. Det började bli tråkigt i bilen.

Då kom det en stor röd bil och en man som hade med sig en domkraft. Jag skällde lite på honom. Sen bytte de snabbt till reservdäcket så att vi kunde köra vidare. Vi körde inte så fort så det tog ganska lång tid innan vi var hemma igen. Det var skönt att komma hem.

Nu var vi alla hungriga. Det blev grillad kotlett och rotfruktsgratäng till middag. Jag fick smaka lite. Det var gott. Sen fick jag min vanliga mat också.

Matte och jag satte oss på verandan. Hon satt i sin gunga och jag fick ligga på golvet och titta ut över trädgården. Den såg ut som vanligt. Det luktade gott. Matte sa att det var kaprifolen som slagit ut sina blommor som doftade så gott. Men sen kom myggen och då gick vi in. Det är skönt att vara hemma igen.