Nu är hösten verkligen här eller åtminstone regnperioden. Det verkar nästan som om vi fått torrtid och regntid i det här landet också. Snart får vi väl lägga till snötid och sedan tötid. Men de senaste dagarna har det verkligen vräkt ner. Alldeles nyss var det svårt att se klart ut genom fönstren. Till ochmed hunden avstod från promenaden och vände på tröskeln.
Idag började eleverna skolan igen. De verkade glada och förväntansfulla som vanligt, men rasterna blev det inte så mycket med. Hela skolgården var en sjö. Jag var bussvakt efter lektionernas slut. Jag klarade mig bra iklädd regnrock och stövlar under ett paraply. Eleverna fick vänta under taket i busskuren men på marken var det en stor vattenpöl så det blev trångt på de torra utrymmena. Som tur var kom skolbussarna ganska snabbt och kunde ta dem hem till stugvärmen. Imorgon börjar devanliga lektionerna igen.
Förra veckan blev det lite dåligt med uppdateringen. Dels var det en hel del att göra och dels var det mobila bredbandet så slött så man till slut inte orkade vänta på att sidorna skulle laddas upp. Idag kom det nya modemet så nu har jag ADSL-uppkoppling igen.
I fredags kunde jag hämta ut min nya GPS. Helt nu var den ju inte men nyare än den jag hade och som vägrade starta. Det är en garmin oregon 650t. den ser ju onekliken lite modernare ut än den bulliga Dakotan bredvid. det är min reserv-GPS som fått tjänstgöra under tiden jag väntade på den andra. sen tar det alltid ett litet tag innan man hittar finesserna. Skärmen är betydligt bättre än på den gamla. Den liknar mer en mobilskärm. Kameran är också ett snäpp bättre. Hittills har den funkat bra när jag testat den.
Första riktiga testet blev i lördags då jag hämtade upp Katrin och Fredrik för en liten runda på Internationella Geocachingdagen. Den firas varje år tredje lördagen i augusti. Då brukar man få en souvenir om man loggar något.
Först åkte vi upp till Hörle för att kolla in en gömma vid Lagan. Det var gott om vatten i dammen som låg spegelblank.
Gömman skulle finnas ute på en lutande trädstam. Det var bara det att det var lite svårt att ta sig ut till stammen. Vattnet hade stigit en bra bit så vi avstod från att försöka.
Närsta resmål blev Åminne. Där hade det kommit två nya gömmor utlagda av en ny utläggare. Den ena hade de andra båda tagit FTF på, men de lät mig stanna och logga den innan vi fortsatte. Det var en liten, liten behållare som satt några centimetrar för högt för mig så då är det bra att ha en kompis med. Detta blev min logg #3200, något att åminnas från Åminne.
Den andra gömman skulle vara lite knepigare och den hade ingen av oss tagit även om de andra varit där och kikat. de lotsade mig till en parkeringsplats vid fotbollsplanen. Som tur var pågick inge match eller träning utan vi kunde gå tvärsöver planen mot gömman.
Genom samhället går den gamla banvallen från smalspåret Skåne-Smålands järnväg. Numera kan man gå och cykla på den.
Vi såg även en fin liten trädkoja. Det var inte precis någon 3 m upp men kanske halvvägs. Sådana kojor är roliga för banen att leka i.
Vi hittade gömman ganska snabbt. Det var Fredrik som spanade in den och som till slut lyckades pilla fram loggremsan. Sen var det enkelt att logga.
Det blommade fint i dikena. Vi såg inte till några jordgetingar som andra geocachare hade varnat för. De kanske letade på något annat ställe än vad vi gjorde.
När vi ändå var på hållet, fortsatte vi den slingrande vägen söderut till Hånger. Där fanns en gömma som jag loggat tidigare men inte de andra. Det tog ett tag innan vi hittade burken trots att jag visste var den var. Den var väl gömd. Gömman lades ut av CO till hans pappas födelsedag. Jag hade också en här hemma som fyllde år den här helgen.
Det var förstås maken. Eftersom den enda tårta han gillar är jordgubbstårta, så blev en sådan till kaffet i lördags. I år fick han som han ville. Jag hittade jordgubbar i affären, men hon som sålde dem sa att det var de sista gubbarna för säsongen. Nu får vi vänta länge på de färska svenska jordgubbarna. Men det är väl bara bra att få längta lite. Då smakar de desto bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar